2023年9月18日月曜日

8127 E63 AMG W212

 

8127 E63 AMG W212

NT0033,0034 一連のジャニー喜多川こと、喜多川擴(ひろむ)による、所内での権力をかさに着た、未成年タレントに対する性加害の問題に関し 3

 1.ジャニーズ事務所や被害者がこの先どうなるかは、それほど興味がない。


 -①この問題とジャニーズ(事務所、タレント)自体への認識

 -②今回の事務所の対応について 被害者達について


2.マスメディアが、一連の喜多川擴の所業に目をつむり、特に、2003年の東京高裁の文春との訴訟の判決を黙殺してしまったことこそ、一連のこの件に関して、最も問題視するべきものであると考える。


3.BBCの番組に今回の事は端を発しているが、今までいなかった仕掛け人の存在を感じる。


 この3点について、ダラダラ書いていくことにする。



 またしても、古く据えた臭いをはなつようなダメな権力社会構造(のひとつ)は、外圧にしよってしか変わらなかった、と思ってしまうと、わずかに憂鬱な気分になるが、切実に何かを変えたいとき、もう、この国の野党的なものは全くあてにできない現状に、外圧を動かすという選択肢をとる者も現れてもおかしくないのではないか、と、ふと思った。


 そういえば、と、考える。なぜ、アメリカ系のメディアではない、イギリスのBBCだったんだろう? アメリカにはジャニーズは強いコネクションがあると聞いたことがある。喜多川擴自身アメリカに住んでいたこともあるそうだ。となれば、そこのメディア関係者を相手にしていたら、「計画」が漏れてしまう、そう考えたか?


 まだまだ、今までのこの方面の動きとは結構違う事があったことに気づく。


 イギリスメディアであったが、外国メディアであったからこそ、一連の喜多川擴性加虐疑惑が都市伝説レベルの信ぴょう性から一気に真実味を加えることに成功した。外国のメディアという事もあったかもしれないが、日本のメディアであっても断言する(当然裏付けをしっかりとって)ということが大事ということが分かる。

 黙殺はできない。SNSでの拡散。この段階ではしかし日本のメディアは反応しないが、外国人記者クラブで被害者が会見を行う。そろそろ日本のメディアも無視できない状況になる。

 そして日本記者クラブでの会見。


 注目するのは、これらの記者会見で、被害者が、揃いの印象の標準的なスーツにネクタイで登場していること。例えば北公次氏などわずかに残るインタビュー記事等を見るに、如何にも芸能人っぽいというか、要するにチャラい格好でインタビューを受けている。一般に向けて何かを訴えたいとき、どちらの格好の人の言葉がより受け取りやすいか?


 これらが、結構短期間に電撃的に行われたこと。

 時間があれば、ネットの書き込み仕出し何かを利用したジャニーズ側の反撃もあったことだろう。無くはなかったが、組織化され、確実にヘッドクオーターがいるような感じで、結構な数のしかし無駄がない反撃というのが未だなされていない。喜多川擴は目先が利いた人であったようであるから、存命だったら、事が起こる前から、そういう事への準備もやっていたかもしれないが、


 よりによって、2023年のこの時期である。中枢にいたはずの滝沢何とか君が抜けるなど離脱が相次ぎ、ジャニーズ事務所は内部の引き締めに手一杯で、BBCの報道から始まるこの動きに反応しきれなかった。ネットの書き込み仕出しの用意もままならなかった。


 まるで何かの実験、検証を見ているような気分である。


 安倍晋三の、知っている人は知っていた統一教会とのずぶずぶ、というのと、喜多川擴の性加虐、知っている人は知っていたが、多くの場合都市伝説レベルのたわごとと捉えられていたり、そもそも知らなかったりというところで、相似である。


 安倍晋三と統一教会のつながり、初期には、これまであったファクトを並べるだけで、かなり追い詰めることができたが、やがて統一教会という一つの団体であるから組織だった、それに付随する形でネトウヨ、ネット仕出しによる反撃が始まる。論点をずらす、安倍晋三の功績を称えるというやり方。統一教会の事は正面から反論しない。

 一方追い落とそうとする側、これまでの統一教会の所業という手札、数はあったが、それだけ。組織だった戦略も何もない。個々が得意げにそれを披露していただけ。やがて、統一教会の追い落としから、被害者、二世信者の救済の方に論点がずらされていき、野党が国会でそれを持ち出した時点で、あ、負けたな、と思った。実際国葬何ていうものをまんまとされて、負けは確定した。


 あの時俺と同じように感じていた人がいて、あの時の失敗、こうしたらよかったんじゃないか? なんて考えたりして。そういう人物が今回の事を、これから何かをする為の実験なのか、自分なりに何かの落とし前をつけたいのか、それは分からないが、実際にそういう人物がいたのだとしたら、心から「お見事!」と言わせていただくことにする。

 ま、この先どうなるかはわからないがね。以前のように何もなかったように、ジャニーズ事務所が復活してしまう可能性も、まだ十分ある。

 



8126 JZS160L

 

8126 JZS160L

8125 W126 560SEL Brabus

8125 W126 560SEL Brabus

 

NT0031,0032 一連のジャニー喜多川こと、喜多川擴(ひろむ)による、所内での権力をかさに着た、未成年タレントに対する性加害の問題に関し 2

 1.ジャニーズ事務所や被害者がこの先どうなるかは、それほど興味がない。


 -①この問題とジャニーズ(事務所、タレント)自体への認識

 -②今回の事務所の対応について 被害者達について


2.マスメディアが、一連の喜多川擴の所業に目をつむり、特に、2003年の東京高裁の文春との訴訟の判決を黙殺してしまったことこそ、一連のこの件に関して、最も問題視するべきものであると考える。


3.BBCの番組に今回の事は端を発しているが、今までいなかった仕掛け人の存在を感じる。


 この3点について、ダラダラ書いていくことにする。



 オレがこの問題についてジャニーズ事務所や被害者をさておき、一番問題視し糾弾されるべきのはマスメディアであると考えている。


 彼らのスタンダードでは、これが後ろ盾が特になければ頂点にいる芸能人であっても、覚せい剤や不倫と言った醜聞があれば徹底的に叩く。2,3か月、連日その報道をして芸能人として再起不能まで追い込むはずのところだ。

 喜多川擴(ひろむ)は、芸能人でこそなかったが、芸能界で最も影響力のある人物であり、その人物の性犯罪が裁判所で事実であると認定されたならば、芸能界は天地がひっくり返る。


 2003年の東京高裁での文春との名誉棄損を争った裁判で、文春の主張する未成年タレントへの性加虐が事実と認定され、翌年最高裁への上告が棄却されて確定する。民事裁判であり刑事裁判ではない。被害者が訴えれば刑事事件になり得たのかもしれない。そう望んだ被害者もいたのかもしれないが圧力がかかり出来なかったのかもしれない。一切が分からない。

 何しろ、これを伝えたのは、大手メディアでは新聞のベタ記事のみ。テレビは一切報じなかった。あれ程の影響力、権力を持った人物の所業を、である。


 まぁ、ジャニーズ事務所がタレントの出演決定権を盾に、メディアをコントロールしていたのは有名話ではあるが、他にもメディアへの圧力のかけ方は幾通りもあったことだろう。しかし容易にそれに屈してしまった、その過程を明らかにし、関係者が全て偽りのない証言をし、「再発防止策」が本当に必要なのは、ジャニーズ事務所ではなく、マスメディアではなかろうか?


 戦争の時のメディアの挙動について、それほど詳しいわけではないが、権力に付和雷同というのが、当時の挙動そのままという言を見たことがある。だとしたら、当事者ではないオレにとっては、変態爺の性犯罪よりも余程深刻な問題である気がしてしかたない。


 仮に、2003年時点、一社一局の現場でジャニーズに反旗を振りかざすことを決めたとする。理は我にある、というのが大きな強味。しかし、ジャニタレは一斉に引き上げられてしまう。視聴率は下がるが、このころ、ボチボチ聞かれるようになっていたコンプライアンスという言葉、CMのクライアントはどうするか? 2005年から2020年までネスレの社長をなさっていた高岡浩三氏は、喜多川擴の性癖について知っていて、社長在任中はCMには決してジャニタレを起用することはなかったというが、他の企業ならばどうしたことだろう?

 いや世論がジャニーズに対してどんなスタンスをとったことだろうか? 好ましくないまでも、許容してしまうのか? 今ほど厳しく当たることはなかったか? 企業のCMもそれによるだろう。


 それが男子であっても未成年性虐待絶対ダメ、という規範が強くなった今でこそ、野火のようにジャニーズ批判は広まったが、2003年当時判断を保留しなくてはいけないということが多々あったように思う。そして、この判断保留でできた時間の空白に、ジャニーズ側の反撃がある。あらゆる場面で自己アピールをしてきたことだろう。それで、まぁ、仕方ないんじゃない、そこまで厳しくしなくて良いんじゃない、とぐすぐすになり告発側は負けた可能性が結構ある。単に自分たちだけでもちゃんと報道するというのはだめかもしれない。ちゃんと多局多メディア横断的にキャンペーンを張れなくては。タレント出演決定権はジャニーズにあっても放送権はテレビ局が有している。それはなされなかった。マスメディアの再発防止策を考えるなら、その辺の機構上の問題の洗い出しも必要なのかもしれぬ。


 そ書いていて気が付いた。マスメディアの問題は別として、特にこの時代、判断保留、しかも、それでもちゃんと判断する前提で自分からその為の材料を集めるわけではない、他人の動向を見て自分の身のふりを決める的な判断保留は、社会にとって害毒になり得るのではないか?


8124 LS500 XF50

 

8124 LS500 XF50

8123 GRL10

 

8123 GRL10

NT0028~0030 一連のジャニー喜多川こと、喜多川擴(ひろむ)による、所内での権力をかさに着た、未成年タレントに対する性加害の問題に関し 1

  一連のジャニー喜多川こと、喜多川擴(ひろむ)による、所内での権力をかさに着た、未成年タレントに対する性加害の問題に関し、


1.ジャニーズ事務所や被害者がこの先どうなるかは、それほど興味がない。


 -①この問題とジャニーズ(事務所、タレント)自体への認識

 -②今回の事務所の対応について 被害者達について


2.マスメディアが、一連の喜多川擴の所業に目をつむり、特に、2003年の東京高裁の文春との訴訟の判決を黙殺してしまったことこそ、一連のこの件に関して、最も問題視するべきものであると考える。


3.BBCの番組に今回の事は端を発しているが、今までいなかった仕掛け人の存在を感じる。


 この3点について、ダラダラ書いていくことにする。



 喜多川擴の少年に対する性嗜好とそれ起因するトラブルは、今回の事でネットでいろいろ見ていくうちに、ジャニーズ事務所が開設される1965年のほんの少し前に始まり、死ぬ直前の2010年台半ばまで続いたとされる。そんな昔から?! 訴訟で前た後のそんな時期まで?! 驚くよね、さすがにそれは。


 しかし、喜多川爺の性犯罪自体については、ジャニーズのファンでは断じてないこのオレが知っていたくらいのものだから、多く知られている事だと思っていた。実際、被害者の会の告発があった時も、その前のBBCの番組が世に出た時も、「うん、知ってた」という反応がそれなりにあったのだから、そのはずなんだが、思いのほかその数は少ない。ジャニヲタと呼ばれるような女性ファン、熱烈なコアファンから、普通に、ジャニーズの○○クンいいよね、っていってそうなゆるくジャニタレが好きだった層まで、が、しかし、案外このことを知らない。承知しないでファンをやっていたようだ。推しのダークサイドには目を瞑るのが流儀なんだろうか?


 しかし、オレが爺の所業を知ることになった、北公次氏の告発本が出た時も、糾弾されることはなく、芸能界は、普通の社会とは違う流儀で流れているのかもしれない、と、思うようになっていた。


 結果的に、っていうか最初から知っていたけれど、いる場所からしても容姿からしてもジャニタレ達とは別の生き物であるオレだから、爺がオレに覆いかぶさってくる心配など全くない、以上に、別世界の話のような感覚ではあったが、しかし、北公次告発本以前より、薄っすらとジャニーズ事務所とタレントには嫌悪感があった。オレに限らず当時の世の男性、男子の一定割合以上はそうであったように思う。


 片岡義男氏の「夕陽に赤い帆」という短編集だったと思うが、こういうのがあった。

 場所はある晴れた午後の高原の別荘の一室。テレビがついている。が、部屋には誰もいない。

 テレビでは男性アイドルグループのコンサートの生中継で、グループのメンバーは多忙なためヘリコプターで直接ステージに乗り込むという演出。しかしヘリコプターは着陸せず上空でホバリング。そこから、一人一人アイドルグループのメンバーが突き落とされるという話。テレビの中継のアナウンサー以外のセリフは一切ない。最初はそれも演出と思われていたが、がちの殺人シーンに会場はすぐに阿鼻叫喚、というところでその短編は終わっていた。

 アイドルグループとはビートルズのようなバンド系ではなく、ジャニーズのアイドルを思わせるようなそれであった。

 片岡氏にすれば、この短編について訊かれれば、苦笑しながら「若気の至りだった」というのだろうが、まぁ、そうなれば痛快だろうな、と思って書かれたと思って間違いないと思う。斯くの如く、ジャニーズ的なものへ嫌悪というは存在していたはずだ、絶対に。


 嫉妬のようなものより何より、北公次告発本以前、1965年の訴訟沙汰もそれなりに広まっていたことではあったからのようだ。

 おっさん→爺が少年に襲い掛かる絵図を悍ましい、と感じることは不自然ではないはずだ。


 かつてはそれすらとんでもなかったが、今日的基準で言うならば同性愛というもの自体はあり、ということになっている。しかし、それが「未成年に対し」、「非合意、またはパワハラ的状況で」行われたことが、まず直接的に問題視されていることであり、


 延いては、少女たちが熱を上げる陳列された商品が、実は爺の食べ残しであった、という、詐欺ではないのだろうが、芸能事務所として顧客(ファン)に対して極めて不誠実な姿勢を、言葉にはされていないようだが、ネガティブなイメージになっている、そういう事があるに違いない。


 しかし、オレの「許す-許さない」をここにかぶせる気にもなれない。問題が明らかになる前より、彼らが存在していることは、薄っすらイヤだったんだが、ファンの人も多きことだろうし、オレの所のタイムラインにさえ現れてくれなければそれでいいや、と思っていたし、これからもそう。



 喜多川擴が存命でない以上、件の「謝罪会見」もそんなに意味がある用には思えない。他の「謝罪会見」や「国会の証人尋問」と同じように、中身などあるように思えなかったし。


 喜多川擴が存命で、彼の社会的立場がリアルタイムにズタズタになるのを見ることができたならば意味があったかもしれないが、残った小悪党どもが、如何に困ろうが、如何に切り抜けようが・・・、いや、意味がないことはないのか。ある事のケースの研究としてかんさつしていくことは、ひょっとしたら意味があるかもしれない。


 今後ジャニーズ事務所が、消滅しようが、存続し様がどうでもいい。ただ、うちのfacebookやXなどのタイムラインに、オレが視たいなどちっとも思わないもない彼らのどうでもいい日常に関する記事が、並ぶことがなければそれでいい。



 被害者の方々に対しては、そっか、変態爺に掘られちゃったんだね、お気の毒に、以上の事は思えない。精神的苦痛に対する賠償をもとめるとかなんとかについては、まぁ、うまく分捕れたらいいね、とは思っても、特に応援する気も支援する気もなし。


 被害者に名乗り上げた人たちに限らず、ジャニタレに限らず、そして、ファンもそうだけど、本当にあなたたちは、喜多川擴の性嗜好の話や、ジャニーズ事務所の内部の話、知らずにいたのか?

 ジャニタレの皆さん、一生そこにいるのか、程々で独立するのか、引退するのか、先のことなどわからないだろうけれど、若い人生の大事な時間を過ごすところがどんなところか、事前に調べよう、知ろうとしなかったのか? それは親、家族に対しても同様の疑問。


 高尚な表現を目指して行くところじゃないだろう、ジャニーズ事務所は。女の子にモテたい、あわよくば美人芸能人と懇ろになりたいという動機で門を叩いた少年たちがほとんどだと思う。そこで目がくらんでいて、これでは、同情もそれほど湧いてこない。まぁ、残念だったな、の一言ぐらいは行ってあげても良い。


 正直、喜多川擴の性癖が、2004年、裁判で負けても収まっていなかったのが驚きではあるが、その爺も存命でなく、東山紀之氏が実は、何て言う疑惑はあるものの、ここまで騒ぎが大きくなれば、「再発防止策」なんていう「謝罪会見」につきものの常套句等必要であるとは思えない。

 ジャニーズ事務所がつるし上げられている、という事実以外、細かいことは本当にどうでもいい。そして、つるし上げているという事実、誰が、何を求めて、そして、このことがこの社会にどんな影響を及ぼすかが大事であって、本当に事務所も被害者もどうなったってオレとしては構わないのだ。


8122 W140

 

8122 W140

8121 LS430・XF30

8121 LS430・XF30

 

2023年9月10日日曜日

8106 SC59 _10

 

8106 SC59 _10

8106 Escort RS Cosworth

 

8106 Escort RS Cosworth

8105 Anna Sawai

 

8105 Anna Sawai

NT0026、NT0027 読書ノート「アウトサイダー」/ コリン・ウィルソン 1-2

 

 心を、精神をどう拗らせていくのか? そしてそんなことを考えるとき、原因きっかけは何であったかを考えてしまうのは、この章、アンリ・バルビュスの「地獄」の主人公をアウトサイダーとカテゴライズするならば、アウトサイダーになってしまうことは避けなくてはいけない事、となってしまう。

 まぁ、実際にだ、こういう心持でずっといるというのは本人的に非常に厄介で、常に狂気の沙汰と紙一重の気の休まらない日々を過ごすことになる。


 以下、コリン・ウィルソン氏がひねり出しそれを中村保男氏が翻訳したものなのか、その前にフランス語でアンリ・バルビュス氏が紡いだ言葉をコリン・ウィルソン氏が英訳しまとめて、それをさらに中村保男氏が和訳したものかはわからないが、「地獄」の主人公の思考に見られる「アウトサイダー」の特徴を列挙してみる。


〇「人目につかぬ片隅の壁穴」


〇「わたしは、あまりに深く、あまりに多くを見通す」


〇「才能もなく、達成すべき使命もなく、これと言って伝えるべき感情もない。わたしは何も所有せず、何物にも値しない、が、それでもなお、何らかの償いをわたしは欲する。」


〇「哲学の論議にしても、わたしには無意味としか思われない。何も試すことはできず、何も立証することはできない。真理とはいったい何を言うのか?」


〇「死、それこそは、あらゆる観念の中でも最も重大なものだ」


 これだけ読んでも、いや原書原文、それをまるっと翻訳した全文を読んでも、多くの人には、一体何を言ってるのかさっぱりわからないだろう。もっともかなり不穏なものは何となく感じるだろうが。しかし、これだけで反応できる人は、どう言うわけか出来てしまうので始末が悪い。


〇「アウトサイダー」は、自分が見たことを真理と感じている。


 釈迦牟尼だったか、とにかくその系統、仏教の偉い人が言ったような言葉で、忘我の境地とか、執着を捨てるとか、そういう感じの言葉、教えがあるけれど、捨てるべきは、こういうものなのかな? と、一瞬感じたりもする。


 まぁ、現代の、特にビジネス本何かの構成では、一番先に方向をかなりはっきり示して、最初からそこへぐいぐい牽引していくのが常套手段だが、コリン・ウィルソン氏と来た日にゃ、第一章からこういうアウトサイダーを美化するなんてとんでもない、神経障碍持ちとかなんとか、結構扱いが酷い。読者がそちらへ何となく流れていくことを許さないから、ちょっと読みづらくて仕方ない。


 こういう心持の人間を、特に90年代あたりから、適応障碍などと、病のようにいうようになって、オレは文学や哲学の敗北を感じたのだと、前に書いたかな? 書いたよね?

 薬の処方である程度何とかなってしまうようなものらしい。しかし、それが信じられない。そういうものとして存在し続けるしかないのではないか? 薬の処方ではなく、別の出口があるんじゃないか? 今でもそう思っているのだ。



How do we calm our hearts and minds? And when I think about this, I think about what was the cause and trigger, but if we classify the main character of this chapter, Henri Barbus's ``Inferno,'' as an outsider, then we must avoid becoming an outsider. It has become something I cannot do without.

Well, actually, being in this kind of mindset for a long time is extremely troublesome for me, and I end up spending restless days that are always on the edge of insanity.


The following is probably something that Colin Wilson came up with and then translated by Yasuo Nakamura.Prior to that, Colin Wilson translated the words in French by Henri Barbus into English, summarized them, and then translated them into English by Yasuo Nakamura. I don't know if it was translated into Japanese, but I will list the characteristics of an ``outsider'' that can be seen in the thoughts of the main character in ``Hell.''


〇"A hole in the wall in a hidden corner"


〇 “I see too deep and too much.”


"I have no talent, no mission to accomplish, no feelings to convey. I own nothing, am not worthy of anything, and yet I desire some kind of redemption. ”


〇 “Even a philosophical discussion seems to me to be meaningless. Nothing can be tested, nothing can be proven. What exactly is truth?”


"Death is the most important of all ideas."


Even if you read this much, or even if you read the original text or the entire translated text, many people will probably have no idea what you're saying. Most of all, it feels quite disturbing. However, people who can react to this alone are in trouble because they somehow end up doing it.


〇 “Outsiders” feel that what they see is the truth.


There are words and teachings that are said by Shakyamuni or some other great Buddhist figure, such as a state of trance or abandonment of attachment, but I wonder if these are the things we should abandon. ? I felt that for a moment.


Well, in modern times, especially in the structure of business books, it is customary to indicate a very clear direction at the beginning and then lead the reader in that direction from the beginning, but on the day I came with Colin Wilson, It's outrageous to be glorifying an outsider like this from the first chapter, like someone with a neurological disorder or something, and it's a pretty harsh treatment. It doesn't allow the reader to drift in that direction, so it's a bit difficult to read.


I've written before that, especially since the 1990s, people with this kind of mentality have started to be referred to as maladjusted, like a disease, and I feel like literature and philosophy have failed. You wrote it, right?

It seems like it can be managed to some extent with a prescription of medicine. But I can't believe it. Isn't there no choice but to continue to exist as such? Isn't there another way out other than prescription medicine? I still think so.



Comment pouvons-nous calmer nos cœurs et nos esprits ? Et quand je pense à cela, je pense à ce qui en a été la cause et le déclencheur, mais si nous classons le personnage principal de ce chapitre, « L'Enfer » d'Henri Barbus, comme un étranger, alors il faut éviter de devenir un outsider, c'est devenu quelque chose dont je ne peux plus me passer.

Eh bien, en fait, rester longtemps dans ce genre d'état d'esprit est extrêmement gênant pour moi, et je finis par passer des journées agitées, toujours à la limite de la folie.


Ce qui suit est probablement quelque chose que Colin Wilson a imaginé puis traduit par Yasuo Nakamura. Avant cela, Colin Wilson a traduit les mots français d'Henri Barbus en anglais, les a résumés, puis les a traduits en anglais par Yasuo Nakamura. Je ne sais pas s'il a été traduit en japonais, mais je vais énumérer les caractéristiques d'un « étranger » qui peuvent être vues dans les pensées du personnage principal de « L'Enfer ».


〇"Un trou dans le mur dans un coin caché"


〇 "Je vois trop profondément et trop."


"Je n'ai aucun talent, aucune mission à accomplir, aucun sentiment à transmettre. Je ne possède rien, je ne suis digne de rien, et pourtant je désire une sorte de rédemption."


〇 "Même une discussion philosophique me semble dénuée de sens. Rien ne peut être testé, rien ne peut être prouvé. Qu'est-ce que la vérité exactement ?"


"La mort est la plus importante de toutes les idées."


Même si vous lisez autant de choses, ou même si vous lisez le texte original ou l'intégralité du texte traduit, de nombreuses personnes n'auront probablement aucune idée de ce que vous dites. cela seul est en difficulté parce qu'ils finissent par le faire.


〇 Les « étrangers » estiment que ce qu’ils voient est la vérité.


Il y a des mots et des enseignements qui sont prononcés par Shakyamuni ou par une autre grande figure bouddhiste, comme un état de transe ou un abandon de l'attachement, mais je me demande si ce sont des choses que nous devrions abandonner. ? J'ai ressenti cela pendant un moment.


Eh bien, dans les temps modernes, en particulier dans la structure des livres d'affaires, il est d'usage d'indiquer une direction très claire au début, puis de guider le lecteur dans cette direction dès le début, mais le jour où je suis arrivé avec Colin Wilson, c'est scandaleux. glorifier un étranger comme celui-ci dès le premier chapitre, comme quelqu'un qui souffre d'un trouble neurologique ou quelque chose du genre, et c'est un traitement assez dur. Cela ne permet pas au lecteur de dériver dans cette direction, donc c'est un peu difficile à lire.


J'ai déjà écrit, surtout depuis les années 1990, on commence à qualifier les personnes ayant ce genre de mentalité d'inadaptées, comme une maladie, et j'ai l'impression que la littérature et la philosophie ont échoué.

Il semble que cela puisse être géré dans une certaine mesure avec une prescription de médicaments. Mais je n'arrive pas à y croire. N'y a-t-il pas d'autre choix que de continuer à exister en tant que tel ? N'y a-t-il pas une autre issue que la médecine sur ordonnance ? Je le pense toujours.



Wie beruhigen wir unser Herz und unseren Geist? Und wenn ich darüber nachdenke, denke ich darüber nach, was die Ursache und der Auslöser war, aber wenn wir die Hauptfigur dieses Kapitels, Henri Barbus‘ „Inferno“, als Außenseiter einstufen, dann Wir müssen vermeiden, ein Außenseiter zu werden. Es ist zu etwas geworden, ohne das ich nicht mehr auskommen kann.

Tatsächlich ist es für mich äußerst belastend, über einen längeren Zeitraum in dieser Denkweise zu verharren, und am Ende verbringe ich unruhige Tage, die immer am Rande des Wahnsinns sind.


Das Folgende stammt wahrscheinlich von Colin Wilson und wurde dann von Yasuo Nakamura übersetzt. Zuvor übersetzte Colin Wilson die französischen Wörter von Henri Barbus ins Englische, fasste sie zusammen und übersetzte sie dann von Yasuo Nakamura ins Englische. I don Ich weiß nicht, ob es ins Japanische übersetzt wurde, aber ich werde die Merkmale eines „Außenseiters“ auflisten, die in den Gedanken der Hauptfigur in „Hölle“ zu sehen sind.


〇„Ein Loch in der Wand in einer versteckten Ecke“


〇 „Ich sehe zu tief und zu viel.“


„Ich habe kein Talent, keine Mission zu erfüllen, keine Gefühle zu vermitteln. Ich besitze nichts, bin nichts wert und dennoch wünsche ich mir eine Art Erlösung.“


〇 „Selbst eine philosophische Diskussion scheint mir bedeutungslos zu sein. Nichts kann getestet, nichts bewiesen werden. Was genau ist Wahrheit?“


„Der Tod ist die wichtigste aller Ideen.“


Selbst wenn Sie so viel lesen, oder selbst wenn Sie den Originaltext oder den gesamten übersetzten Text lesen, werden viele Leute wahrscheinlich keine Ahnung haben, was Sie sagen. Vor allem fühlt es sich ziemlich verstörend an. Aber Leute, die darauf reagieren können Allein diese sind in Schwierigkeiten, weil sie es am Ende irgendwie schaffen.


〇 „Außenstehende“ haben das Gefühl, dass das, was sie sehen, die Wahrheit ist.


Es gibt Worte und Lehren, die von Shakyamuni oder einer anderen großen buddhistischen Persönlichkeit gesagt werden, wie zum Beispiel ein Zustand der Trance oder das Aufgeben von Anhaftungen, aber ich frage mich, ob das die Dinge sind, die wir aufgeben sollten. ? Das habe ich einen Moment lang gespürt.


Nun ja, in der heutigen Zeit, insbesondere in der Struktur von Wirtschaftsbüchern, ist es üblich, am Anfang eine ganz klare Richtung anzugeben und den Leser dann von Anfang an in diese Richtung zu führen, aber an dem Tag, an dem ich mit Colin Wilson kam, war das unverschämt Einen Außenseiter wie diesen vom ersten Kapitel an zu verherrlichen, etwa jemanden mit einer neurologischen Störung oder so, und das ist eine ziemlich harte Behandlung. Es erlaubt dem Leser nicht, in diese Richtung abzudriften, daher ist es etwas schwierig zu lesen.


Ich habe schon früher geschrieben, dass Menschen mit einer solchen Mentalität vor allem seit den 1990er Jahren als unangepasst, wie eine Krankheit, bezeichnet werden, und ich habe das Gefühl, dass Literatur und Philosophie versagt haben. Du hast es geschrieben, oder?

Es sieht so aus, als könne man es einigermaßen mit einem Medikamentenrezept in den Griff bekommen. Aber ich kann es nicht glauben. Gibt es keine andere Wahl, als als solches weiterzuleben? Gibt es nicht einen anderen Ausweg als ein verschreibungspflichtiges Medikament? Das denke ich immer noch.



¿Cómo podemos calmar nuestros corazones y nuestras mentes? Y cuando pienso en esto, pienso en cuál fue la causa y el desencadenante, pero si clasificamos al personaje principal de este capítulo, el "Infierno" de Henri Barbus, como un outsider, entonces debemos evitar convertirnos en un outsider, ya que se ha convertido en algo de lo que no puedo prescindir.

Bueno, en realidad, estar en este tipo de mentalidad durante mucho tiempo es extremadamente problemático para mí y termino pasando días inquietos que siempre están al borde de la locura.


Lo siguiente es probablemente algo que se le ocurrió a Colin Wilson y luego lo tradujo Yasuo Nakamura.Antes de eso, Colin Wilson tradujo las palabras en francés de Henri Barbus al inglés, las resumió y luego las tradujo al inglés por Yasuo Nakamura. No sé si fue traducido al japonés, pero enumeraré las características de un "forastero" que se pueden ver en los pensamientos del personaje principal de "Infierno".


〇"Un agujero en la pared en un rincón escondido"


〇 “Veo demasiado profundo y demasiado”.


"No tengo talento, ni misión que cumplir, ni sentimientos que transmitir. No soy dueño de nada, no soy digno de nada y, sin embargo, deseo algún tipo de redención".


〇 "Incluso una discusión filosófica me parece carente de sentido. Nada puede ser probado, nada puede ser probado. ¿Qué es exactamente la verdad?"


"La muerte es la más importante de todas las ideas".


Incluso si lees tanto, o incluso si lees el texto original o el texto traducido completo, muchas personas probablemente no tendrán idea de lo que estás diciendo. Sobre todo, se siente bastante inquietante. Sin embargo, las personas que pueden reaccionar ante solo esto están en problemas porque de alguna manera terminan haciéndolo.


〇 Los “forasteros” sienten que lo que ven es la verdad.


Hay palabras y enseñanzas dichas por Shakyamuni o alguna otra gran figura budista, como el estado de trance o el abandono del apego, pero me pregunto si estas son las cosas que deberíamos abandonar. Lo sentí por un momento.


Bueno, en los tiempos modernos, especialmente en la estructura de los libros de negocios, es costumbre indicar una dirección muy clara al principio y luego guiar al lector en esa dirección desde el principio, pero el día que vine con Colin Wilson, es indignante. Glorificar a un outsider como este desde el primer capítulo, como alguien con un trastorno neurológico o algo así, y es un trato bastante duro. No permite que el lector se desvíe en esa dirección, por lo que es un poco difícil de leer.


He escrito antes que, sobre todo desde los años 1990, las personas con este tipo de mentalidad han empezado a ser consideradas inadaptadas, como una enfermedad, y siento que la literatura y la filosofía han fracasado. Tú lo escribiste, ¿no?

Parece que se puede solucionar hasta cierto punto con prescripción médica, pero no lo puedo creer. ¿No queda más remedio que seguir existiendo como tal? ¿No hay otra salida que no sea la prescripción médica? Todavía lo creo.



我們怎樣才能平靜我們的心靈呢?當我思考這個問題時,我會思考原因和触發因素是什麼,但如果我們將這一章的主角亨利·巴布斯的《地獄》歸類為局外人,那麼我們必須避免成為局外人,這已經成為我離不開的東西。

嗯,其實,長期處於這樣的心態對我來說是非常麻煩的,我的日子過得不安穩,總是處於瘋狂的邊緣。


以下內容可能是科林·威爾遜想出的,然後由中村康夫翻譯的。在此之前,科林·威爾遜將亨利·巴布斯的法語單詞翻譯成英語,進行總結,然後由中村康夫將其翻譯成英語。我不知道不知道有沒有翻譯成日文,但我會列出《地獄》中主角的思想中可以看到的“局外人”的特徵。


〇“隱蔽角落裡的牆上的洞”


〇“我看得太深、太多了。”


“我沒有才華,沒有使命要完成,沒有感情要傳達。我一無所有,不值得任何東西,但我渴望某種救贖。”


〇“在我看來,即使是哲學討論也毫無意義。沒有什麼可以被檢驗,沒有什麼可以被證明。真理到底是什麼?”


“死亡是所有想法中最重要的。”


即使你讀了這麼多,或者即使你讀了原文或整個譯文,很多人可能也不知道你在說什麼。最重要的是,這感覺很令人不安。但是,能夠反應的人僅此一項就有麻煩了,因為他們最終以某種方式這樣做了。


〇“外人”覺得自己看到的就是事實。


釋迦牟尼或其他一些偉大的佛教人物說過一些話和教義,比如出定狀態或放棄執著,但我想知道這些是不是我們應該放棄的東西。?我有一瞬間這麼覺得。


嗯,在現代,特別是商業書籍的結構中,習慣上是在開頭就指明一個非常明確的方向,然後從一開始就把讀者引向那個方向,但是我和科林·威爾遜一起來的那天,這太離譜了從第一章就這麼美化一個局外人,比如神經病什麼的,處理得相當嚴厲,不讓讀者往那個方向走,所以讀起來有點困難。


我以前寫過,尤其是20世紀90年代以來,有這種心態的人開始被稱為不適應,像一種疾病,我感覺文學和哲學都失敗了。你寫的吧?

看來靠處方藥可以在一定程度上解決問題,但我不敢相信,難道就只能繼續這樣存在了嗎?除了處方藥之外,難道就沒有別的出路了嗎?我仍然這麼認為。



Hur lugnar vi våra hjärtan och sinnen? Och när jag tänker på detta tänker jag på vad som var orsaken och triggern, men om vi klassificerar huvudpersonen i detta kapitel, Henri Barbus ``Inferno,'' som en outsider, då vi måste undvika att bli en outsider, det har blivit något jag inte kan vara utan.

Tja, faktiskt, att vara i den här typen av tänkesätt under en lång tid är extremt besvärligt för mig, och det slutar med att jag tillbringar rastlösa dagar som alltid är på gränsen till galenskap.


Följande är förmodligen något som Colin Wilson kom på och sedan översatte av Yasuo Nakamura. Dessförinnan översatte Colin Wilson orden på franska av Henri Barbus till engelska, sammanfattade dem och sedan översatte dem till engelska av Yasuo Nakamura. I don Jag vet inte om den har översatts till japanska, men jag kommer att lista egenskaperna hos en "outsider" som kan ses i huvudpersonens tankar i "Helvetet".


〇"Ett hål i väggen i ett gömt hörn"


〇 "Jag ser för djupt och för mycket."


"Jag har ingen talang, inget uppdrag att utföra, inga känslor att förmedla. Jag äger ingenting, är inte värd någonting, och ändå önskar jag någon form av inlösen."


〇 "Till och med en filosofisk diskussion förefaller mig vara meningslös. Ingenting kan testas, ingenting kan bevisas. Vad är egentligen sanning?"


"Döden är den viktigaste av alla idéer."


Även om du läser så mycket, eller till och med om du läser originaltexten eller hela den översatta texten, är det förmodligen många som inte har någon aning om vad du säger. Framför allt känns det ganska störande. Men människor som kan reagera på bara detta är i trubbel eftersom de på något sätt gör det.


〇 "Outsiders" känner att det de ser är sanningen.


Det finns ord och läror som sägs av Shakyamuni eller någon annan stor buddhistisk figur, såsom ett tillstånd av trance eller övergivande av bindning, men jag undrar om det är dessa saker vi borde överge.? Jag kände det för ett ögonblick.


Tja, i modern tid, särskilt i strukturen av affärsböcker, är det vanligt att ange en mycket tydlig riktning i början och sedan leda läsaren i den riktningen från början, men den dagen jag kom med Colin Wilson, Det är skandalöst att glorifiera en outsider så här från första kapitlet, som någon med en neurologisk störning eller något, och det är en ganska hård behandling.Det låter inte läsaren glida åt det hållet, så det är lite svårt att läsa.


Jag har skrivit innan det, speciellt sedan 1990-talet, människor med den här typen av mentalitet har börjat omtalas som missanpassade, som en sjukdom, och jag känner att litteratur och filosofi har misslyckats.Du skrev det, eller hur?

Det verkar som att det till viss del går att hantera med recept på medicin.Men jag kan inte tro det.Finns det inget annat val än att fortsätta existera som sådan?Finns det ingen annan utväg än receptbelagd medicin? Det tycker jag fortfarande.



8104 900SS(bebel) _6

8104 900SS(bebel)  _6