ラベル ノート「アウトサイダー」/ コリン・ウィルソン の投稿を表示しています。 すべての投稿を表示
ラベル ノート「アウトサイダー」/ コリン・ウィルソン の投稿を表示しています。 すべての投稿を表示

2023年9月10日日曜日

NT0026、NT0027 読書ノート「アウトサイダー」/ コリン・ウィルソン 1-2

 

 心を、精神をどう拗らせていくのか? そしてそんなことを考えるとき、原因きっかけは何であったかを考えてしまうのは、この章、アンリ・バルビュスの「地獄」の主人公をアウトサイダーとカテゴライズするならば、アウトサイダーになってしまうことは避けなくてはいけない事、となってしまう。

 まぁ、実際にだ、こういう心持でずっといるというのは本人的に非常に厄介で、常に狂気の沙汰と紙一重の気の休まらない日々を過ごすことになる。


 以下、コリン・ウィルソン氏がひねり出しそれを中村保男氏が翻訳したものなのか、その前にフランス語でアンリ・バルビュス氏が紡いだ言葉をコリン・ウィルソン氏が英訳しまとめて、それをさらに中村保男氏が和訳したものかはわからないが、「地獄」の主人公の思考に見られる「アウトサイダー」の特徴を列挙してみる。


〇「人目につかぬ片隅の壁穴」


〇「わたしは、あまりに深く、あまりに多くを見通す」


〇「才能もなく、達成すべき使命もなく、これと言って伝えるべき感情もない。わたしは何も所有せず、何物にも値しない、が、それでもなお、何らかの償いをわたしは欲する。」


〇「哲学の論議にしても、わたしには無意味としか思われない。何も試すことはできず、何も立証することはできない。真理とはいったい何を言うのか?」


〇「死、それこそは、あらゆる観念の中でも最も重大なものだ」


 これだけ読んでも、いや原書原文、それをまるっと翻訳した全文を読んでも、多くの人には、一体何を言ってるのかさっぱりわからないだろう。もっともかなり不穏なものは何となく感じるだろうが。しかし、これだけで反応できる人は、どう言うわけか出来てしまうので始末が悪い。


〇「アウトサイダー」は、自分が見たことを真理と感じている。


 釈迦牟尼だったか、とにかくその系統、仏教の偉い人が言ったような言葉で、忘我の境地とか、執着を捨てるとか、そういう感じの言葉、教えがあるけれど、捨てるべきは、こういうものなのかな? と、一瞬感じたりもする。


 まぁ、現代の、特にビジネス本何かの構成では、一番先に方向をかなりはっきり示して、最初からそこへぐいぐい牽引していくのが常套手段だが、コリン・ウィルソン氏と来た日にゃ、第一章からこういうアウトサイダーを美化するなんてとんでもない、神経障碍持ちとかなんとか、結構扱いが酷い。読者がそちらへ何となく流れていくことを許さないから、ちょっと読みづらくて仕方ない。


 こういう心持の人間を、特に90年代あたりから、適応障碍などと、病のようにいうようになって、オレは文学や哲学の敗北を感じたのだと、前に書いたかな? 書いたよね?

 薬の処方である程度何とかなってしまうようなものらしい。しかし、それが信じられない。そういうものとして存在し続けるしかないのではないか? 薬の処方ではなく、別の出口があるんじゃないか? 今でもそう思っているのだ。



How do we calm our hearts and minds? And when I think about this, I think about what was the cause and trigger, but if we classify the main character of this chapter, Henri Barbus's ``Inferno,'' as an outsider, then we must avoid becoming an outsider. It has become something I cannot do without.

Well, actually, being in this kind of mindset for a long time is extremely troublesome for me, and I end up spending restless days that are always on the edge of insanity.


The following is probably something that Colin Wilson came up with and then translated by Yasuo Nakamura.Prior to that, Colin Wilson translated the words in French by Henri Barbus into English, summarized them, and then translated them into English by Yasuo Nakamura. I don't know if it was translated into Japanese, but I will list the characteristics of an ``outsider'' that can be seen in the thoughts of the main character in ``Hell.''


〇"A hole in the wall in a hidden corner"


〇 “I see too deep and too much.”


"I have no talent, no mission to accomplish, no feelings to convey. I own nothing, am not worthy of anything, and yet I desire some kind of redemption. ”


〇 “Even a philosophical discussion seems to me to be meaningless. Nothing can be tested, nothing can be proven. What exactly is truth?”


"Death is the most important of all ideas."


Even if you read this much, or even if you read the original text or the entire translated text, many people will probably have no idea what you're saying. Most of all, it feels quite disturbing. However, people who can react to this alone are in trouble because they somehow end up doing it.


〇 “Outsiders” feel that what they see is the truth.


There are words and teachings that are said by Shakyamuni or some other great Buddhist figure, such as a state of trance or abandonment of attachment, but I wonder if these are the things we should abandon. ? I felt that for a moment.


Well, in modern times, especially in the structure of business books, it is customary to indicate a very clear direction at the beginning and then lead the reader in that direction from the beginning, but on the day I came with Colin Wilson, It's outrageous to be glorifying an outsider like this from the first chapter, like someone with a neurological disorder or something, and it's a pretty harsh treatment. It doesn't allow the reader to drift in that direction, so it's a bit difficult to read.


I've written before that, especially since the 1990s, people with this kind of mentality have started to be referred to as maladjusted, like a disease, and I feel like literature and philosophy have failed. You wrote it, right?

It seems like it can be managed to some extent with a prescription of medicine. But I can't believe it. Isn't there no choice but to continue to exist as such? Isn't there another way out other than prescription medicine? I still think so.



Comment pouvons-nous calmer nos cœurs et nos esprits ? Et quand je pense à cela, je pense à ce qui en a été la cause et le déclencheur, mais si nous classons le personnage principal de ce chapitre, « L'Enfer » d'Henri Barbus, comme un étranger, alors il faut éviter de devenir un outsider, c'est devenu quelque chose dont je ne peux plus me passer.

Eh bien, en fait, rester longtemps dans ce genre d'état d'esprit est extrêmement gênant pour moi, et je finis par passer des journées agitées, toujours à la limite de la folie.


Ce qui suit est probablement quelque chose que Colin Wilson a imaginé puis traduit par Yasuo Nakamura. Avant cela, Colin Wilson a traduit les mots français d'Henri Barbus en anglais, les a résumés, puis les a traduits en anglais par Yasuo Nakamura. Je ne sais pas s'il a été traduit en japonais, mais je vais énumérer les caractéristiques d'un « étranger » qui peuvent être vues dans les pensées du personnage principal de « L'Enfer ».


〇"Un trou dans le mur dans un coin caché"


〇 "Je vois trop profondément et trop."


"Je n'ai aucun talent, aucune mission à accomplir, aucun sentiment à transmettre. Je ne possède rien, je ne suis digne de rien, et pourtant je désire une sorte de rédemption."


〇 "Même une discussion philosophique me semble dénuée de sens. Rien ne peut être testé, rien ne peut être prouvé. Qu'est-ce que la vérité exactement ?"


"La mort est la plus importante de toutes les idées."


Même si vous lisez autant de choses, ou même si vous lisez le texte original ou l'intégralité du texte traduit, de nombreuses personnes n'auront probablement aucune idée de ce que vous dites. cela seul est en difficulté parce qu'ils finissent par le faire.


〇 Les « étrangers » estiment que ce qu’ils voient est la vérité.


Il y a des mots et des enseignements qui sont prononcés par Shakyamuni ou par une autre grande figure bouddhiste, comme un état de transe ou un abandon de l'attachement, mais je me demande si ce sont des choses que nous devrions abandonner. ? J'ai ressenti cela pendant un moment.


Eh bien, dans les temps modernes, en particulier dans la structure des livres d'affaires, il est d'usage d'indiquer une direction très claire au début, puis de guider le lecteur dans cette direction dès le début, mais le jour où je suis arrivé avec Colin Wilson, c'est scandaleux. glorifier un étranger comme celui-ci dès le premier chapitre, comme quelqu'un qui souffre d'un trouble neurologique ou quelque chose du genre, et c'est un traitement assez dur. Cela ne permet pas au lecteur de dériver dans cette direction, donc c'est un peu difficile à lire.


J'ai déjà écrit, surtout depuis les années 1990, on commence à qualifier les personnes ayant ce genre de mentalité d'inadaptées, comme une maladie, et j'ai l'impression que la littérature et la philosophie ont échoué.

Il semble que cela puisse être géré dans une certaine mesure avec une prescription de médicaments. Mais je n'arrive pas à y croire. N'y a-t-il pas d'autre choix que de continuer à exister en tant que tel ? N'y a-t-il pas une autre issue que la médecine sur ordonnance ? Je le pense toujours.



Wie beruhigen wir unser Herz und unseren Geist? Und wenn ich darüber nachdenke, denke ich darüber nach, was die Ursache und der Auslöser war, aber wenn wir die Hauptfigur dieses Kapitels, Henri Barbus‘ „Inferno“, als Außenseiter einstufen, dann Wir müssen vermeiden, ein Außenseiter zu werden. Es ist zu etwas geworden, ohne das ich nicht mehr auskommen kann.

Tatsächlich ist es für mich äußerst belastend, über einen längeren Zeitraum in dieser Denkweise zu verharren, und am Ende verbringe ich unruhige Tage, die immer am Rande des Wahnsinns sind.


Das Folgende stammt wahrscheinlich von Colin Wilson und wurde dann von Yasuo Nakamura übersetzt. Zuvor übersetzte Colin Wilson die französischen Wörter von Henri Barbus ins Englische, fasste sie zusammen und übersetzte sie dann von Yasuo Nakamura ins Englische. I don Ich weiß nicht, ob es ins Japanische übersetzt wurde, aber ich werde die Merkmale eines „Außenseiters“ auflisten, die in den Gedanken der Hauptfigur in „Hölle“ zu sehen sind.


〇„Ein Loch in der Wand in einer versteckten Ecke“


〇 „Ich sehe zu tief und zu viel.“


„Ich habe kein Talent, keine Mission zu erfüllen, keine Gefühle zu vermitteln. Ich besitze nichts, bin nichts wert und dennoch wünsche ich mir eine Art Erlösung.“


〇 „Selbst eine philosophische Diskussion scheint mir bedeutungslos zu sein. Nichts kann getestet, nichts bewiesen werden. Was genau ist Wahrheit?“


„Der Tod ist die wichtigste aller Ideen.“


Selbst wenn Sie so viel lesen, oder selbst wenn Sie den Originaltext oder den gesamten übersetzten Text lesen, werden viele Leute wahrscheinlich keine Ahnung haben, was Sie sagen. Vor allem fühlt es sich ziemlich verstörend an. Aber Leute, die darauf reagieren können Allein diese sind in Schwierigkeiten, weil sie es am Ende irgendwie schaffen.


〇 „Außenstehende“ haben das Gefühl, dass das, was sie sehen, die Wahrheit ist.


Es gibt Worte und Lehren, die von Shakyamuni oder einer anderen großen buddhistischen Persönlichkeit gesagt werden, wie zum Beispiel ein Zustand der Trance oder das Aufgeben von Anhaftungen, aber ich frage mich, ob das die Dinge sind, die wir aufgeben sollten. ? Das habe ich einen Moment lang gespürt.


Nun ja, in der heutigen Zeit, insbesondere in der Struktur von Wirtschaftsbüchern, ist es üblich, am Anfang eine ganz klare Richtung anzugeben und den Leser dann von Anfang an in diese Richtung zu führen, aber an dem Tag, an dem ich mit Colin Wilson kam, war das unverschämt Einen Außenseiter wie diesen vom ersten Kapitel an zu verherrlichen, etwa jemanden mit einer neurologischen Störung oder so, und das ist eine ziemlich harte Behandlung. Es erlaubt dem Leser nicht, in diese Richtung abzudriften, daher ist es etwas schwierig zu lesen.


Ich habe schon früher geschrieben, dass Menschen mit einer solchen Mentalität vor allem seit den 1990er Jahren als unangepasst, wie eine Krankheit, bezeichnet werden, und ich habe das Gefühl, dass Literatur und Philosophie versagt haben. Du hast es geschrieben, oder?

Es sieht so aus, als könne man es einigermaßen mit einem Medikamentenrezept in den Griff bekommen. Aber ich kann es nicht glauben. Gibt es keine andere Wahl, als als solches weiterzuleben? Gibt es nicht einen anderen Ausweg als ein verschreibungspflichtiges Medikament? Das denke ich immer noch.



¿Cómo podemos calmar nuestros corazones y nuestras mentes? Y cuando pienso en esto, pienso en cuál fue la causa y el desencadenante, pero si clasificamos al personaje principal de este capítulo, el "Infierno" de Henri Barbus, como un outsider, entonces debemos evitar convertirnos en un outsider, ya que se ha convertido en algo de lo que no puedo prescindir.

Bueno, en realidad, estar en este tipo de mentalidad durante mucho tiempo es extremadamente problemático para mí y termino pasando días inquietos que siempre están al borde de la locura.


Lo siguiente es probablemente algo que se le ocurrió a Colin Wilson y luego lo tradujo Yasuo Nakamura.Antes de eso, Colin Wilson tradujo las palabras en francés de Henri Barbus al inglés, las resumió y luego las tradujo al inglés por Yasuo Nakamura. No sé si fue traducido al japonés, pero enumeraré las características de un "forastero" que se pueden ver en los pensamientos del personaje principal de "Infierno".


〇"Un agujero en la pared en un rincón escondido"


〇 “Veo demasiado profundo y demasiado”.


"No tengo talento, ni misión que cumplir, ni sentimientos que transmitir. No soy dueño de nada, no soy digno de nada y, sin embargo, deseo algún tipo de redención".


〇 "Incluso una discusión filosófica me parece carente de sentido. Nada puede ser probado, nada puede ser probado. ¿Qué es exactamente la verdad?"


"La muerte es la más importante de todas las ideas".


Incluso si lees tanto, o incluso si lees el texto original o el texto traducido completo, muchas personas probablemente no tendrán idea de lo que estás diciendo. Sobre todo, se siente bastante inquietante. Sin embargo, las personas que pueden reaccionar ante solo esto están en problemas porque de alguna manera terminan haciéndolo.


〇 Los “forasteros” sienten que lo que ven es la verdad.


Hay palabras y enseñanzas dichas por Shakyamuni o alguna otra gran figura budista, como el estado de trance o el abandono del apego, pero me pregunto si estas son las cosas que deberíamos abandonar. Lo sentí por un momento.


Bueno, en los tiempos modernos, especialmente en la estructura de los libros de negocios, es costumbre indicar una dirección muy clara al principio y luego guiar al lector en esa dirección desde el principio, pero el día que vine con Colin Wilson, es indignante. Glorificar a un outsider como este desde el primer capítulo, como alguien con un trastorno neurológico o algo así, y es un trato bastante duro. No permite que el lector se desvíe en esa dirección, por lo que es un poco difícil de leer.


He escrito antes que, sobre todo desde los años 1990, las personas con este tipo de mentalidad han empezado a ser consideradas inadaptadas, como una enfermedad, y siento que la literatura y la filosofía han fracasado. Tú lo escribiste, ¿no?

Parece que se puede solucionar hasta cierto punto con prescripción médica, pero no lo puedo creer. ¿No queda más remedio que seguir existiendo como tal? ¿No hay otra salida que no sea la prescripción médica? Todavía lo creo.



我們怎樣才能平靜我們的心靈呢?當我思考這個問題時,我會思考原因和触發因素是什麼,但如果我們將這一章的主角亨利·巴布斯的《地獄》歸類為局外人,那麼我們必須避免成為局外人,這已經成為我離不開的東西。

嗯,其實,長期處於這樣的心態對我來說是非常麻煩的,我的日子過得不安穩,總是處於瘋狂的邊緣。


以下內容可能是科林·威爾遜想出的,然後由中村康夫翻譯的。在此之前,科林·威爾遜將亨利·巴布斯的法語單詞翻譯成英語,進行總結,然後由中村康夫將其翻譯成英語。我不知道不知道有沒有翻譯成日文,但我會列出《地獄》中主角的思想中可以看到的“局外人”的特徵。


〇“隱蔽角落裡的牆上的洞”


〇“我看得太深、太多了。”


“我沒有才華,沒有使命要完成,沒有感情要傳達。我一無所有,不值得任何東西,但我渴望某種救贖。”


〇“在我看來,即使是哲學討論也毫無意義。沒有什麼可以被檢驗,沒有什麼可以被證明。真理到底是什麼?”


“死亡是所有想法中最重要的。”


即使你讀了這麼多,或者即使你讀了原文或整個譯文,很多人可能也不知道你在說什麼。最重要的是,這感覺很令人不安。但是,能夠反應的人僅此一項就有麻煩了,因為他們最終以某種方式這樣做了。


〇“外人”覺得自己看到的就是事實。


釋迦牟尼或其他一些偉大的佛教人物說過一些話和教義,比如出定狀態或放棄執著,但我想知道這些是不是我們應該放棄的東西。?我有一瞬間這麼覺得。


嗯,在現代,特別是商業書籍的結構中,習慣上是在開頭就指明一個非常明確的方向,然後從一開始就把讀者引向那個方向,但是我和科林·威爾遜一起來的那天,這太離譜了從第一章就這麼美化一個局外人,比如神經病什麼的,處理得相當嚴厲,不讓讀者往那個方向走,所以讀起來有點困難。


我以前寫過,尤其是20世紀90年代以來,有這種心態的人開始被稱為不適應,像一種疾病,我感覺文學和哲學都失敗了。你寫的吧?

看來靠處方藥可以在一定程度上解決問題,但我不敢相信,難道就只能繼續這樣存在了嗎?除了處方藥之外,難道就沒有別的出路了嗎?我仍然這麼認為。



Hur lugnar vi våra hjärtan och sinnen? Och när jag tänker på detta tänker jag på vad som var orsaken och triggern, men om vi klassificerar huvudpersonen i detta kapitel, Henri Barbus ``Inferno,'' som en outsider, då vi måste undvika att bli en outsider, det har blivit något jag inte kan vara utan.

Tja, faktiskt, att vara i den här typen av tänkesätt under en lång tid är extremt besvärligt för mig, och det slutar med att jag tillbringar rastlösa dagar som alltid är på gränsen till galenskap.


Följande är förmodligen något som Colin Wilson kom på och sedan översatte av Yasuo Nakamura. Dessförinnan översatte Colin Wilson orden på franska av Henri Barbus till engelska, sammanfattade dem och sedan översatte dem till engelska av Yasuo Nakamura. I don Jag vet inte om den har översatts till japanska, men jag kommer att lista egenskaperna hos en "outsider" som kan ses i huvudpersonens tankar i "Helvetet".


〇"Ett hål i väggen i ett gömt hörn"


〇 "Jag ser för djupt och för mycket."


"Jag har ingen talang, inget uppdrag att utföra, inga känslor att förmedla. Jag äger ingenting, är inte värd någonting, och ändå önskar jag någon form av inlösen."


〇 "Till och med en filosofisk diskussion förefaller mig vara meningslös. Ingenting kan testas, ingenting kan bevisas. Vad är egentligen sanning?"


"Döden är den viktigaste av alla idéer."


Även om du läser så mycket, eller till och med om du läser originaltexten eller hela den översatta texten, är det förmodligen många som inte har någon aning om vad du säger. Framför allt känns det ganska störande. Men människor som kan reagera på bara detta är i trubbel eftersom de på något sätt gör det.


〇 "Outsiders" känner att det de ser är sanningen.


Det finns ord och läror som sägs av Shakyamuni eller någon annan stor buddhistisk figur, såsom ett tillstånd av trance eller övergivande av bindning, men jag undrar om det är dessa saker vi borde överge.? Jag kände det för ett ögonblick.


Tja, i modern tid, särskilt i strukturen av affärsböcker, är det vanligt att ange en mycket tydlig riktning i början och sedan leda läsaren i den riktningen från början, men den dagen jag kom med Colin Wilson, Det är skandalöst att glorifiera en outsider så här från första kapitlet, som någon med en neurologisk störning eller något, och det är en ganska hård behandling.Det låter inte läsaren glida åt det hållet, så det är lite svårt att läsa.


Jag har skrivit innan det, speciellt sedan 1990-talet, människor med den här typen av mentalitet har börjat omtalas som missanpassade, som en sjukdom, och jag känner att litteratur och filosofi har misslyckats.Du skrev det, eller hur?

Det verkar som att det till viss del går att hantera med recept på medicin.Men jag kan inte tro det.Finns det inget annat val än att fortsätta existera som sådan?Finns det ingen annan utväg än receptbelagd medicin? Det tycker jag fortfarande.



2023年9月9日土曜日

NT0024、NT0025 読書ノート「アウトサイダー」/ コリン・ウィルソン 1-1 バクシーシ山下氏とか北方謙三氏とか

 

 まずは、発掘したコリン・ウィルソンの「アウトサイダー」1957年出版、これは何刷目のものかはわからない、である酷くボロボロなオレの蔵書の状態を見ていただく。

 わ、目次ねぇや。尻拭いたんかなぁ。などと。






 これを書くにあたって思い出したことがある。政治学科の後輩でもあったガールフレンドがゼミで読むのだと、しかしよりによって、この本かと思いながら、まぁ、貸しても良かったんだが、売る本探す、と、二人して京都中の古本屋回って、この本探したことがある。すると、なんと、驚愕の事実! この本、実はハードカバーがあったのだ。彼女はいまもこの本もってるんだろうか? まぁ、どうでもいいけどね。


 それはそれとして、第一章、アンリ・バルビュスという作家の「地獄」という小説を取り扱っている。何十年ぶりか読み返すたびに、当時思ってたこと、バクシーシ山下氏かカンパニー松尾氏か。チョコボール向井氏ではなかったと思う。多分バクシーシ山下氏だったはず、と思い、確認するために検索したら、画像のトップ、高校の同級生の釣埼清隆君との対談のスナップ、二人が並んで写っている写真が出てきて、吹いた。

 あぁ、釣埼、君はそう奴だったよ。

 大学入って、最初に住んだのは、京都の南の端の向島。とても治安が良さげな所とは言えない場所だった。何しろ100年前は巨椋池という巨大な水たまりの水の底で、陸地になってから住みついた人たちも・・・って。まぁ、今はかなりその辺改善されて、九龍城並みのスラムだった団地も明るい感じになったのだと聞くが。

 その片隅にあった、その時は前の道舗装すらされていないようなところの書店でなぜか「オレンジ通信」というアダルトビデオ紹介誌のライター欄を立ち読みしていた。なぜ、そんなページを選んで立ち読みしてたんだろう?とにかくそのライター紹介欄で釣埼清隆の名前を見つけたのさ。お前、慶応行ったんじゃなかったのか? まぁ、大学行きながらアルバイトなのかもしれないが。


 って、釣崎の事はこの際いいんだよ。バクシーシ山下氏が確か、「キン〇マ軽くしときゃ、この世の7割方の悩みなんて消えてなくなるんだよ」みたいなことを行ってたような気がしていたので、実際どう言っていたのか確認するためだったが、それらしき大昔の言葉出てこなかった。

 似たような言葉で、北方謙三氏の「ソープへ行け」っていうのもあるな。


 ひどく乱暴な言い方であるが、まぁとにかく、万全とは言わないまでも、然るべき時期、なるべく早いうちに、性生活が充足されていれば、割とその後のぐじゃぐじゃした感情は回避できる。かなりの確率で確かであるように思う。

 逆ベクトルで言えば、性的な部分で虐げられることなく全ての女性が思ったような王子様と結ばれることができるなら、フェミニズムなんて生まれなかったかもね。

 まぁ、どちらにしても、それらはちょっと考えれば理論的に不可能であることはすぐわかるんだが。


 最も必要なときに、性生活性衝動を充足満たされなくて、問題がそれだけで済まなくなり、っていう話ではあると思う。


 言ってみれば、アンリ・バルビュスの「地獄」というのは、田山花袋から先ごろ亡くなった西村賢太氏に続く、私小説と言っていい。作家は負の感情を原稿用紙、またはキーボードに叩きつける。読み手は疲労感とか何か名状しがたい暗い気持ちのお裾分けを、しかし、喜んでいただいているのだから、私小説を読む行為というのも、なかなかマゾヒスティックな所業であるのかもしれない。


 それぞれが全く別の個別の物語であるから、文字通り私小説なんだが、その中でついつい類型的なものを考えたり、自分と似ている又は同じものを感じ、重い気持ちになったり、明らかに自分とは違うところを見出し、なぜか安心してしまったり。


 なぜかね、その時のぐじゃぐじゃな感情をちゃんと刮目して見定めよ、と、ゴーストが囁いたりするんだが、まぁ、そんな感じで読み進めていく。



First of all, I would like you to take a look at the state of my very dilapidated book collection, Colin Wilson's ``The Outsider,'' published in 1957, but I don't know what edition it is.

Wow, there's a table of contents. I wonder if I wiped my ass. etc.


I remembered something when writing this. My girlfriend, who was also my junior in the Department of Political Science, was going to read this book in a seminar, so I thought it was this book, but I could have lent it to her, but the two of us went to used bookstores all over Kyoto, looking for a book to sell. I've been looking for this book. Then, what a surprising fact! This book actually had a hardcover. Does she still have this book? Well, it doesn't matter.


That being said, the first chapter deals with the novel ``Inferno'' by a writer named Henri Barbus. Every time I read it again for the first time in decades, I think back to what I thought at the time: Mr. Bakshishi Yamashita or Mr. Company Matsuo. I don't think it was Chocoball Mukai. I thought it was probably Mr. Bakshishi Yamashita, so I searched to find out and found the top image, a snapshot of his conversation with his high school classmate Kiyotaka Tsurisaki, and a photo of the two of them side by side. blew.

Ah, Tsurisaki, you were that guy.

The first place I lived after entering university was Mukojima, the southern tip of Kyoto. It was not a very safe place. After all, 100 years ago, people lived at the bottom of a huge puddle called Ogura Pond, after it became land... Well, I hear that things have improved quite a bit now, and the housing complex that used to be a slum like Kowloon City has become brighter.

In the corner of the bookstore, the road in front of which wasn't even paved at the time, I found myself browsing the writer section of an adult video introduction magazine called ``Orange Tsushin.'' Why did you choose such a page to browse? Anyway, I found Kiyotaka Tsurisaki's name in the writer introduction section. Didn't you go to Keio? Well, I might be working part-time while going to university.


Well, Tsurisaki is fine at this point. I had the impression that Mr. Bakshishi Yamashita was saying something like, ``If you lighten up a bit, 70% of the worries in this world will disappear,'' so I'd like to confirm what he actually said. However, I couldn't find any such ancient words.

A similar phrase is Kenzo Kitakata's ``Go to the soap.''


It's a very rough way to say it, but in any case, even if it's not perfect, if you have a satisfying sex life at the appropriate time, as early as possible, you can avoid the messy feelings that come afterward. I think that's pretty likely.

To put it in the opposite direction, if every woman could marry the prince she wanted without being sexually oppressed, feminism might never have been born.

Well, either way, if you think about it a little, you'll quickly realize that it's theoretically impossible.


I think the problem goes beyond just not being able to satisfy your sexual urges when you need it most.


In other words, Henri Barbus's ``Hell'' can be said to be a personal novel, following on from Tayama Hanabukuro and the recently deceased Kenta Nishimura. Writers tap their negative emotions onto manuscript paper or keyboards. However, since the reader enjoys the feeling of exhaustion and other dark feelings that cannot be described, the act of reading a personal novel may be quite a masochistic act.


Each story is a completely different and individual story, so it is literally a personal novel, but I often find myself thinking about similar things, feeling things that are similar or the same as myself, and feeling heavy, or clearly feeling like myself. I found something different about it, and for some reason I felt relieved.


For some reason, the ghost whispers to me to take a closer look and assess my confusing emotions at that moment, but that's how I read on.



Tout d'abord, j'aimerais que vous jetiez un coup d'œil sur l'état de ma collection de livres très délabrée, « The Outsider » de Colin Wilson, publié en 1957, mais je ne sais pas de quelle édition il s'agit.

Wow, il y a une table des matières. Je me demande si je me suis essuyé le cul. etc.


Je me suis souvenu de quelque chose en écrivant ceci : ma petite amie, qui était aussi ma junior au Département de sciences politiques, allait lire ce livre lors d'un séminaire, alors j'ai pensé que c'était ce livre, mais j'aurais pu le lui prêter, mais Nous sommes allés tous les deux dans des librairies d'occasion partout à Kyoto, à la recherche d'un livre à vendre. Je cherchais ce livre. Ensuite, quel fait surprenant ! Ce livre avait en fait une couverture rigide. Est-ce qu'elle a toujours ce livre ? Eh bien , cela n'a pas d'importance.


Ceci étant dit, le premier chapitre traite du roman « L'Enfer » d'un écrivain nommé Henri Barbus. Chaque fois que je le relis pour la première fois depuis des décennies, je repense à ce que je pensais à l'époque : M. Bakshishi Yamashita ou M. Company Matsuo. Je ne pense pas que ce soit Chocoball Mukai. Je pensais que c'était probablement M. Bakshishi Yamashita, alors j'ai cherché pour le savoir et j'ai trouvé l'image du haut, un instantané de sa conversation avec son camarade de lycée Kiyotaka. Tsurisaki, et une photo d'eux deux côte à côte.

Ah, Tsurisaki, tu étais ce type.

Le premier endroit où j'ai vécu après mon entrée à l'université était Mukojima, la pointe sud de Kyoto. Ce n'était pas un endroit très sûr. Après tout, il y a 100 ans, les gens vivaient au fond d'une immense flaque appelée l'étang d'Ogura, après que celui-ci soit devenu terre. .. Eh bien, j'ai entendu dire que les choses se sont un peu améliorées maintenant et que le complexe d'habitations qui était autrefois un bidonville comme Kowloon City est devenu plus lumineux.

Dans le coin de la librairie, dont la route n'était même pas pavée à l'époque, je me suis retrouvé à parcourir la section écrivain d'un magazine d'introduction vidéo pour adultes appelé « Orange Tsushin ». Pourquoi avoir choisi une telle page. Pour parcourir ? Quoi qu'il en soit, j'ai trouvé le nom de Kiyotaka Tsurisaki dans la section d'introduction de l'écrivain. N'êtes-vous pas allé à Keio ? Eh bien, je travaille peut-être à temps partiel tout en allant à l'université.


Eh bien, Tsurisaki va bien à ce stade. J'avais l'impression que M. Bakshishi Yamashita disait quelque chose comme : « Si vous vous détendez un peu, 70 % des soucis dans ce monde disparaîtront », alors j'aimerais pour confirmer ce qu'il a réellement dit, mais je n'ai pas trouvé de mots aussi anciens.

Une phrase similaire est « Allez au savon » de Kenzo Kitakata.


C'est une façon très dure de le dire, mais de toute façon, même si ce n'est pas parfait, si vous avez une vie sexuelle satisfaisante au moment opportun, le plus tôt possible, vous pouvez éviter les sentiments désordonnés qui surviennent par la suite. Très probablement.

Dans le sens inverse, si chaque femme pouvait épouser le prince qu’elle voulait sans être sexuellement opprimée, le féminisme n’aurait peut-être jamais vu le jour.

Bon, de toute façon, si vous y réfléchissez un peu, vous vous rendrez vite compte que c’est théoriquement impossible.


Je pense que le problème va au-delà du simple fait de ne pas pouvoir satisfaire vos pulsions sexuelles lorsque vous en avez le plus besoin.


En d'autres termes, « l'Enfer » d'Henri Barbus peut être considéré comme un roman personnel, à la suite de Tayama Hanabukuro et de Kenta Nishimura, récemment décédé. Les écrivains transcrivent leurs émotions négatives sur du papier manuscrit ou sur des claviers. Cependant, comme le lecteur aime le sentiment d'épuisement et autres sentiments sombres qui ne peuvent être décrits, l'acte de lire un roman personnel peut être un acte assez masochiste.


Chaque histoire est une histoire complètement différente et individuelle, c'est donc littéralement un roman personnel, mais je me retrouve souvent à penser à des choses similaires, à ressentir des choses qui sont similaires ou identiques aux miennes, et à me sentir lourde, ou clairement à me sentir moi-même. J'ai trouvé quelque chose de différent et, pour une raison quelconque, je me suis senti soulagé.


Pour une raison quelconque, le fantôme me murmure de regarder de plus près et d'évaluer mes émotions confuses à ce moment-là, mais c'est ainsi que j'ai continué à lire.



Zunächst möchte ich Sie bitten, einen Blick auf den Zustand meiner sehr heruntergekommenen Büchersammlung „The Outsider“ von Colin Wilson aus dem Jahr 1957 zu werfen, aber ich weiß nicht, um welche Ausgabe es sich handelt.

Wow, da gibt es ein Inhaltsverzeichnis. Ich frage mich, ob ich mir den Arsch abgewischt habe. usw.


Als ich das schrieb, fiel mir etwas ein: Meine Freundin, die auch meine Juniorin im Fachbereich Politikwissenschaft war, wollte dieses Buch in einem Seminar lesen, also dachte ich, es wäre dieses Buch, aber ich hätte es ihr leihen können, aber Wir gingen beide zu Antiquariaten in ganz Kyoto und suchten nach einem Buch zum Verkauf. Ich habe nach diesem Buch gesucht. Was für eine überraschende Tatsache! Dieses Buch hatte tatsächlich ein gebundenes Buch. Hat sie dieses Buch noch? Naja , es spielt keine Rolle.


Das erste Kapitel befasst sich jedoch mit dem Roman „Inferno“ eines Schriftstellers namens Henri Barbus. Jedes Mal, wenn ich ihn zum ersten Mal seit Jahrzehnten wieder lese, denke ich an das zurück, was ich damals dachte: Herr Bakshishi Yamashita oder Mr. Company Matsuo. Ich glaube nicht, dass es Chocoball Mukai war. Ich dachte, es wäre wahrscheinlich Mr. Bakshishi Yamashita, also suchte ich danach und fand das obere Bild, einen Schnappschuss seines Gesprächs mit seinem Highschool-Klassenkameraden Kiyotaka Tsurisaki und ein Foto der beiden Seite an Seite. Geplatzt.

Ah, Tsurisaki, du warst dieser Typ.

Der erste Ort, an dem ich nach meinem Studium lebte, war Mukojima, die Südspitze von Kyoto. Es war kein sehr sicherer Ort, schließlich lebten die Menschen vor 100 Jahren am Grund einer riesigen Pfütze namens Ogura Pond, nachdem diese zu Land geworden war. .. Nun ja, ich habe gehört, dass sich die Lage mittlerweile deutlich verbessert hat und der Wohnkomplex, der früher ein Slum wie Kowloon City war, heller geworden ist.

In einer Ecke des Buchladens, dessen Straße zu diesem Zeitpunkt noch nicht einmal gepflastert war, stöberte ich im Autorenbereich eines Video-Einführungsmagazins für Erwachsene mit dem Titel „Orange Tsushin“. Warum haben Sie sich für eine solche Seite entschieden? zum Stöbern? Wie auch immer, ich habe den Namen von Kiyotaka Tsurisaki im Abschnitt mit der Einführung des Autors gefunden. Bist du nicht bei Keio gewesen? Naja, vielleicht arbeite ich nebenbei, während ich zur Universität gehe.


Nun, Tsurisaki geht es zu diesem Zeitpunkt gut. Ich hatte den Eindruck, dass Herr Bakshishi Yamashita so etwas sagen würde wie: „Wenn Sie ein bisschen lockerer werden, werden 70 % der Sorgen auf dieser Welt verschwinden“, also würde ich gerne um zu bestätigen, was er tatsächlich gesagt hat. Ich konnte jedoch keine derart alten Wörter finden.

Ein ähnlicher Satz ist Kenzo Kitakatas „Go to the Soap“.


Es ist eine sehr grobe Art, es auszudrücken, aber auf jeden Fall, auch wenn es nicht perfekt ist, wenn man zum richtigen Zeitpunkt und so früh wie möglich ein befriedigendes Sexualleben hat, kann man die chaotischen Gefühle vermeiden, die danach aufkommen. Ich denke, das ist so Ziemlich wahrscheinlich.

Anders ausgedrückt: Wenn jede Frau den Prinzen heiraten könnte, den sie wollte, ohne sexuell unterdrückt zu werden, wäre der Feminismus vielleicht nie entstanden.

Nun ja, so oder so, wenn man ein wenig darüber nachdenkt, wird einem schnell klar, dass es theoretisch unmöglich ist.


Ich denke, das Problem geht darüber hinaus, dass man seinen sexuellen Drang nicht befriedigen kann, wenn man ihn am meisten braucht.


Mit anderen Worten kann man Henri Barbus‘ „Hölle“ als einen persönlichen Roman bezeichnen, der an Tayama Hanabukuro und den kürzlich verstorbenen Kenta Nishimura anknüpft. Schriftsteller tippen ihre negativen Emotionen auf Manuskriptpapier oder Tastaturen. Da der Leser jedoch Freude daran hat Wenn man ein Gefühl der Erschöpfung und andere dunkle Gefühle hat, die man nicht beschreiben kann, kann das Lesen eines persönlichen Romans ein ziemlich masochistischer Akt sein.


Jede Geschichte ist eine völlig andere und individuelle Geschichte, es handelt sich also im wahrsten Sinne des Wortes um einen persönlichen Roman, aber ich ertappe mich oft dabei, dass ich über ähnliche Dinge nachdenke, Dinge fühle, die mir ähnlich oder gleich sind, und mich schwer fühle oder mich eindeutig wie ich selbst fühle. I Ich fand etwas anderes daran und fühlte mich aus irgendeinem Grund erleichtert.


Aus irgendeinem Grund flüstert mir der Geist zu, ich solle genauer hinschauen und meine verwirrenden Gefühle in diesem Moment einschätzen, aber so lese ich weiter.



En primer lugar, me gustaría que echara un vistazo al estado de mi muy ruinosa colección de libros, "The Outsider" de Colin Wilson, publicado en 1957, pero no sé qué edición es.

Vaya, hay un índice. Me pregunto si me limpié el culo, etc.


Recordé algo al escribir esto. Mi novia, que también era mi junior en el Departamento de Ciencias Políticas, iba a leer este libro en un seminario, así que pensé que era este libro, pero se lo podría haber prestado, pero Los dos fuimos a librerías usadas por todo Kyoto, buscando un libro para vender. He estado buscando este libro. Entonces, ¡qué hecho tan sorprendente! Este libro en realidad tenía tapa dura. ¿Ella todavía tiene este libro? Bueno , no importa.


Dicho esto, el primer capítulo trata de la novela "Inferno" de un escritor llamado Henri Barbus. Cada vez que la leo de nuevo por primera vez en décadas, pienso en lo que pensé en ese momento: Sr. Bakshishi. Yamashita o el Sr. Company Matsuo. No creo que fuera Chocoball Mukai. Pensé que probablemente era el Sr. Bakshishi Yamashita, así que busqué y encontré la imagen superior, una instantánea de su conversación con su compañero de secundaria Kiyotaka. Tsurisaki, y una foto de los dos uno al lado del otro explotó.

Ah, Tsurisaki, tú eras ese tipo.

El primer lugar donde viví después de entrar en la universidad fue Mukojima, el extremo sur de Kioto. No era un lugar muy seguro. Después de todo, hace 100 años, la gente vivía en el fondo de un enorme charco llamado estanque Ogura, después de que se convirtiera en tierra. ... Bueno, he oído que las cosas han mejorado bastante ahora, y el complejo de viviendas que solía ser un barrio pobre como la ciudad de Kowloon se ha vuelto más brillante.

En la esquina de la librería, cuyo camino ni siquiera estaba pavimentado en ese momento, me encontré hojeando la sección de escritores de una revista de presentación en video para adultos llamada "Orange Tsushin". ¿Por qué elegiste esa página? ¿Para navegar? De todos modos, encontré el nombre de Kiyotaka Tsurisaki en la sección de introducción del escritor. ¿No fuiste a Keio? Bueno, podría estar trabajando a tiempo parcial mientras voy a la universidad.


Bueno, Tsurisaki está bien en este punto. Tuve la impresión de que el Sr. Bakshishi Yamashita estaba diciendo algo como: "Si te relajas un poco, el 70% de las preocupaciones en este mundo desaparecerán", así que me gustaría para confirmar lo que realmente dijo, pero no pude encontrar ninguna palabra tan antigua.

Una frase similar es "Ve al jabón" de Kenzo Kitakata.


Es una forma muy aproximada de decirlo, pero en cualquier caso, incluso si no es perfecto, si tienes una vida sexual satisfactoria en el momento adecuado, lo antes posible, puedes evitar los sentimientos desagradables que vienen después. Muy probable.

Para decirlo en la dirección opuesta, si cada mujer pudiera casarse con el príncipe que deseaba sin ser oprimida sexualmente, es posible que el feminismo nunca hubiera nacido.

Bueno, de cualquier manera, si lo piensas un poco, rápidamente te darás cuenta de que es teóricamente imposible.


Creo que el problema va más allá de no poder satisfacer tus impulsos sexuales cuando más los necesitas.


En otras palabras, se puede decir que "El infierno" de Henri Barbus es una novela personal, continuación de Tayama Hanabukuro y del recientemente fallecido Kenta Nishimura. Los escritores plasman sus emociones negativas en papel manuscrito o en teclados. Sin embargo, dado que el lector disfruta del sensación de agotamiento y otros sentimientos oscuros que no se pueden describir, el acto de leer una novela personal puede ser un acto bastante masoquista.


Cada historia es una historia completamente diferente e individual, por lo que es literalmente una novela personal, pero a menudo me encuentro pensando en cosas similares, sintiendo cosas similares o iguales a mí, y sintiéndome pesado, o sintiéndome claramente como yo mismo. Encontré algo diferente y por alguna razón me sentí aliviado.


Por alguna razón, el fantasma me susurra que mire más de cerca y evalúe mis confusas emociones en ese momento, pero así es como sigo leyendo.



首先,我想讓你看一下我的非常破舊的藏書,科林·威爾遜1957年出版的《局外人》,但我不知道它是什麼版本。

哇,有一個目錄。我想知道我是否擦過屁股等等。


寫這篇文章的時候我想起一件事,我的女朋友,也是我政治學系的大三學生,要在研討會上看這本書,所以我以為是這本書,但我本來可以藉給她的,但是我們兩個人跑遍了京都各地的二手書店,想找一本可以賣的書。我一直在找這本書。然後,令人驚訝的是,這本書居然有精裝本。她還有這本書嗎?嗯, 沒關係。


話雖這麼說,第一章是關於亨利·巴布斯(Henri Barbus)作家的小說《地獄》。幾十年來,每次我再次讀到它時,我都會回想起我當時的想法:巴克什什先生山下還是Company Matsuo先生。我不認為是Chocoball Mukai。我認為這可能是Bakshishi Yamashita先生,所以我搜索了一下,找到了最上面的圖片,是他和高中同學Kiyotaka談話的快照突崎,兩人的並肩合照炸了。

啊,津崎,你就是那個傢伙。

我進入大學後住的第一個地方是京都南端的向島,那裡並不是一個很安全的地方,畢竟100年前,人們住在一個叫小倉池的巨大水坑的底部,後來它變成了陸地。 .. 嗯,聽說現在情況已經好多了,以前像九龍城那樣的貧民窟的住宅區也變得明亮了。

在書店的角落裡,前面的路當時還沒有鋪好,我發現自己正在瀏覽一本名為“Orange Tsushin”的成人視頻介紹雜誌的作家部分。為什麼選擇這樣的頁面瀏覽?總之,我在作家介紹欄裡找到了吊崎清隆的名字。你不是去慶應義塾嗎?嗯,我可能一邊上大學一邊打工。


嗯,Trisaki在這一點上還好。我印像中Bakshishi Yamashita先生說過“如果你稍微放鬆一點,這個世界上70%的煩惱就會消失”,所以我想為了證實他到底說了什麼。但是,我找不到任何這樣的古詞。

類似的短語是喜多方賢三 (Kenzo Kitakata) 的“去肥皂劇”。


說起來很粗暴,但無論如何,即使不完美,如果你在適當的時間、儘早的擁有一次滿意的性生活,就可以避免隨之而來的亂七八糟的感覺。我想那就是很有可能。

反過來說,如果每個女人都能嫁給自己想要的王子,而不受性壓迫,女權主義可能永遠不會誕生。

好吧,無論哪種方式,如果你稍微思考一下,你很快就會意識到這在理論上是不可能的。


我認為問題不僅僅是在你最需要的時候無法滿足你的性衝動。


換句話說,亨利·巴布斯的《地獄》可以說是一部繼田山花袋和剛去世的西村健太之後的個人小說。作家們把自己的負面情緒投射在稿紙上或鍵盤上。然而,由於讀者喜歡的是疲憊感和其他無法描述的黑暗感覺,閱讀個人小說的行為可能是一種相當受虐的行為。


每個故事都是一個完全不同的個人故事,所以它實際上是一本個人小說,但我經常發現自己在思考類似的事情,感受與自己相似或相同的事情,並感到沉重,或者明顯感覺像自己。發現了一些不一樣的東西,不知為什麼我感到鬆了口氣。


出於某種原因,鬼魂低聲對我說,讓我仔細觀察並評估我當時令人困惑的情緒,但這就是我繼續讀下去的方式。



Först och främst skulle jag vilja att du tar en titt på läget för min mycket förfallna boksamling, Colin Wilsons "The Outsider", publicerad 1957, men jag vet inte vilken upplaga det är.

Oj, det finns en innehållsförteckning. Jag undrar om jag torkade mig i rumpan osv.


Jag kom ihåg något när jag skrev detta.Min flickvän, som också var min junior på statsvetenskapliga institutionen, skulle läsa den här boken på ett seminarium, så jag trodde att det var den här boken, men jag kunde ha lånat ut den till henne, men vi två gick till begagnade bokhandlar över hela Kyoto och letade efter en bok att sälja. Jag har letat efter den här boken. Sedan, vilket överraskande faktum! Den här boken hade faktiskt en inbunden bok. Har hon fortfarande den här boken? , det spelar ingen roll.


Med det sagt, det första kapitlet handlar om romanen ``Inferno'' av en författare som heter Henri Barbus. Varje gång jag läser den igen för första gången på decennier, tänker jag tillbaka på vad jag tänkte då: Mr. Bakshishi Yamashita eller Mr Company Matsuo. Jag tror inte att det var Chocoball Mukai. Jag trodde att det förmodligen var Mr. Bakshishi Yamashita, så jag sökte för att ta reda på det och hittade den översta bilden, en ögonblicksbild av hans samtal med sin gymnasieklasskamrat Kiyotaka Tsurisaki och ett foto av de två sida vid sida blåste.

Ah, Tsurisaki, du var den där killen.

Det första stället jag bodde efter att jag kom in på universitetet var Mukojima, Kyotos södra spets. Det var inte en särskilt säker plats. Trots allt, för 100 år sedan, bodde människor längst ner i en enorm pöl som heter Ogura Pond, efter att den blivit land. .. Tja, jag hör att saker och ting har förbättrats ganska mycket nu, och bostadskomplexet som brukade vara ett slumområde som Kowloon City har blivit ljusare.

I hörnet av bokhandeln, vars väg framför inte ens var asfalterad vid den tiden, fann jag mig själv och bläddrade i skribentsektionen i en videointroduktionstidning för vuxna som heter "Orange Tsushin". Varför valde du en sådan sida. Hur som helst, jag hittade Kiyotaka Tsurisakis namn i författarens introduktionssektion. Gick du inte till Keio? Tja, jag kanske jobbar deltid medan jag går på universitetet.


Nåväl, Tsurisaki mår bra vid det här laget. Jag hade intrycket att herr Bakshishi Yamashita sa något i stil med, "Om du lättar upp lite kommer 70 % av bekymmer i den här världen att försvinna", så jag skulle vilja för att bekräfta vad han faktiskt sa, men jag kunde inte hitta några sådana gamla ord.

En liknande fras är Kenzo Kitakatas "Gå till tvålen."


Det är ett väldigt grovt sätt att säga det, men i alla fall, även om det inte är perfekt, om du har ett tillfredsställande sexliv vid lämplig tidpunkt, så tidigt som möjligt, kan du undvika de röriga känslorna som kommer efteråt. Jag tror att det är Ganska troligt.

För att uttrycka det i motsatt riktning, om varje kvinna kunde gifta sig med den prins hon ville utan att bli sexuellt förtryckt, kanske feminismen aldrig hade fötts.

Nåväl, hur som helst, om du tänker efter lite kommer du snabbt att inse att det är teoretiskt omöjligt.


Jag tror att problemet går längre än att bara inte kunna tillfredsställa dina sexuella drifter när du behöver det som mest.


Med andra ord kan Henri Barbus ``Helvete'' sägas vara en personlig roman, efter Tayama Hanabukuro och den nyligen avlidne Kenta Nishimura. Författare trycker sina negativa känslor på manuskriptpapper eller tangentbord. Men eftersom läsaren njuter av känsla av utmattning och andra mörka känslor som inte går att beskriva, kan handlingen att läsa en personlig roman vara en ganska masochistisk handling.


Varje berättelse är en helt annan och individuell berättelse, så det är bokstavligen en personlig roman, men jag kommer ofta på mig själv med att tänka på liknande saker, känna saker som liknar mig själv, och känner mig tung eller tydligt som mig själv. hittade något annorlunda om det, och av någon anledning kände jag mig lättad.


Av någon anledning viskar spöket till mig att jag ska ta en närmare titt och bedöma mina förvirrande känslor i det ögonblicket, men det är så jag läser vidare.


2023年8月27日日曜日

NT0021、NT0022 読書ノート「アウトサイダー」/ コリン・ウィルソン 0-3 アイデンティティの問題? (加筆再掲)

  「アウトサイダー」という言葉、それ自体が持つ本来の意味から、反体制的なものとの親和性が高いようについ思ってしまう。

 確かに、ある精神がアウトサイドに追いやられるきっかけが、政治から土地の因習まで、広い意味での社会制度であることが多いことが想像できる以上、そういう面は否定できるものではない。が、社会に追いやられたかと言って、その時分を追いやったものと敢然と退治していくかと思えば、とっちらかってそれどころではないのである、アウトサイダーの内面は。


 一つ大きな要素として、アイデンティティというものがあるように思う。自分の精神の芯はどこに寄り添おうとしているのか、なにがよりそってくれるのか。

 体制に寄り添おうとする動きというのは、言い換えれば、存在の、精神の根拠を、生身以外、思想とか政治体制とかに、過激に求めるというのは、では、ツクミやまゆり園の植松某などはどうなのだ? という話になる。体制から距離を置く、沿わないで外側に行く、コリン・ウィルソン的アウトサイダーではないが、あれを決してインサイダーとも言えない。

 とはいえ、では、同じように考えていこう。easyriderのラスト、ビリーを、キャプテンアメリカを散弾銃で撃ったどこにでもいそうなアメリカの普通の農夫は? インサイダーか?アウトサイダーか? 植松某との違いは?


 前者が、脆弱ながらそういうところにいる自分の存在そのものを主張しているのに対し、後者は領域の防衛という意識がそうさせたような気がする。


 本人は限りなく体制側であると思っているようだが、植松某は、コリン・ウィルソン的な意味を離れれば、現在の秩序というものから限りなくアウトサイダーであるが、意識が自分の領域第一というところでの行動という意味でeasyriderのおっさんたちはインサイダーのような気がする。


 植松某においては、この2,30年、時々聞かれるようになった「承認欲求」だっけ? これのあたりを早い時期に拗らせている感じが凄くするのだが、現代において、度々、やや冷笑的に口にされるこの「承認欲求」だが、こうして考えると、ちょっと気を入れて考えていかないと相当深刻な問題だ。本人にとっては、伸るか反るかどころか文字通り生きるか死ぬかの大問題だったりすることが結構ありそうだ。


 そういう事も書いてあったかな? まぁ、追い追いだ。



 若いころのオレが、アウトサイダーという語感に惹かれたのは、どこか覚者のような意味合いを感じていたからであろうかと思う。この辺がいよいよこの本の内容にかかわってくるところである。

 若い子が、いや、大多数がそう感じていないのは、それが妄想であると思っているから、と、平たく言ってしまえばそうなのだが、それは、こっちのある種の熱に侵されていた人間のだらしなさが余計に、そう思わせていたのだろう。


 日本においてはそれは顕著だけど、多分世界的に人類社会というのは退潮局面にある。そこにおいて、そういう社会をどうするかという言及薄くして、「そんなこと」を言っていられる高みの見物的な呑気さというのはいかがなものか? ということにもまして、高じて、極端なものはすでにかなり昔にオウムなんていうものが日本にはあったけれど、どうしても、インサイダーと対置してしまうと、反体制の意味を帯び、やがては醜悪な何かに変化してしまう。インサイダーと対置してしまうということは、つまりはルサンチマンの発露であり、しかし、そこは普遍的にアウトサイダーのテーマではある。




 まぁ、別に「アウトサイダー」の授業ノートを作るつもりはなく、脱線、他人様には意味不明の記述も多くなるだろうが、まぁ、本を開く前の駄言はこの辺にこの辺にしておく。



The word "outsider", from its original meaning, seems to have a high affinity with anti-establishment things.

Certainly, as long as it can be imagined that social systems in a broad sense, from politics to local conventions, often trigger a certain spirit to be pushed to the outside, such an aspect cannot be denied. However, it is not possible to boldly exterminate them by saying that they have been driven out of society at that time. The inner side of the outsider is not a mess.


I think one big factor is the identity. Where is the core of his spirit trying to snuggle up to?

What about the movement to get close to the system, in other words, to radically seek the basis of existence, the spirit, in ideology and political systems, other than the physical body? What about Uematsu at Tsukumi Yamayurien? He is not a Colin Wilson-like outsider who keeps his distance from the system and goes outside without following, but I can't say that he is an insider either.

"Nevertheless, let's think in the same way." The last of easyrider, the run-of-the-mill American farmer who shot Billy and Captain America? "Are you an insider?" Are you an outsider? "What is the difference between Uematsu and a farmer?"


While the former is fragile and asserts his own existence in such a place, the latter seems to have been motivated by the consciousness of defending the territory.


He seems to think that he is infinitely on the side of the system, but Uematsu, if you leave the meaning of Colin Wilson, is an infinite outsider from the current order, but his consciousness is his own domain first. By the way, I feel like the old men of easyrider are like insiders in terms of their actions.


Regarding Uematsu, is it the ``need for approval'' that has been asked from time to time in the last 20-30 years? I have a strong feeling that this is something that has been brooding at an early stage, but in modern times, this "need for approval" is often said somewhat cynically. Otherwise, it's a serious problem. For the person himself, it seems quite likely that it will be a big problem of literally life or death, rather than stretching or curving.


"Did you write something like that?" "Well, I'm chasing after you."



I think the reason I was attracted to the word "outsider" when I was young was because I felt that it had some enlightened meaning. This is where the content of this book comes into play.

Young people, no, the majority of people don't feel that way because they think it's a delusion. Perhaps the sloppiness of a human being made me think that way.


This is remarkable in Japan, but perhaps the world's human society is in a phase of decline. In that case, how about a high spectator's carefreeness that can say "that kind of thing" without mentioning what to do with such a society? To top it all off, Japan already had something called Aum a long time ago, but when confronted with an insider, it takes on an anti-establishment meaning, and eventually it becomes ugly. change into something. Confronting the insider is, in other words, the manifestation of resentment, but that is universally the theme of the outsider.




Well, I don't intend to make "outsider" class notes, and there will probably be a lot of derailment and meaningless descriptions for others, but well, before opening the book, I'll leave the nonsense around here.



Le mot « outsider », de par son sens originel, semble avoir une grande affinité avec les choses contestataires.

Certes, tant que l'on peut imaginer que les systèmes sociaux au sens large, depuis la politique jusqu'aux conventions locales, déclenchent souvent un certain esprit de rejet vers l'extérieur, on ne peut nier un tel aspect. chassés de la société à cette époque.


Je pense qu’un facteur important est l’identité : où est le noyau de son esprit qui essaie de se blottir ?

Qu’en est-il du mouvement de rapprochement avec le système, c’est-à-dire de recherche radicale du fondement de l’existence, l’esprit, dans des idéologies et des systèmes politiques autres que le corps physique ? Qu’en est-il d’Uematsu chez Tsukumi Yamayurien ? Ce n’est pas un Colin Un outsider à la Wilson qui garde ses distances avec le système et sort sans le suivre, mais je ne peux pas non plus dire qu'il est un insider.

"Néanmoins, pensons de la même manière." Le dernier d'Easyrider, le fermier américain ordinaire qui a tiré sur Billy et Captain America ? "Es-tu un insider ?" Etes-tu un outsider ? "Quelle est la différence " entre Uematsu et un agriculteur ?"


Si le premier est fragile et affirme sa propre existence dans un tel lieu, le second semble avoir été motivé par la conscience de défendre le territoire.


Il semble penser qu'il est infiniment du côté du système, mais Uematsu, si l'on s'éloigne du sens de Colin Wilson, est un étranger infini à l'ordre actuel, mais sa conscience est d'abord son propre domaine. d'easyrider sont comme des initiés dans leurs actions.


Concernant Uematsu, est-ce le « besoin d’approbation » qui a été demandé de temps en temps au cours des 20-30 dernières années ? J’ai le fort sentiment que c’est quelque chose qui a été évoqué à un stade précoce, mais dans le monde moderne Parfois, ce "besoin d'approbation" est souvent exprimé de manière quelque peu cynique. Sinon, c'est un problème sérieux. Pour la personne elle-même, il semble très probable que ce sera un gros problème de vie ou de mort, plutôt que d'étirement ou de courbure.


" As-tu écrit quelque chose comme ça ? " " Eh bien, je te cours après. "



Je pense que la raison pour laquelle j'ai été attiré par le mot « étranger » quand j'étais jeune était parce que je sentais qu'il avait une signification éclairée. C'est là que le contenu de ce livre entre en jeu.

Les jeunes, non, la majorité des gens ne ressentent pas cela parce qu'ils pensent que c'est une illusion. Peut-être que la négligence d'un être humain m'a fait penser ainsi.


C'est remarquable au Japon, mais peut-être que la société humaine mondiale est dans une phase de déclin. Dans ce cas, que diriez-vous de l'insouciance d'un spectateur qui peut dire "ce genre de chose" sans dire que faire d'une telle société ? Le Japon avait déjà eu quelque chose qui s'appelait Aum il y a longtemps, mais lorsqu'il est confronté à un initié, cela prend un sens contestataire et finit par devenir laid, la manifestation du ressentiment, mais c'est universellement le thème de l'étranger.




Bon, je n'ai pas l'intention de faire des notes de cours "étrangers", et il y aura probablement beaucoup de déraillements et de descriptions dénuées de sens pour les autres, mais bon, avant d'ouvrir le livre, je laisse les bêtises par ici.



Das Wort „Außenseiter“ scheint in seiner ursprünglichen Bedeutung eine hohe Affinität zu Anti-Establishment-Dingen zu haben.

Solange man sich vorstellen kann, dass soziale Systeme im weitesten Sinne, von der Politik bis hin zu lokalen Konventionen, oft einen bestimmten Geist auslösen, der nach außen gedrängt wird, kann ein solcher Aspekt sicherlich nicht geleugnet werden. Sie können sie ausrotten, indem Sie sagen, dass dies der Fall war wurde damals aus der Gesellschaft vertrieben.


Ich denke, ein wichtiger Faktor ist die Identität. Wo ist der Kern seines Geistes, an den er sich zu schmiegen versucht?

Was ist mit der Bewegung, sich dem System zu nähern, mit anderen Worten, radikal nach der Grundlage der Existenz, dem Geist, in Ideologien und politischen Systemen zu suchen, die nicht der physische Körper sind? Was ist mit Uematsu bei Tsukumi Yamayurien? Er ist kein Colin Wilson-ähnlicher Außenseiter, der Abstand zum System hält und nach draußen geht, ohne ihm zu folgen, aber ich kann auch nicht sagen, dass er ein Insider ist.

„Trotzdem denken wir genauso.“ Das letzte von Easyrider, dem gewöhnlichen amerikanischen Bauern, der Billy und Captain America erschoss? „Sind Sie ein Insider?“ Sind Sie ein Außenseiter? „Was ist der Unterschied?“ „zwischen Uematsu und einem Bauern?“


Während Ersterer fragil ist und seine eigene Existenz an einem solchen Ort behauptet, scheint Letzterer von dem Bewusstsein motiviert gewesen zu sein, das Territorium zu verteidigen.


Er scheint zu denken, dass er unendlich auf der Seite des Systems steht, aber Uematsu ist, wenn man die Bedeutung von Colin Wilson außer Acht lässt, ein unendlicher Außenseiter der gegenwärtigen Ordnung, aber sein Bewusstsein ist zuerst seine eigene Domäne. Fühlen Sie sich wie die alten Männer von easyrider sind in ihrem Handeln wie Insider.


Ist es in Bezug auf Uematsu das „Bedürfnis nach Zustimmung“, das in den letzten 20 bis 30 Jahren von Zeit zu Zeit gefragt wurde? Ich habe das starke Gefühl, dass dies etwas ist, worüber schon in einem frühen Stadium, aber in der heutigen Zeit, nachgedacht wurde Manchmal wird dieses „Bedürfnis nach Zustimmung“ oft etwas zynisch ausgedrückt. Ansonsten handelt es sich um ein ernstes Problem. Für die Person selbst scheint es ziemlich wahrscheinlich, dass es sich um ein großes Problem handelt, bei dem es im wahrsten Sinne des Wortes um Leben oder Tod geht, und nicht um Dehnung oder Biegung.


„Hast du so etwas geschrieben?“ „Nun, ich bin hinter dir her.“



Ich glaube, der Grund, warum ich mich in jungen Jahren zu dem Wort „Außenseiter“ hingezogen fühlte, war, dass ich das Gefühl hatte, dass es eine erleuchtete Bedeutung hatte. Hier kommt der Inhalt dieses Buches ins Spiel.

Junge Leute, nein, die meisten Menschen denken nicht so, weil sie es für eine Täuschung halten. Vielleicht hat mich die Schlamperei eines Menschen dazu gebracht, so zu denken.


Das ist in Japan bemerkenswert, aber vielleicht befindet sich die menschliche Gesellschaft auf der Welt in einer Phase des Niedergangs. Wie wäre es in diesem Fall mit der Unbekümmertheit eines Zuschauers, der „so etwas“ sagen kann, ohne zu erwähnen, was mit einer solchen Gesellschaft zu tun ist? Alles Off, Japan hatte schon vor langer Zeit etwas namens Aum, aber wenn man es mit einem Insider konfrontiert, bekommt es eine Anti-Establishment-Bedeutung und wird schließlich hässlich. Die Manifestation von Ressentiments, aber das ist allgemein das Thema des Outsiders.




Nun ja, ich habe nicht vor, Notizen für „Außenstehende“ zu machen, und es wird wahrscheinlich eine Menge Entgleisungen und bedeutungslose Beschreibungen für andere geben, aber bevor ich das Buch aufschlage, lasse ich den Unsinn hier stehen.



La palabra "forastero", desde su significado original, parece tener una gran afinidad con cosas antisistema.

Ciertamente, mientras se pueda imaginar que los sistemas sociales en un sentido amplio, desde la política hasta las convenciones locales, a menudo desencadenan un cierto espíritu de ser empujados hacia el exterior, no se puede negar tal aspecto de exterminarlos diciendo que han sido expulsados ​​de la sociedad en aquella época.


Creo que un factor importante es la identidad: ¿dónde está tratando de acurrucarse el núcleo de su espíritu?

¿Qué pasa con el movimiento para acercarse al sistema, en otras palabras, para buscar radicalmente la base de la existencia, el espíritu, en la ideología y los sistemas políticos, distintos del cuerpo físico? ¿Qué pasa con Uematsu en Tsukumi Yamayurien? Él no es un Colin. Un outsider tipo Wilson que se mantiene alejado del sistema y sale sin seguirlo, pero tampoco puedo decir que sea un insider.

"Sin embargo, pensemos de la misma manera." ¿El último de Easyrider, el granjero estadounidense común y corriente que disparó a Billy y al Capitán América? "¿Eres un insider?" ¿Eres un outsider? "¿Cuál es la diferencia?" ?" entre Uematsu y un granjero?"


Mientras el primero es frágil y afirma su propia existencia en tal lugar, el segundo parece haber estado motivado por la conciencia de defender el territorio.


Parece pensar que está infinitamente del lado del sistema, pero Uematsu, si dejamos el significado de Colin Wilson, es un infinito ajeno al orden actual, pero su conciencia es su propio dominio primero. Los miembros de easyrider son como insiders en términos de sus acciones.


En cuanto a Uematsu, ¿es la "necesidad de aprobación" lo que se ha planteado de vez en cuando en los últimos 20 o 30 años? Tengo la fuerte sensación de que esto es algo que ha estado inquietante en una etapa temprana, pero en la actualidad A veces, esta "necesidad de aprobación" se dice a menudo con un poco de cinismo. De lo contrario, es un problema grave. Para la persona misma, parece bastante probable que sea un gran problema de vida o muerte, en lugar de estirarse o curvarse.


"¿Escribiste algo así?" "Bueno, te estoy persiguiendo".



Creo que la razón por la que me atrajo la palabra "forastero" cuando era joven fue porque sentí que tenía algún significado ilustrado. Aquí es donde entra en juego el contenido de este libro.

Los jóvenes, no, la mayoría de la gente no se siente así porque piensan que es un engaño, tal vez el descuido de un ser humano me hizo pensar así.


Esto es notable en Japón, pero tal vez la sociedad humana del mundo esté en una fase de declive. En ese caso, ¿qué tal la despreocupación de un gran espectador que puede decir "ese tipo de cosas" sin mencionar qué hacer con esa sociedad? Japón ya tenía algo llamado Aum hace mucho tiempo, pero cuando se enfrenta a un interno, adquiere un significado antisistema y eventualmente se vuelve feo. La manifestación del resentimiento, pero ese es universalmente el tema del externo.




Bueno, no pretendo hacer apuntes de clase "ajenos", y probablemente habrá muchos descarrilamientos y descripciones sin sentido para los demás, pero bueno, antes de abrir el libro, dejaré las tonterías por aquí.



“局外人”這個詞,從其本意來看,似乎與反建制的事物有著很高的親和力。

當然,只要可以想像,廣義的社會制度,從政治到地方習俗,往往會引發某種精神被推到外面,這樣的一面是不可否認的。當時被趕出了社會。


我覺得一個很大的因素就是身份,他想要依偎的精神核心在哪裡?

那麼,接近體制的運動呢?換句話說,就是在意識形態和政治體系中,從根本上尋求存在的基礎,即精神,而不是肉體?那麼津久見山百合園的植鬆呢?他不是科林。威爾遜式的局外人,與體制保持距離,不跟隨就往外走,但我也不能說他是局內人。

“儘管如此,我們還是以同樣的方式思考吧。” 最後的 Easyrider,槍殺了比利和美國隊長的普通美國農民?“你是局內人嗎?”你是局外人嗎?“有什麼區別? ?“植松和農民之間?”


前者是脆弱的,並在這樣的地方主張自己的存在,而後者似乎是出於保衛領土的意識。


他似乎認為自己無限站在系統一邊,但植松,如果離開科林·威爾遜的意思,從當前的秩序來看是一個無限的局外人,但他的意識首先是自己的領域。感覺像老人們一樣Easyrider的行為就像內部人士一樣。


關於植松,是不是近20-30年來時不時被問到的“需要批准”?我有一種強烈的感覺,這是早期一直在醞釀的事情,但在現代有時,這種“需要認可”常常被說得有些憤世嫉俗。否則,這就是一個嚴重的問題。對於他自己來說,這似乎很可能是一個真正的生死存亡的大問題,而不是伸展或彎曲。


“你也寫過這樣的東西嗎?”“嗯,我追你。”



我想我小時候之所以被“局外人”這個詞所吸引,是因為我覺得它有一些啟蒙的意義,這就是這本書的內容髮揮作用的地方。

年輕人,不,大多數人不會有這樣的感覺,因為他們認為這是一種錯覺。也許是人的粗心讓我有這樣的想法。


這在日本已經很了不起了,但或許世界人類社會正處於衰退期。那麼,一個高高在上的旁觀者,可以說“那種事情”而不提如何處理這樣的社會,又如何呢?話說回來,日本很早以前就已經有一個叫做奧姆真理教的東西,但是當它面對內部人士時,它就帶有反建制的意義,最終變得醜陋,是怨恨的表現,但這卻是外部人士普遍的主題。




好吧,我不打算做“局外人”的課堂筆記,很可能會有很多出軌和對其他人來說毫無意義的描述,不過好吧,在開書之前,我先把廢話留在這裡。



Ordet "outsider", från sin ursprungliga betydelse, verkar ha en hög affinitet med anti-etableringar.

Förvisso, så länge man kan föreställa sig att sociala system i vid mening, från politik till lokala konventioner, ofta utlöser en viss anda för att pressas utåt, kan en sådan aspekt inte förnekas, utrota dem genom att säga att de har varit drevs ut ur samhället på den tiden.


Jag tror att en stor faktor är identiteten.Var är kärnan i hans ande som försöker mysa till?

Hur är det med rörelsen för att komma nära systemet, med andra ord att radikalt söka tillvarons grund, andan, i ideologi och politiska system, andra än den fysiska kroppen? Hur är det med Uematsu vid Tsukumi Yamayurien? Han är inte en Colin Wilson-liknande outsider som håller avstånd från systemet och går utanför utan att följa med, men jag kan inte heller säga att han är en insider.

"Ändå, låt oss tänka på samma sätt." Den sista av easyrider, den gängse amerikanska bonden som sköt Billy och Captain America? "Är du en insider?" Är du en outsider? "Vad är skillnaden "mellan Uematsu och en bonde?"


Medan den förra är bräcklig och hävdar sin egen existens på en sådan plats, verkar den senare ha motiverats av medvetandet om att försvara territoriet.


Han verkar tro att han är oändligt på sidan av systemet, men Uematsu, om du lämnar betydelsen av Colin Wilson, är en oändlig outsider från den nuvarande ordningen, men hans medvetande är hans egen domän först. känn dig som gubbarna av easyrider är som insiders när det gäller deras handlingar.


Angående Uematsu, är det ``behovet av godkännande'' som har ställts då och då under de senaste 20-30 åren?Jag har en stark känsla av att detta är något som har grubblat i ett tidigt skede, men i modern tid gånger sägs detta "behov av godkännande" ofta något cyniskt. Annars är det ett allvarligt problem. För personen själv verkar det ganska troligt att det blir ett stort problem med bokstavligen liv eller död, snarare än att sträcka sig eller kröka sig.


”Skrev du något sånt?” ”Jaha, jag jagar efter dig”.



Jag tror att anledningen till att jag attraherades av ordet "outsider" när jag var ung var för att jag kände att det hade någon upplyst mening.Det är här innehållet i den här boken kommer in i bilden.

Unga människor, nej, majoriteten av människor känner inte så för att de tror att det är en vanföreställning, kanske en människas slarv fick mig att tänka så.


Detta är anmärkningsvärt i Japan, men kanske befinner sig världens mänskliga samhälle i en nedgångsfas. Vad sägs i så fall om en hög åskådars sorglöshet som kan säga "sånt där" utan att nämna vad man ska göra med ett sådant samhälle? av, Japan hade redan något som hette Aum för länge sedan, men när det konfronteras med en insider får det en anti-etablissemanget innebörd, och så småningom blir det fult, manifestationen av förbittring, men det är universellt temat för outsidern.




Nja, jag tänker inte göra "utomstående" klassanteckningar, och det blir nog en hel del urspårning och meningslösa beskrivningar för andra, men ja, innan jag öppnar boken ska jag lämna nonsensen här.


2023年8月26日土曜日

NT0018~NT0020 読書ノート「アウトサイダー」/ コリン・ウィルソン 0-2 映画のeasy riderを思い出したこと (加筆再掲)

 


 アウトサイダー、アウトサイドがあるなら、当然インサイダー、インサイドもあるわけなんだが、インサイド、内側にはなにがあるのか? っていうか、「アウトサイド」「インサイド」ってどう区分けするの? ってなる。なるよね?


 まぁ、思い浮かぶとすれば、政治的な話をすれば、インサイドとは与党、ということになるが、では野党はアウトサイドで野党議員はアウトサイダーかと言われると、そうではない。寧ろ日本ではその無能ぶりで結果的に与党を助ける準インサイダーであるともいえる。


 この本の「アウトサイダー」的な意味合いから外れるならば、アウトロー、テロリストもアウトサイダーの括りに入るのかもしれない。一義的には、社会の標準的なものの外側、標準的であるというなら内側、ということになる。

 社会の標準的なものの考え方、フィーリングからの疎外感が大きなテーマであったと思う。しかし、まぁ、「疎外感」と書いてしまうと、陳腐であり軽いものに感じられてしまうがそんな簡単ものではないから厄介だ。実際にそれはいかにも個人的なものであるが、「疎外感」の3文字はなにやらそれで、それぞれ個々人を全くの個別のものにしてしまい、いや、個人的なものであるから最初から連帯なんてありえないけれど、しかし、おのおのが自らを窓のない独房に放り込むようなことになってしまわないか?


 とはいえ、'90年代半ばごろより「適応障害」とか、なんとか、それは病であるという風に言われるようになってしまった。哲学や文学が敗北してしまったとその時思ったものだ。’90年代初めごろまでは、少なくともオレは、処方となる言葉を自分で探していたし、そういうものだと思っていた。その中でこの本も見つけたわけなんだけど。

 多分、今や、ある程度、神経内科的な治療法、処方は確立しているのかもしれない。知らんけど。それはそれできっといいことなんだろうが、病=本来有り得ないもの、医者に言わせたら勿論そんなことはないのだけれど、一般的なイメージはそんなところだ。疎外感なんてありえない、と。しかし、歴として疎外感は存在し、それを有り得ないものとされることで、更に奥に潜み深刻なものとなっていく。


 この医学的処方、感覚的には、どうにもそれには違和感があるし、アウトサイダーをインサイドに引き入れるということ自体、正しいのかどうか、ちょっと考えなおすべきなのかもしれないように思ったりもする。


 かつて単車乗り「あちら側」「こちら側」なんて言い方をしたそうな。単車乗りに限らず、急進的なサブカル人も言ってたらしいが、何しろリアルな会話の中でそれを聞いたことはない。因みに1966年生まれであるが。いや、あった。かつて京都にいた時、全共闘崩れのおっちゃんが、それっぽい言い草を口にしてたのを聞いたことがあるかもしれない。

 まさしく、アウトサイダー、インサイダーなんだが、しかし、如何にもイキった言い方で、今のコはそういうものをかなり極端に忌避する。非常にかっこ悪いと感じているようだ。


 しかしだ、むやみやたらと、「インサイド」「アウトサイド」と分けたがるのも、それはそれで落とし穴があるようにも思う。アウトサイダーは、・・・これから読むとして、自分がアウトサイドにいる事を感じてしまう、なんていうことはよくあるが、ではアウトサイドにいなければ、そこはインサイドなのかと言われると、それもまた現実味が薄い気がする。

 インサイダー取引なんていう、犯罪、証券用語があるが、社会機構を中心にそこにある程度人々の心理も交えた、なんとなく「社会」何ていうものを想定して、しかし本当にインサイドというと、お金と権限権力をもった一部の人たちのことであり、多くは、インサイドでもアウトサイドでもない中間のところに漂うようにいるという様子を想像したりしないだろうか?


 それで、さ。どう言うわけか、他の時代がそうではなかったとは言わないが、今のこの時代、特に、過激にインサイドを志向する向きが殊更多いような気がする。で、なんかその姿、暴力的というかなんというか。


 で、思い出したのが、「easy rider」でジャック・ニコルソン扮する若い酔いどれ弁護士ハンセンが言っていたセリフだ。


Course, don’t ever tell anybody that they’re not free…

‘cause then they gonna get real busy killin’ and maimin’…to prove to you that they are. 


 まぁ、見事に今流で言えば、このセリフがフラグだったんだが、あれ? と思う。アウトサイドと自由は親和性が高いものを、ふわっと思っていたけれど、なんか違うみたい。かの映画、キャプテンアメリことワイアットとビリーは、アウトサイダーでありfreeではなかったか? つまり、ワイアットとビリー、ハンセン弁護士も、だが、この3人は、「freedom」によって殺される。この場合、自由がインサイドとなる。自由=freedomがその状態を表すモノではなく、なんか価値を持つものとしたときに、別の不自由で奇怪な言葉に変貌する感じがした。が、


 今の日本人に言ってみよう、「freedom」を「インサイド、体制側にいること」と置き換えて。第一印象全く逆なはずなのに、結果だけは何か似たものになる気がする。

 で、そもそも、freedomとインサイドって本来対立するものなのか? というと、対立もくそもなく、別レイヤーの言葉ではないかと思えてくる。


 読み進めていくと分かるが、確か、アウトサイドは、「freedom」という言葉で想起されるような夢の楽園ではない。最初はそれを夢見た向きもいるかもしれないが、すぐそれは誤りだったと気づく。なのになぜそこにいるのか、というと、理由や必然は別にあるのだ。



If there are outsiders and outsides, of course there are insiders and insides, but what is there inside? I mean, how do we distinguish between "outside" and "inside"? What do you mean? Will it be?


Well, if you think about it, politically speaking, the inside means the ruling party, but if you say that the opposition party is the outside and the opposition party members are the outsiders, that's not the case. Rather, in Japan, it can be said that he is a quasi-insider who helps the ruling party because of his incompetence.


If you deviate from the "outsider" meaning of this book, outlaws and terrorists may also fall into the category of outsiders. Primarily, if it is not the standard of society, it is outside, and if it is standard, it is inside.

I think the major theme was the social standard way of thinking and the sense of alienation from feelings. However, well, if you write "a feeling of alienation", it will feel trite and light, but it's not that easy, so it's troublesome. In fact, it is very personal, but the three letters of "alienation" make each person completely separate from each other, no, because it is personal, solidarity from the beginning. No way, but wouldn't each of us end up throwing ourselves into a windowless cell?


However, since the mid-'90s, it has come to be called "adjustment disorder" or something like a disease. I thought then that philosophy and literature had been defeated. Up until the early '90s, at least for me, I was looking for prescription words for myself, and that's what I thought. It was in this situation that I found this book.

Perhaps now, to some extent, neurological treatment methods and prescriptions have been established. I don't know. I'm sure that's a good thing, but if you ask a doctor to say that illness is something that shouldn't be possible, of course that's not the case, but that's the general image. A sense of alienation is impossible. However, there is a genuine sense of alienation, and by making it impossible, it lurks deeper and becomes more serious.


Intuitively, this medical prescription feels strange. I also think that we should reconsider whether it is right to bring outsiders to the inside.


It seems that motorcycle riders used to say "that side" and "this side". It seems that not only motorcycle riders but also radical subculture people said it, but I've never heard it in a real conversation. By the way, I was born in 1966.

"No, there was." When I was in Kyoto when I was young, I may have heard a middle-aged man from the Zenkyoto generation saying something like that.

"He's definitely an outsider and an insider, but with such a forceful way of saying it, this girl extremely avoids such things." She seems to feel very uncool.


However, I also think that there are pitfalls in wanting to unnecessarily divide things into "inside" and "outside". The outsider is... as you read from now on, it often happens that you feel like you're on the outside. Then, if you are asked if you are not on the outside, are you on the inside?

There are terms for crime and securities called insider trading, but I have a vague idea of what a "society" is, centering on the social system and including people's psychology to some extent. Don't you imagine that there are some people who have a sense of purpose, and many of them are floating in the middle, neither inside nor outside?


"Well then." For some reason, I'm not saying that other times weren't like that, but in this day and age, I feel that there are a lot of people who are radically looking to the inside. And, somehow, that appearance is violent.


Then, I remembered a line spoken by a young drunken lawyer Hansen played by Jack Nicholson in "easy rider".


Course, don’t ever tell anybody that they’re not free…

'cause then they gonna get real busy killin' and maimin'...to prove to you that they are. 


"Well, to put it in modern terms, this line was the flag, huh?"  I think. I used to think that the outside and freedom had a high affinity, but it seems that something is wrong. Wasn't that movie, Captain America, Wyatt and Billy, outsiders and free? In other words, Wyatt, Billy, and Lawyer Hansen, but these three will be killed by "freedom". In this case, freedom is inside. When freedom is not something that expresses that state, but something that has value, it feels like it transforms into another inconvenient and bizarre word. but,


Let's say to Japanese people today, replace "freedom" with "inside, being on the side of the system." Although the first impression should be completely opposite, I feel that only the result will be something similar.

So, in the first place, are freedom and inside conflicting? When you say that, there's no conflict or shit, and it seems that the words are from another layer.


As you read on, you'll realize that Outside is certainly not the paradise of dreams that the word "freedom" evokes. Some may dream it at first, but soon realize it was a mistake. But why are you there? There are other reasons and inevitability.



S'il y a des extérieurs et des extérieurs, bien sûr il y a des intérieurs et des intérieurs, mais qu'y a-t-il à l'intérieur ? Je veux dire, comment fait-on la distinction entre « l'extérieur » et « l'intérieur » ? Que voulez-vous dire ? Est-ce que ce sera le cas ?


Eh bien, si vous y réfléchissez bien, politiquement parlant, l'intérieur signifie le parti au pouvoir, mais si vous dites que le parti d'opposition est l'extérieur et que les membres du parti d'opposition sont les étrangers, ce n'est pas le cas. On peut dire que c'est un quasi-initié qui aide le parti au pouvoir en raison de son incompétence.


Si vous vous écartez du sens « étranger » de ce livre, les hors-la-loi et les terroristes peuvent également tomber dans la catégorie des étrangers. Principalement, si ce n'est pas la norme de la société, c'est à l'extérieur, et si c'est la norme, c'est à l'intérieur.

Je pense que le thème majeur était la façon de penser socialement standard et le sentiment d'aliénation par rapport aux sentiments. En fait, c'est très personnel, mais les trois lettres d'« aliénation » rendent chaque personne complètement séparée les unes des autres, non, parce que c'est personnel, solidaire dès le début... Pas question, mais chacun de nous ne finirait-il pas par se jeter dans une cellule sans fenêtre ?


Cependant, depuis le milieu des années 90, on en est venu à appeler cela un « trouble d'adaptation » ou quelque chose qui s'apparente à une maladie. Je pensais alors que la philosophie et la littérature avaient été vaincues. Jusqu'au début des années 90, du moins pour moi, j'étais je cherchais des mots de prescription pour moi-même, et c'est ce que je pensais.

Peut-être que maintenant, dans une certaine mesure, des méthodes et des prescriptions de traitement neurologique ont été établies. Je ne sais pas. Je suis sûr que c'est une bonne chose, mais si vous demandez à un médecin de vous dire que la maladie est quelque chose qui ne devrait pas être possible, bien sûr, ce n'est pas le cas, mais c'est l'image générale : un sentiment d'aliénation est impossible.


Intuitivement, cette prescription médicale semble étrange. Je pense aussi que nous devrions reconsidérer s'il est juste d'amener les étrangers à l'intérieur.


Il semble que les motards disaient "ce côté-là" et "ce côté-ci". Il semble que non seulement les motards mais aussi les gens de la sous-culture radicale le disaient, mais je ne l'ai jamais entendu dans une vraie conversation. Au fait, je est né en 1966.

" Non, il y en avait. " Quand j'étais à Kyoto quand j'étais jeune, j'ai peut-être entendu un homme d'âge moyen de la génération Zenkyoto dire quelque chose comme ça.

" C'est définitivement un étranger et un initié, mais avec une façon si forte de le dire, cette fille évite extrêmement ce genre de choses. " Elle ne semble pas se sentir très cool.


Mais je pense aussi qu'il y a des écueils à vouloir diviser inutilement les choses entre "dedans" et "dehors". L'outsider est... comme vous lisez désormais, il arrive souvent qu'on ait l'impression d'être à l'extérieur. Alors, si on vous demande si vous n’êtes pas à l’extérieur, êtes-vous à l’intérieur ?

Il existe des termes pour le crime et les valeurs mobilières appelés délits d'initiés, mais j'ai une vague idée de ce qu'est une « société », centrée sur le système social et incluant dans une certaine mesure la psychologie des gens, un sens du but, et beaucoup d'entre eux sont flottant au milieu, ni à l'intérieur ni à l'extérieur ?


"Eh bien, alors." Pour une raison quelconque, je ne dis pas que d'autres fois n'étaient pas comme ça, mais de nos jours, je sens qu'il y a beaucoup de gens qui regardent radicalement vers l'intérieur. est violent.


Ensuite, je me suis souvenu d'une phrase prononcée par un jeune avocat ivre, Hansen, joué par Jack Nicholson dans "Easy Rider".


Bien sûr, ne dites jamais à personne qu’il n’est pas libre…

Parce qu'alors ils vont être très occupés à tuer et à mutiler... pour te prouver qu'ils le sont. 


"Eh bien, pour le dire en termes modernes, cette ligne était le drapeau, hein ? " Je pense. Je pensais que l'extérieur et la liberté avaient une grande affinité, mais il semble que quelque chose ne va pas. Captain America, Wyatt et Billy, étrangers et libres ? En d'autres termes, Wyatt, Billy et l'avocat Hansen, mais ces trois-là seront tués par la "liberté". Dans ce cas, la liberté est à l'intérieur. Quand la liberté n'est pas quelque chose qui exprime cela état, mais quelque chose qui a de la valeur, on a l'impression qu'il se transforme en un autre mot gênant et bizarre.


Disons aux Japonais d'aujourd'hui de remplacer « liberté » par « à l'intérieur, être du côté du système. » Même si la première impression devrait être complètement opposée, je pense que seul le résultat sera quelque chose de similaire.

Alors, en premier lieu, la liberté et l'intérieur sont-ils en conflit ? Quand vous dites cela, il n'y a pas de conflit ni de merde, et il semble que les mots viennent d'une autre couche.


En poursuivant votre lecture, vous vous rendrez compte que Outside n'est certainement pas le paradis des rêves qu'évoque le mot « liberté ». Certains en rêveront peut-être au début, mais se rendront vite compte que c'était une erreur. Mais pourquoi êtes-vous là ? raisons et fatalité.



Wenn es Außenseiter und Außenseiter gibt, gibt es natürlich auch Insider und Innenseiten, aber was ist da drinnen? Ich meine, wie unterscheiden wir zwischen „Außen“ und „Innen“? Was meinst du? Wird es so sein?


Nun, wenn man darüber nachdenkt, ist politisch betrachtet das Innere die herrschende Partei, aber wenn man sagt, dass die Oppositionspartei das Äußere und die Mitglieder der Oppositionspartei die Außenseiter seien, dann ist das nicht der Fall. Vielmehr ist es in Japan so Man kann sagen, dass er ein Quasi-Insider ist, der der Regierungspartei aufgrund seiner Inkompetenz hilft.


Wenn Sie von der „Außenseiter“-Bedeutung dieses Buches abweichen, fallen möglicherweise auch Gesetzlose und Terroristen in die Kategorie der Außenseiter. Wenn es nicht dem Standard der Gesellschaft entspricht, ist es in erster Linie draußen, und wenn es Standard ist, ist es drinnen.

Ich denke, das Hauptthema war die gesellschaftliche Denkweise und das Gefühl der Entfremdung von Gefühlen. Tatsächlich ist es sehr persönlich, aber die drei Buchstaben „Entfremdung“ trennen jeden Menschen völlig voneinander, nein, weil es so ist Persönlich, solidarisch von Anfang an. Auf keinen Fall, aber würde sich nicht jeder von uns am Ende in eine fensterlose Zelle werfen?


Seit Mitte der 90er Jahre spricht man jedoch von einer „Anpassungsstörung“ oder so etwas wie einer Krankheit. Ich dachte damals, dass Philosophie und Literatur besiegt seien. Bis Anfang der 90er Jahre war ich das, zumindest für mich, besiegt Ich suche nach Rezeptwörtern für mich selbst, und das habe ich mir auch gedacht.

Vielleicht sind inzwischen einigermaßen neurologische Behandlungsmethoden und Verordnungen etabliert. Ich weiß es nicht. Ich bin mir sicher, dass das eine gute Sache ist, aber wenn man einen Arzt bittet, zu sagen, dass Krankheit etwas ist, das nicht möglich sein sollte, Natürlich ist das nicht der Fall, aber das ist das allgemeine Bild. Ein Gefühl der Entfremdung ist unmöglich.


Intuitiv fühlt sich diese ärztliche Verordnung seltsam an. Ich denke auch, dass wir noch einmal darüber nachdenken sollten, ob es richtig ist, Außenstehende nach innen zu holen.


Es scheint, dass Motorradfahrer früher „diese Seite“ und „diese Seite“ gesagt haben. Es scheint, dass nicht nur Motorradfahrer, sondern auch radikale Subkulturleute das gesagt haben, aber ich habe es noch nie in einem echten Gespräch gehört. Übrigens, ich wurde 1966 geboren.

„Nein, das gab es.“ Als ich jung in Kyoto war, habe ich vielleicht einen Mann mittleren Alters aus der Zenkyoto-Generation so etwas sagen hören.

„Er ist definitiv ein Außenseiter und ein Insider, aber mit dieser eindringlichen Art, es auszudrücken, vermeidet dieses Mädchen solche Dinge extrem.“ Sie scheint sich sehr uncool zu fühlen.


Allerdings denke ich auch, dass es Fallstricke gibt, Dinge unnötig in „drinnen“ und „außen“ unterteilen zu wollen. Der Außenseiter ist... wenn man von nun an liest, kommt es oft vor, dass man das Gefühl hat, draußen zu sein Wenn Sie dann gefragt werden, ob Sie nicht im Außen stehen, sind Sie dann im Inneren?

Es gibt Begriffe für Kriminalität und Wertpapiere, die als Insiderhandel bezeichnet werden, aber ich habe eine vage Vorstellung davon, was eine „Gesellschaft“ ist, die sich auf das soziale System konzentriert und bis zu einem gewissen Grad die Psychologie der Menschen einbezieht. Ein Sinn für Ziele, und viele davon sind es In der Mitte schweben, weder drinnen noch draußen?


„Na dann.“ Aus irgendeinem Grund sage ich nicht, dass andere Zeiten nicht so waren, aber heutzutage habe ich das Gefühl, dass es viele Menschen gibt, die radikal nach innen blicken. , diese Erscheinung ist gewalttätig.


Dann erinnerte ich mich an eine Zeile, die von einem jungen, betrunkenen Anwalt Hansen gesprochen wurde, gespielt von Jack Nicholson in „Easy Rider“.


Sagen Sie natürlich niemals jemandem, dass er nicht frei ist ...

Denn dann werden sie wirklich damit beschäftigt sein, zu töten und zu verstümmeln ... um dir zu beweisen, dass sie es sind. 


„Nun, um es modern auszudrücken, dieser Satz war die Flagge, nicht wahr?“, denke ich. Früher dachte ich, dass das Äußere und die Freiheit eine hohe Affinität haben, aber es scheint, dass etwas nicht stimmt. War das nicht der Film? Captain America, Wyatt und Billy, Außenseiter und Freie? Mit anderen Worten, Wyatt, Billy und Anwalt Hansen, aber diese drei werden durch „Freiheit“ getötet. In diesem Fall ist Freiheit im Inneren. Wenn Freiheit nicht etwas ist, das das ausdrückt Zustand, aber etwas, das einen Wert hat, fühlt sich an, als würde es sich in ein anderes unbequemes und bizarres Wort verwandeln.


Sagen wir den Japanern heute: Ersetzen Sie „Freiheit“ durch „innerhalb, auf der Seite des Systems sein.“ Obwohl der erste Eindruck völlig gegensätzlich sein sollte, habe ich das Gefühl, dass nur das Ergebnis etwas Ähnliches sein wird.

Erstens: Stehen Freiheit und Inneres im Widerspruch? Wenn Sie das sagen, gibt es keinen Konflikt oder Scheiße, und es scheint, dass die Worte von einer anderen Ebene stammen.


Wenn Sie weiterlesen, werden Sie erkennen, dass Outside sicherlich nicht das Traumparadies ist, das das Wort „Freiheit“ hervorruft. Manche träumen es vielleicht zunächst, merken aber bald, dass es ein Fehler war. Aber warum sind Sie dort? Gründe und Unvermeidlichkeit.



Si hay afuera y afuera, por supuesto que hay adentro y adentro, pero ¿qué hay adentro? Quiero decir, ¿cómo distinguimos entre "afuera" y "adentro"? ¿Qué quieres decir? ¿Será?


Bueno, si lo piensas bien, políticamente hablando, el interior significa el partido gobernante, pero si dices que el partido de oposición es el exterior y los miembros del partido de oposición son los de afuera, ese no es el caso. Más bien, en Japón, puede Se puede decir que es un cuasi-insider que ayuda al partido gobernante debido a su incompetencia.


Si nos desviamos del significado de "forasteros" de este libro, los forajidos y los terroristas también pueden caer en la categoría de forasteros. Principalmente, si no es el estándar de la sociedad, está afuera, y si es estándar, está adentro.

Creo que el tema principal fue la forma social estándar de pensar y el sentimiento de alienación de los sentimientos. De hecho, es muy personal, pero las tres letras de "alienación" hacen que cada persona esté completamente separada entre sí, no, porque es Personal, solidario desde el principio, ni modo, pero ¿no terminaríamos cada uno de nosotros arrojándonos en una celda sin ventanas?


Sin embargo, desde mediados de los años 90 se le empezó a llamar "trastorno de adaptación" o algo parecido a una enfermedad. Entonces pensé que la filosofía y la literatura habían sido derrotadas. Hasta principios de los años 90, al menos para mí, estaba Buscando palabras recetadas para mí, y eso es lo que pensé.

Quizás ahora, hasta cierto punto, se han establecido métodos y prescripciones de tratamiento neurológico. No lo sé. Estoy seguro de que es algo bueno, pero si le preguntas a un médico que te diga que la enfermedad es algo que no debería ser posible, Por supuesto que no es así, pero esa es la imagen general: un sentimiento de alienación es imposible.


Intuitivamente, esta prescripción médica parece extraña. También creo que deberíamos reconsiderar si es correcto traer a los de afuera al interior.


Parece que los motociclistas solían decir "ese lado" y "este lado". Parece que no sólo los motociclistas sino también la gente de la subcultura radical lo decían, pero nunca lo había escuchado en una conversación real. Por cierto, yo Nació en 1966.

"No, lo hubo." Cuando estaba en Kioto cuando era joven, es posible que haya escuchado a un hombre de mediana edad de la generación Zenkyoto decir algo así.

"Definitivamente es un outsider y un insider, pero con una forma tan contundente de decirlo, esta chica evita en extremo esas cosas." Parece sentirse muy fuera de onda.


Sin embargo, también creo que hay peligros en querer dividir innecesariamente las cosas en "adentro" y "afuera". El afuera es... como leerás a partir de ahora, muchas veces sucede que te sientes como si estuvieras afuera. Entonces, si te preguntan si no estás afuera, ¿estás adentro?

Hay términos para delitos y valores llamados uso de información privilegiada, pero tengo una vaga idea de lo que es una "sociedad", centrada en el sistema social e incluyendo hasta cierto punto la psicología de las personas, un sentido de propósito, y muchos de ellos son flotando en el medio, ni dentro ni fuera?


"Bueno, entonces." Por alguna razón, no estoy diciendo que otros tiempos no fueran así, pero hoy en día, siento que hay muchas personas que están mirando radicalmente hacia adentro. , esa apariencia es violento.


Entonces, recordé una frase pronunciada por un joven abogado borracho, Hansen, interpretado por Jack Nicholson en "Easy Rider".


Por supuesto, nunca le digas a nadie que no es libre...

Porque entonces estarán muy ocupados matando y mutilando... para demostrarte que lo son. 


"Bueno, para decirlo en términos modernos, esta línea era la bandera, ¿eh?", pienso. Solía ​​pensar que el exterior y la libertad tenían una gran afinidad, pero parece que algo anda mal. ¿No era esa película? Capitán América, Wyatt y Billy, ¿forasteros y libres? O sea, Wyatt, Billy y el Abogado Hansen, pero estos tres serán asesinados por la "libertad". En este caso, la libertad está dentro. Cuando la libertad no es algo que exprese eso. estado, pero algo que tiene valor, se siente como si se transformara en otra palabra incómoda y extraña.


Digamos a los japoneses de hoy que reemplacen "libertad" por "adentro, estar del lado del sistema". Aunque la primera impresión debería ser completamente opuesta, siento que sólo el resultado será algo similar.

Entonces, en primer lugar, ¿están en conflicto la libertad y el interior? Cuando dices eso, no hay conflicto ni mierda, y parece que las palabras son de otra capa.


A medida que sigas leyendo, te darás cuenta de que Afuera no es ciertamente el paraíso de los sueños que evoca la palabra "libertad". Algunos pueden soñarlo al principio, pero pronto se dan cuenta de que fue un error. Pero ¿por qué estás ahí? razones e inevitabilidad.



如果有外者和外者,當然有內者和內者,但是裡面是什麼?我的意思是,我們如何區分“外”和“內”?你的意思是什麼?會是嗎?


那麼你想一想,從政治上來說,內部就是執政黨,但是如果說在野黨是外部,在野黨議員是外部的話,那就不是這樣了。相反,在日本,可以可以說,他是一個因為無能而幫助執政黨的準內部人士。


如果偏離了本書“局外人”的含義,亡命之徒、恐怖分子也可能屬於局外人的範疇。首先,如果不是社會標準,那就是外部的,如果是標準的,那就是內部的。

我覺得主題是社會標準的思維方式和感情的疏離感,其實是很個人化的,但是“疏離”三個字母讓每個人完全分離,不,因為它是從一開始就是個人的、團結的。不可能,但我們每個人最後不是都會把自己扔進沒有窗戶的牢房裡嗎?


但從90年代中期開始,它就被稱為“適應障礙”或者類似疾病的東西。我當時認為哲學和文學已經被打敗了。直到90年代初期,至少對我來說,我是為自己尋找處方的話,這就是我的想法。

或許現在,在某種程度上,神經科的治療方法和藥方已經確立了。我不知道。我確信這是一件好事,但是如果你問醫生說,疾病是不應該發生的事情,當然不是這樣,但總體形象就是這樣,疏離感是不可能的。


直觀上,這個藥方感覺很奇怪,我也覺得我們應該重新考慮一下,把外人帶到裡面是否正確。


好像摩托車騎手過去常常說“那邊”和“這邊”。似乎不僅摩托車騎手,甚至激進的亞文化人士也這麼說,但我從未在真正的對話中聽到過。順便說一句,我出生於1966年。

“沒有,有。”我小時候在京都的時候,可能聽過一位善京都一代的中年男子說過這樣的話。

“固然是個外人,也是個內人,但這麼強硬的說法,這丫頭卻極其迴避這種事情。”她似乎感覺很不爽。


然而,我也認為,想要不必要地將事物分為“內部”和“外部”是有陷阱的。局外人是……正如你從現在開始閱讀的那樣,你經常會覺得自己處於局外人的境地。那麼,如果問你,你不是在外面,那你是在裡面嗎?

犯罪和證券有術語叫內幕交易,但我對什麼是“社會”有一個模糊的概念,以社會制度為中心,某種程度上包括人們的心理、目的感,而且很多都是漂浮在中間,既不內也不外?


“那好吧。”不知為何,我並不是說其他​​時候不是這樣,但在當今這個時代,我感覺有很多人都在激進地向內看,那個樣子。是暴力的。


然後,我想起了《逍遙騎士》中傑克·尼科爾森飾演的年輕醉酒律師漢森說過的一句台詞。


當然,永遠不要告訴任何人他們不自由......

因為那時他們會真正忙著殺人和殘害......向你證明他們是。


“嗯,用現代的話來說,這條線就是旗幟吧?”我想。以前我以為外面和自由有很高的親和力,但似乎有些不對勁。那部電影不是,美國隊長、懷亞特和比利,局外人和自由?換句話說,懷亞特、比利和漢森律師,但這三個人會被“自由”殺死。在這種情況下,自由就在裡面。當自由不是表達的東西時狀態,但是有價值的東西,感覺就像變成了另一個不方便且奇怪的詞。


比如說今天的日本人,把“自由”換成“裡面,站在體制一邊”,雖然第一印象應該是完全相反的,但我覺得只有結果才會是類似的東西。

那麼,首先,自由和內心是衝突的嗎?當你這麼說的時候,沒有衝突,也沒有狗屎,而且似乎是從另一個層面說出來的。


當你繼續閱讀時,你會發現外面當然不是“自由”一詞所喚起的夢想天堂。有些人可能一開始夢想它,但很快意識到這是一個錯誤。但你為什麼在那裡? 原因和必然性。



Om det finns outsiders och outsiders så finns det förstås insiders och insides, men vad finns det inuti?Jag menar, hur skiljer vi på "outside" och "inside"? Vad menar du? Kommer det att bli det?


Tja, om du tänker på det, politiskt sett, betyder insidan det styrande partiet, men om du säger att oppositionspartiet är utsidan och oppositionspartiets medlemmar är utomstående, så är det inte fallet. Snarare, i Japan kan det sägs att han är en kvasi-insider som hjälper det styrande partiet på grund av sin inkompetens.


Om man avviker från den här bokens "utomstående" innebörd kan även fredlösa och terrorister hamna i kategorin outsiders.I första hand, om det inte är samhällets standard så är det utanför, och om det är standard så är det inuti.

Jag tror att huvudtemat var det sociala standardsättet att tänka och känslan av främlingskap från känslor. Det är faktiskt väldigt personligt, men de tre bokstäverna "alienation" gör att varje person är helt separat från varandra, nej, eftersom det är personlig, solidaritet från början.Ingen chans, men skulle inte var och en av oss hamna i en fönsterlös cell?


Men sedan mitten av 90-talet har det kommit att kallas "anpassningsstörning" eller något liknande en sjukdom. Jag trodde då att filosofin och litteraturen hade besegrats. Fram till början av 90-talet, åtminstone för mig, var jag letar efter receptbelagda ord för mig själv, och det var vad jag tänkte.

Kanske har man nu till viss del etablerat neurologiska behandlingsmetoder och recept.Jag vet inte.Jag är säker på att det är bra, men om man ber en läkare säga att sjukdom är något som inte borde vara möjligt. så är det förstås inte, men det är den allmänna bilden.En känsla av utanförskap är omöjlig.


Intuitivt känns det här läkarreceptet konstigt.Jag tycker också att vi ska ompröva om det är rätt att ta med utomstående till insidan.


Det verkar som att motorcykelförare brukade säga "den sidan" och "den här sidan". Det verkar som att inte bara motorcykelförare utan också radikala subkulturmänniskor sa det, men jag har aldrig hört det i ett riktigt samtal. Förresten, jag föddes 1966.

”Nej, det fanns.” När jag var i Kyoto när jag var ung, kanske jag hörde en medelålders man från Zenkyoto-generationen säga något sådant.

"Han är definitivt en outsider och en insider, men med ett så kraftfullt sätt att säga det, undviker den här tjejen extremt sådana saker." Hon verkar känna sig väldigt okey.


Däremot tycker jag också att det finns fallgropar i att i onödan vilja dela upp saker i "inne" och "utanför" Utomstående är... som man läser från och med nu händer det ofta att man känner att man är på utsidan Sedan, om du tillfrågas om du inte är på utsidan, är du på insidan?

Det finns termer för brott och värdepapper som kallas insiderhandel, men jag har en vag uppfattning om vad ett "samhälle" är, centrerat på det sociala systemet och inklusive människors psykologi till viss del. en känsla av syfte, och många av dem är flytande i mitten, varken inuti eller utanför?


"Jaha då." Av någon anledning säger jag inte att andra tider inte var så, men i dessa tider känner jag att det finns många människor som radikalt ser till insidan. , det utseendet är våldsam.


Sedan kom jag ihåg en replik som uttalades av en ung berusad advokat Hansen spelad av Jack Nicholson i "easy rider".


Självklart, berätta aldrig för någon att de inte är fria...

för då kommer de att bli riktigt upptagna med att döda och lemlästa...för att bevisa för dig att de är det. 


"Tja, för att uttrycka det i moderna termer, den här linjen var flaggan, va?" tror jag. Jag brukade tro att utsidan och friheten hade en hög affinitet, men det verkar som att något är fel. Var inte den filmen, Captain America, Wyatt och Billy, outsiders och fria? Med andra ord, Wyatt, Billy och Advokat Hansen, men dessa tre kommer att dödas av "frihet". I det här fallet är frihet inuti. När frihet inte är något som uttrycker det stat, men något som har värde, det känns som att det förvandlas till ett annat obekvämt och bisarrt ord.


Låt oss säga till japanerna idag, ersätt "frihet" med "inuti, att vara på sidan av systemet." Även om det första intrycket borde vara helt motsatt, känner jag att bara resultatet kommer att bli något liknande.

Så, i första hand, är frihet och inre motstridiga? När du säger det, finns det ingen konflikt eller skit, och det verkar som om orden kommer från ett annat lager.


När du läser vidare kommer du att inse att Outside verkligen inte är drömmarnas paradis som ordet "frihet" framkallar. Vissa kanske drömmer det först, men inser snart att det var ett misstag. Men varför är du där? skäl och oundviklighet.



2023年8月20日日曜日

NT0015~NT0017 読書ノート「アウトサイダー」/ コリン・ウィルソン 0-1 この本の定義では「アウトサイダー」と「アウトロー」は同義ではない (加筆再掲)

 

 20代前半だ。京都にいたオレは、銀閣寺道の交差点近くの古本屋で、ボロボロの「アウトサイダー」という本を手に入れた。今もやっておられるだろうか? とGoogle Map見てみたら、ちゃんとあった。竹岡書店というお名前。忘れていた。っていうか、店の名前まで意識したことがなかった。少しうれしくなった。

 いきなり話がそれた。

 この本の事は何となく知っていた。中身はともかく。あれ? なんでだろう? おそらくは、河上徹太郎氏の「日本のアウトサイダー」という別の本を、ガールフレンドが読んでいたから、その元ネタとして、ということではなかったか? そういう場面が絵として思い浮かんだ。ガールフレンドが読んでいるところ、ちょっと見せてもらったところ。

 あと、この何年か前の、ハリウッド青春映画が頭にあったわけではない。が、ひょっとしたら、言葉の響きになぜか惹かれるものがあったのだろうか。


 元々、古書店で買った時より状態のいいものではなかった。店頭のワゴンか、または店の隅の方にひとまとめに積まれているぐらいの。無理もない。ケースに入れられるハードカバーの本ではなかった。オレが買ったのは、1957年、紀伊国屋書店から出版された中村保男氏による訳のもので、字体も古いものがちょろちょろ混じったりしている。何刷目のものかはわからない。それはある事情で。

 一年、片時も手元から離さず、一言一句の意味をかみしめながら、実にゆっくりとその本を読んだ。そんな読み方をした本は、後にも先にも他に一冊もない。大阪に行くときも、京阪電車の中でずっとそれを読んでいた。定食屋に入っても、店の少年ジャンプとかは読まずに、手に持った本の文字を追っていた。

 メモ用紙がなくて、本の内容とは全く関係ない走り書きもあったりする。一度など、四条京阪の駅で入ったトイレに紙がないので、裏表紙の一つ内側の白紙をほぐしてトイレットペーパーの代わりにした時もあった。であるから、奥付のページも無くなっており何刷のものかがわからない。

 結構状態の悪かった本は更にボロボロになり、自分で色画用紙を張って表紙を修理したりした。山川健一氏は、岩波文庫の、アルチュール・ランボゥ「地獄の季節」(小林秀雄訳) を「青春の護符」として、常にジーンズの尻ポケットに入れていたそうであるが、それに近い扱いをオレはこの本にしていた。


 多少たりとも血肉にはなっているかもしれない。最近、何かカウントダウンが始まっているような気がしており、観たこと聞いたこと思ったことを文字にしておき、絵にして残しておきたいものは絵にしたいと痛切に思っており、その一環で、この本の事を扱わない手は無いのである。


 生憎と、今、モノに埋もれてすぐには出せない。まぁ、10分ほど発掘すれば出てくるだろうが、次回にでも、如何にオレがその本をボロボロにしたか見ていただくことにして、


 それにしても、多分、おれは「アウトサイダー」という言葉に惹かれたから、あんなボロボロの本を買ったのだと思うのだが、そんなことは今のコにはありえない事だろうな、と思うのだ。本の内容を何十年ぶりかで紐とく前に、そのことについてちょっと考え込んでしまった。

 「アウトサイダー」と「アウトロー」は、一般的には類似語として考えられているようだが、この本の内容ではそうではないということになっていた。まぁ、それはそれとして、特にネットが一般のものになって以降、ネット弁慶が増えたせいもあって、随分とアウトローに対して手厳しい、だけの、社会になってしまった。だけ、と書いたのは、手厳しいことは言っても、その背景、アウトローを生み出してしまった社会の責任については触れようとしないというのが多数派であるということ。

 もっとも以前から、宥和的というか、慈愛をもって、その原因に浮きあい原因を解消していくという動きはごく少数ではあったのだが、ネットで、オレを代表とした凡夫がゴミみたいな言い分を人様になんの推敲もなく晒せる時代になってから、口汚くアウトローの、しかも下っ端のみを詰る言葉の音量が特に大きくなったような気がする。



 この本では、アウトサイダーの社会から乖離する精神については書かれているが、反社会的行動については取り扱っていない。考えてみれば、ネットでも、社会の一般的な考え方から外れてしまっているかもしれないが、こんな私を認めてほしいという主張を目にすることは少なくないので、需要がないとは言わないが、しかし、「アウトサイダー」という言葉を今現在の社会、肯定する素地というのはかなり少ないように思えるのだ。



 本文を読んでいく前に、もうちょっと、その辺考えをまとめてみようなとも思う。



 コリン・ウィルソン氏は2013年に亡くなっているそうだ。残念ながら当時その訃報に触れた記憶がない。

 まぁ、際物の著述家という位置づけではあったのかもしれない。「アウトサイダー」など、オレは若いころ名著だと確信していたが、しかしながら、時々あるウェブサイトのその手の記事で、名著リストに入っているところを見た時がない。

 学歴という意味では、彼は家庭の経済的事情で大学にはいけていない。貧困層のインテリなんていう、常に自分のアイデンティティがノーガードのむき身に晒されるような立ち位置だったのではないかと想像する。そんな彼の若いころ、昼間の労働で疲れた身体を引きずって図書館に行き、本を読み漁り、それらや自分の中にあるものをまとめたのがこの本である、そうだ。

 「名著」と取り扱われないのは、そういった、著述エリート外の所からの本という色眼鏡によるものなのか? やはりそれなりに底が浅いものだったせいなのか? その辺も、再読するにあたり見極めたい。



I'm in my early 20's. When I was in Kyoto, I found a tattered book titled "Outsider" at a second-hand bookstore near the intersection of Ginkakuji-michi. Is that store still in business? and when I looked at Google Map, it was there. The name is Takeoka Shoten. forgot. I mean, I never even thought about the name of the store. I'm a little happy.

"From the beginning, my story diverged."

"I vaguely knew about this book." Contents aside. that? "Why?" Probably because my girlfriend had read another book by Tetsutaro Kawakami called "Japanese Outsiders", so it was the source material for that? Such a scene came to mind as a picture. My girlfriend is reading, I just had a quick look.

Also, I didn't have Hollywood youth movies in my head a few years ago. But perhaps there was something about the sound of the words that appealed to me.


Originally, it wasn't in good condition when I bought it at a second-hand bookstore. It's just piled up on the wagon at the store or in the corner of the store. No wonder. It wasn't a hardcover book that could be put in a case. The one I bought was translated by Yasuo Nakamura and published by Kinokuniya Bookstore in 1957, and the old fonts are mixed in. I don't know what print it is. for some reason.

For a year, I read the book very slowly, never taking it off my hand, contemplating the meaning of every word. No other book, neither since nor before, has been read that way. Even when I went to Osaka, I read it all the time on the Keihan train. Even when I entered a set meal shop, I didn't read Shonen Jump in the shop and followed the letters in the book I had in my hand.

There is no memo paper, and there are scribbles that have nothing to do with the contents of the book. There was one time when I went into the Shijo Keihan station and there was no paper in the toilet, so I loosened the blank paper inside one of the back covers and used it as toilet paper. As a result, the colophon page is also missing and it is unknown what printing it is.

The book, which had been in rather poor condition, became even more tattered, and I repaired the cover by pasting colored drawing paper myself. Mr. Kenichi Yamakawa always kept Iwanami Bunko's Arthur Rimbaud's "The Seasons of Hell" (translated by Hideo Kobayashi) as a "talisman of youth" in the back pocket of his jeans. was in this book.


"It may have become part of my flesh and blood." Recently, I feel like a countdown has begun, and I'm keenly thinking that I want to write down what I've seen, heard, and think, and paint what I want to keep in the form of a picture. As part of that, there is no reason not to deal with this book.


"Unfortunately, I can't get it out right now because it's buried in things." Well, if you dig for about 10 minutes, you'll find it. Next time, I'll let you see how I tattered the book,


Even so, I think I bought such a tattered book because I was attracted to the word "outsider", but I don't think such a thing would be possible for my current child. Before delving into the contents of the book for the first time in decades, I thought about it for a moment.

"Outsider" and "outlaw" are generally considered synonymous, but the content of this book suggests otherwise. Well, aside from that, especially since the Internet became commonplace, the number of Internet Benkei has increased, and it has become a society that is very harsh on outlaws. The reason why I wrote "only" is that the majority of people do not want to touch on the background, the responsibility of society that has created outlaws, even if they say harsh things.

Although there have been only a few movements to resolve the cause of the problem in an appeasing or compassionate way, on the Internet, ordinary people, including myself, have made comments that sound like garbage to people. Now that we are in an era where we can expose ourselves without any elaboration, I feel that the volume of words that are foul-mouthed by outlaws, and that only criticize the underlings, has become particularly loud.



This book describes the mentality of outsiders who separate themselves from society, but does not deal with antisocial behavior. Come to think of it, even on the Internet, they may have deviated from the general way of thinking in society, but I often see such claims that they want to be recognized, so I can't say that there is no demand. However, in today's society, there seems to be very little basis for affirming the word "outsider."



Before reading the text again, I'd like to summarize my thoughts a little more.



Colin Wilson passed away in 2013. Unfortunately, I have no recollection of hearing about his death at the time.

Well, he may have been positioned as a writer of specialties. When I was young, I was convinced that "The Outsider" was a classic, but I never saw it on the list of classics in that kind of article on a website from time to time.

In terms of his educational background, he is unable to go to college due to his family's financial circumstances. As an impoverished intellectual, I imagine he was always in a position where his identity was exposed to the unguarded flesh. When he was young, he dragged his tired body from the daytime work to the library, read books, and compiled them and what was inside him into this book.

Is the reason why it is not treated as a "masterpiece" is due to the colored glasses of books from outside the writing elite? "Is it because it was so shallow?" I'd like to see that aspect as well when re-reading.



J'ai la vingtaine. Lorsque j'étais à Kyoto, j'ai trouvé un livre en lambeaux intitulé "Outsider" dans une librairie d'occasion près de l'intersection de Ginkakuji-michi. Ce magasin est-il toujours en activité ? et lorsque j'ai consulté Google Carte, c'était là. Le nom est Takeoka Shoten. J'ai oublié. Je veux dire, je n'ai même jamais pensé au nom du magasin.

"Dès le début, mon histoire a divergé."

"Je connaissais vaguement ce livre." Contenu mis à part. Ça ? "Pourquoi ?" Probablement parce que ma petite amie avait lu un autre livre de Tetsutaro Kawakami intitulé "Japanese Outsiders", donc c'était la source pour ça? comme une image. Ma petite amie est en train de lire, je viens d'y jeter un coup d'œil.

De plus, je n'avais pas de films jeunesse hollywoodiens dans la tête il y a quelques années.


A l'origine, il n'était pas en bon état quand je l'ai acheté dans une librairie d'occasion. Il est juste empilé sur le chariot du magasin ou dans le coin du magasin. A mettre dans un étui. Celui que j'ai acheté a été traduit par Yasuo Nakamura et publié par Kinokuniya Bookstore en 1957, et les anciennes polices sont mélangées. Je ne sais pas de quelle impression il s'agit.

Pendant un an, j'ai lu le livre très lentement, ne l'enlevant jamais de ma main, contemplant le sens de chaque mot. Aucun autre livre, ni depuis ni avant, n'a été lu de cette façon. Même quand je suis allé à Osaka, je l'ai lu tout le temps dans le train Keihan Même quand j'entrais dans un magasin de plats préparés, je ne lisais pas Shonen Jump dans le magasin et suivais les lettres du livre que j'avais en main.

Il n'y a pas de papier mémo et il y a des gribouillis qui n'ont rien à voir avec le contenu du livre. Il y a eu une fois où je suis entré dans la station Shijo Keihan et il n'y avait pas de papier dans les toilettes, alors j'ai desserré le papier vierge à l'intérieur l'une des couvertures arrière et l'a utilisé comme papier toilette.En conséquence, la page de colophon est également manquante et on ne sait pas de quelle impression il s'agit.

Le livre, qui était en assez mauvais état, est devenu encore plus en lambeaux, et j'ai réparé la couverture en collant moi-même du papier à dessin de couleur.M. Kenichi Yamakawa a toujours gardé "Les Saisons de l'Enfer" d'Arthur Rimbaud d'Iwanami Bunko (traduit par Hideo Kobayashi) comme un « talisman de la jeunesse » dans la poche arrière de son jean était dans ce livre.


"Il est peut-être devenu une partie de ma chair et de mon sang." Récemment, j'ai l'impression qu'un compte à rebours a commencé, et je pense vivement que je veux écrire ce que j'ai vu, entendu et pensé, et peindre ce que j'ai veulent garder sous la forme d'une image. Dans ce cadre, il n'y a aucune raison de ne pas traiter ce livre.


"Malheureusement, je ne peux pas le sortir maintenant parce qu'il est enfoui dans des choses." Eh bien, si vous creusez pendant environ 10 minutes, vous le trouverez. La prochaine fois, je vous laisserai voir comment j'ai déchiré le livre,


Même ainsi, je pense que j'ai acheté un livre aussi en lambeaux parce que j'étais attiré par le mot "étranger", mais je ne pense pas qu'une telle chose serait possible pour mon enfant actuel.Avant de plonger dans le contenu du livre pour la première fois depuis des décennies, j'y ai pensé un instant.

"Outsider" et "hors-la-loi" sont généralement considérés comme synonymes, mais le contenu de ce livre suggère le contraire. très dur envers les hors-la-loi. La raison pour laquelle j'ai écrit "seulement" est que la majorité des gens ne veulent pas toucher au fond, à la responsabilité de la société qui a créé des hors-la-loi, même s'ils disent des choses dures.

Bien qu'il n'y ait eu que quelques mouvements pour résoudre la cause du problème de manière apaisante ou compatissante, sur Internet, des gens ordinaires, dont moi-même, ont fait des commentaires qui sonnent comme des ordures pour les gens. nous pouvons nous exposer sans aucune élaboration, J'ai l'impression que le volume des paroles grossières des hors-la-loi, et qui ne critiquent que les sous-fifres, est devenu particulièrement fort.



Ce livre décrit la mentalité des étrangers qui se séparent de la société, mais ne traite pas des comportements antisociaux. En y repensant, même sur Internet, ils ont peut-être dévié de la façon générale de penser dans la société, mais je vois souvent de tels prétend qu'ils veulent être reconnus, donc je ne peux pas dire qu'il n'y a pas de demande. Cependant, dans la société d'aujourd'hui, il semble y avoir très peu de raisons d'affirmer le mot "outsider".



Avant de relire le texte, j'aimerais résumer un peu plus ma pensée.



Colin Wilson est décédé en 2013. Malheureusement, je n'ai aucun souvenir d'avoir entendu parler de sa mort à l'époque.

Bon, il a peut-être été positionné comme un écrivain de spécialités. Quand j'étais jeune, j'étais persuadé que "The Outsider" était un classique, mais je ne l'ai jamais vu sur la liste des classiques dans ce genre d'article sur un site de temps au temps.

En termes de formation, il est incapable d'aller à l'université en raison de la situation financière de sa famille.

En tant qu'intellectuel appauvri, j'imagine qu'il était toujours dans une position où son identité était exposée à la chair sans surveillance. Quand il était jeune, il traînait son corps fatigué du travail de jour à la bibliothèque, lisait des livres, les compilait et les ce qu'il y avait en lui dans ce livre.

Est-ce que la raison pour laquelle il n'est pas traité comme un "chef-d'œuvre" est due aux verres colorés des livres extérieurs à l'élite des écrivains ? "Est-ce parce qu'il était si superficiel?" en lisant.



Ich bin Anfang 20. Als ich in Kyoto war, fand ich in einem Antiquariat nahe der Kreuzung Ginkakuji-michi ein zerfleddertes Buch mit dem Titel „Outsider“. Gibt es diesen Laden noch? Und als ich bei Google nachgeschaut habe Karte, es war da. Der Name ist Takeoka Shoten. Ich habe es vergessen. Ich meine, ich habe noch nie über den Namen des Ladens nachgedacht.

„Von Anfang an war meine Geschichte unterschiedlich.“

„Ich wusste vage von diesem Buch.“ Abgesehen vom Inhalt. Das? „Warum?“ Wahrscheinlich, weil meine Freundin ein anderes Buch von Tetsutaro Kawakami mit dem Titel „Japanese Outsiders“ gelesen hatte, also war es das Ausgangsmaterial dafür? als Bild. Meine Freundin liest, ich habe nur kurz nachgeschaut.

Außerdem hatte ich vor ein paar Jahren keine Hollywood-Jugendfilme im Kopf.


Ursprünglich war es nicht in gutem Zustand, als ich es in einem Antiquariat gekauft habe. Es lag einfach auf dem Wagen im Laden oder in der Ecke des Ladens gestapelt. Es sollte in eine Kiste gesteckt werden. Das Exemplar, das ich gekauft habe, war übersetzt von Yasuo Nakamura und 1957 im Kinokuniya Bookstore veröffentlicht, und die alten Schriftarten sind eingemischt. Ich weiß nicht, um welchen Druck es sich handelt.

Ein Jahr lang las ich das Buch sehr langsam, nahm es nie aus der Hand und dachte über die Bedeutung jedes Wortes nach. Kein anderes Buch, weder seitdem noch zuvor, wurde auf diese Weise gelesen. Selbst als ich nach Osaka ging, habe ich es gelesen die ganze Zeit im Keihan-Zug. Selbst als ich einen Laden für Fertiggerichte betrat, las ich nicht Shonen Jump im Laden und folgte den Buchstaben in dem Buch, das ich in der Hand hielt.

Es gibt kein Notizpapier und es gibt Kritzeleien, die nichts mit dem Inhalt des Buches zu tun haben. Als ich einmal in die Shijo-Keihan-Station ging, war kein Papier in der Toilette, also habe ich das leere Papier darin gelöst Ich habe eine der Rückseitenhüllen gestohlen und als Toilettenpapier verwendet. Daher fehlt auch die Kolophonseite und es ist nicht bekannt, um welchen Aufdruck es sich handelt.

Das Buch, das sich in einem ziemlich schlechten Zustand befunden hatte, wurde noch zerschlissener, und ich reparierte den Einband, indem ich selbst farbiges Zeichenpapier aufklebte. Herr Kenichi Yamakawa behielt immer Arthur Rimbauds „Die Jahreszeiten der Hölle“ von Iwanami Bunko (übersetzt von Hideo Kobayashi). als „Talisman der Jugend“ in der Gesäßtasche seiner Jeans. war in diesem Buch.


„Vielleicht ist es Teil meines Fleisches und Blutes geworden.“ In letzter Zeit habe ich das Gefühl, dass ein Countdown begonnen hat, und ich denke fest daran, dass ich aufschreiben möchte, was ich gesehen, gehört und gedacht habe, und malen möchte, was ich habe in Form eines Bildes festhalten möchte. Insofern gibt es keinen Grund, sich nicht mit diesem Buch zu befassen.


„Leider kann ich es im Moment nicht herausholen, weil es in Dingen vergraben ist.“ Nun, wenn Sie etwa 10 Minuten lang graben, werden Sie es finden. Beim nächsten Mal zeige ich Ihnen, wie ich das Buch zerfetzt habe.


Trotzdem glaube ich, dass ich ein so zerfleddertes Buch gekauft habe, weil mich das Wort „Außenseiter“ angezogen hat, aber ich glaube nicht, dass so etwas für mein jetziges Kind möglich wäre. Bevor ich mich zum ersten Mal mit dem Inhalt des Buches befasse Zeit in Jahrzehnten habe ich einen Moment darüber nachgedacht.

„Außenseiter“ und „Gesetzloser“ werden im Allgemeinen als Synonyme betrachtet, aber der Inhalt dieses Buches legt etwas anderes nahe Verantwortung der Gesellschaft, die Gesetzlose geschaffen hat, auch wenn sie harte Dinge sagen.

Obwohl es nur wenige Bewegungen gab, die die Ursache des Problems auf besänftigende oder mitfühlende Weise lösen wollten, haben gewöhnliche Menschen, darunter auch ich, im Internet Kommentare abgegeben, die für die Menschen wie Unsinn klingen. Wir können uns ohne weitere Einzelheiten bloßstellen, Ich habe das Gefühl, dass die Menge der von Gesetzlosen beschimpften Worte, die nur die Untergebenen kritisieren, besonders laut geworden ist.



Dieses Buch beschreibt die Mentalität von Außenseitern, die sich von der Gesellschaft abgrenzen, befasst sich jedoch nicht mit asozialem Verhalten. Wenn ich darüber nachdenke, sind sie vielleicht sogar im Internet von der allgemeinen Denkweise in der Gesellschaft abgewichen, aber ich sehe so etwas oft behauptet, dass sie anerkannt werden wollen, daher kann ich nicht sagen, dass es keine Nachfrage gibt. In der heutigen Gesellschaft scheint es jedoch kaum eine Grundlage dafür zu geben, das Wort „Außenseiter“ zu bekräftigen.



Bevor ich den Text noch einmal lese, möchte ich meine Gedanken noch etwas zusammenfassen.



Colin Wilson verstarb im Jahr 2013. Leider kann ich mich nicht erinnern, damals von seinem Tod gehört zu haben.

Nun ja, vielleicht wurde er als Fachautor positioniert. Als ich jung war, war ich davon überzeugt, dass „The Outsider“ ein Klassiker sei, aber ich habe es früher nie in einem solchen Artikel auf einer Website auf der Liste der Klassiker gesehen zur Zeit.

Aufgrund seines Bildungshintergrunds ist es ihm aufgrund der finanziellen Situation seiner Familie nicht möglich, ein College zu besuchen  Ich kann mir vorstellen, dass er als verarmter Intellektueller immer in einer Position war, in der seine Identität dem unbewachten Fleisch ausgesetzt war. Als er jung war, schleppte er seinen müden Körper von der Tagesarbeit in die Bibliothek, las Bücher und stellte sie zusammen was in ihm steckte, in dieses Buch.

Liegt der Grund dafür, dass es nicht als „Meisterwerk“ behandelt wird, an der farbigen Brille von Büchern, die nicht zur Schriftstellerelite gehören? „Liegt es daran, dass es so oberflächlich war?“ Ich würde diesen Aspekt auch gerne sehen, wenn ich Lektüre.



Tengo poco más de 20 años. Cuando estaba en Kioto, encontré un libro hecho jirones titulado "Outsider" en una librería de segunda mano cerca de la intersección de Ginkakuji-michi. ¿Esa tienda sigue en funcionamiento? Y cuando busqué en Google Mapa, estaba allí. El nombre es Takeoka Shoten. Lo olvidé. Quiero decir, nunca pensé en el nombre de la tienda.

"Desde el principio, mi historia divergió".

"Sabía vagamente sobre este libro". Dejando a un lado el contenido. ¿Eso? "¿Por qué?" Probablemente porque mi novia había leído otro libro de Tetsutaro Kawakami llamado "Forasteros japoneses", ¿así que era el material de origen para eso? como una imagen. Mi novia está leyendo, acabo de echar un vistazo rápido.

Además, no tenía en la cabeza películas juveniles de Hollywood hace unos años.


Originalmente no estaba en buen estado cuando lo compre en una libreria de viejo solo esta amontonado en el carro en la tienda o en la esquina de la tienda estar en un estuche el que compre estaba traducido por Yasuo Nakamura y publicado por Kinokuniya Bookstore en 1957, y las fuentes antiguas están mezcladas. No sé qué tipo de letra es.

Durante un año, leí el libro muy despacio, sin quitármelo nunca de la mano, contemplando el significado de cada palabra. Ningún otro libro, ni desde entonces ni antes, se ha leído de esa manera. Incluso cuando fui a Osaka, lo leí. todo el tiempo en el tren Keihan Incluso cuando entré en una tienda de comida preparada, no leí Shonen Jump en la tienda y seguí las letras en el libro que tenía en la mano.

No hay papel para notas y hay garabatos que no tienen nada que ver con el contenido del libro. Hubo una vez en que fui a la estación de Shijo Keihan y no había papel en el inodoro, así que aflojé el papel en blanco que había dentro. una de las contraportadas y la usó como papel higiénico, por lo que también falta la página del colofón y se desconoce de qué impresión se trata.

El libro, que había estado en bastante mal estado, se hizo aún más andrajoso, y yo mismo reparé la cubierta pegando papel de dibujo de colores. El Sr. Kenichi Yamakawa siempre conservó "Las estaciones del infierno" de Arthur Rimbaud de Iwanami Bunko (traducido por Hideo Kobayashi) como un "talismán de la juventud" en el bolsillo trasero de sus jeans. estaba en este libro.


"Puede que se haya convertido en parte de mi carne y sangre." Recientemente, siento que ha comenzado una cuenta regresiva, y estoy pensando intensamente que quiero escribir lo que he visto, escuchado y pensado, y pintar lo que quiero mantener en forma de imagen. Como parte de eso, no hay razón para no tratar con este libro.


"Desafortunadamente, no puedo sacarlo ahora porque está enterrado en las cosas". Bueno, si cavas durante unos 10 minutos, lo encontrarás. La próxima vez, te dejaré ver cómo destrocé el libro.


Aun así, creo que compré un libro tan andrajoso porque me atrajo la palabra "forastero", pero no creo que tal cosa sea posible para mi hijo actual. Antes de profundizar en el contenido del libro por primera vez tiempo en décadas, lo pensé por un momento.

"Forastero" y "forajido" generalmente se consideran sinónimos, pero el contenido de este libro sugiere lo contrario. Muy duro con los forajidos. La razón por la que escribí "solo" es que la mayoría de la gente no quiere tocar el fondo, el responsabilidad de la sociedad que ha creado forajidos, aunque digan cosas duras.

Si bien ha habido solo algunos movimientos para resolver la causa del problema de una manera apaciguadora o compasiva, en Internet, la gente común, incluido yo mismo, hemos hecho comentarios que suenan como basura para la gente. Podemos exponernos sin ningún tipo de elaboración. Siento que el volumen de palabras malhabladas por forajidos, y que solo critican a los subordinados, se ha vuelto particularmente alto.



Este libro describe la mentalidad de los extraños que se separan de la sociedad, pero no se ocupa del comportamiento antisocial. Ahora que lo pienso, incluso en Internet, es posible que se hayan desviado de la forma general de pensar en la sociedad, pero a menudo veo tales afirma que quiere ser reconocido, por lo que no puedo decir que no haya demanda, sin embargo, en la sociedad actual, parece haber muy poca base para afirmar la palabra "outsider".



Antes de volver a leer el texto, me gustaría resumir mis pensamientos un poco más.



Colin Wilson falleció en 2013. Lamentablemente, no recuerdo haber oído hablar de su muerte en ese momento.

Bueno, puede que se haya posicionado como un escritor de especialidades, cuando era joven estaba convencido de que "The Outsider" era un clásico, pero nunca lo vi en la lista de clásicos en ese tipo de artículo en un sitio web de tiempo. al tiempo

En cuanto a su formación académica, no puede ir a la universidad debido a la situación financiera de su familia.Como un intelectual empobrecido, me imagino que siempre estuvo en una posición en la que su identidad estaba expuesta a la carne desprotegida. Cuando era joven, arrastraba su cuerpo cansado del trabajo diurno a la biblioteca, leía libros, los compilaba y lo que había dentro de él en este libro.

¿La razón por la que no se trata como una "obra maestra" se debe a los lentes de colores de los libros de fuera de la élite de la escritura? "¿Es porque era tan superficial?" Me gustaría ver ese aspecto también cuando re- lectura.



我20歲出頭,在京都的時候,在銀閣寺道路口附近的二手書店發現了一本破爛的書,書名是《局外人》。那家書店還在營業嗎?然後我Google了一下地圖,就在那兒。名字叫竹岡商店。忘記了。我是說,我從來沒有想過商店的名字。

“從一開始,我的故事就出現了分歧。”

“我隱約知道這本書。” 內容放在一邊。那個?“為什麼?”可能是因為我的女朋友讀過川上哲太郎的另一本書《日本局外人》,所以它是那本書的來源?作為圖片。我的女朋友正在閱讀,我只是快速瀏覽了一下。

而且,幾年前我腦子裡還沒有好萊塢的青春電影。


本來在二手書店買的時候狀態不太好,就堆在店裡的馬車上或者店裡的角落裡,裝在箱子裡。我買的那本是翻譯的中村康雄著,1957年紀伊國屋書店出版,裡面混雜著舊字體,不知道是什麼印刷的。

一年來,我讀得很慢,從不把它從手上拿開,思考每一個字的含義。無論是以後還是以前,沒有任何一本書是這樣讀的。甚至當我去大阪時,我也讀它一直在京阪電車上,即使進入套餐店,我也沒有在店裡看《少年JUMP》,而是按照手裡的書上的字母來讀。

沒有備忘紙,還有與書內容無關的潦草字跡。有一次我進四條京阪車站,廁所裡沒有紙,就把裡面的白紙鬆開了其中一個封底,拿來當衛生紙,結果版權頁也不見了,也不知道是什麼印刷的。

本來已經很破爛的書更加破爛了,我自己貼了彩色畫紙修補了封面。山川健一先生一直保留著岩波文庫的蘭波的《地獄的季節》(小林秀夫譯)作為他牛仔褲後袋中的“青春護身符”。在這本書中。


“它可能已經成為我血肉的一部分了。”最近,我感覺倒計時已經開始了,我熱切地想,我要把我的所見、所聞、所思寫下來,畫出我所想的。想要以圖片的形式保留。作為其中的一部分,沒有理由不處理這本書。


“不幸的是,我現在不能把它拿出來,因為它被埋在東西里了。好吧,你挖十分鐘左右,你就會找到它。下次,我讓你看看我是如何把這本書撕碎的,


即便如此,我想我買這麼一本破爛的書是因為我被“局外人”這個詞所吸引,但我認為這樣的事情對於我現在的孩子來說是不可能的。在第一次深入研究這本書的內容之前幾十年過去了,我思考了一下。

“局外人”和“亡命之徒”通常被認為是同義詞,但本書的內容卻暗示了另一回事。對亡命之徒非常嚴厲。我之所以寫“只是”,是因為大多數人不想觸及背景,社會的責任造就了不法之徒,即使他們說的是嚴厲的話。

雖然以安撫或慈悲的方式解決問題的動作不多,但在網絡上,包括我自己在內的普通人發表的言論在人們看來都是垃圾,我們可以不加任何闡述地揭露自己,我感覺那些不法之徒的髒話、只批評下屬的聲音變得特別大。



這本書描述了一種脫離社會的局外人心態,但不涉及反社會行為,想一想,即使在網絡上,他們也可能偏離了社會普遍的思維方式,但我經常看到這樣的情況。聲稱自己希望得到認可,所以不能說沒有需求,但在當今社會,肯定“外人”這個詞的依據似乎很少。



在再次閱讀本文之前,我想再總結一下我的想法。



科林·威爾遜 (Colin Wilson) 於 2013 年去世。不幸的是,我不記得當時聽說過他的死訊。

嗯,他可能被定位為一個特長作家,小時候,我堅信《局外人》是經典,但我從來沒有在網站上那種文章的經典排行榜上看到過它。到時間了。

就其學歷而言,因家庭經濟原因無法上大學 作為一個貧困的知識分子,我想像他總是處於一種身份暴露在肉身之外的位置,年輕時拖著白天工作疲憊的身體來到圖書館,看書,整理書籍,他內心的想法寫進了這本書。

之所以不被視為“傑作”,是不是因為精英寫作之外的書籍有色眼鏡?“是因為它太膚淺了嗎?”我也想在重新審視時看到這一點。閱讀。



Jag är i början av 20-årsåldern. När jag var i Kyoto hittade jag en trasig bok med titeln "Outsider" i en begagnad bokhandel nära korsningen av Ginkakuji-michi. Är den butiken fortfarande i drift? och när jag tittade på Google Karta, den fanns där. Namnet är Takeoka Shoten. glömde. Jag menar, jag har aldrig ens tänkt på namnet på butiken.

"Från början skilde sig min historia."

"Jag visste vagt om den här boken." Innehållet åsidosatt. Det? "Varför?" Förmodligen för att min flickvän hade läst en annan bok av Tetsutaro Kawakami som heter "Japanese Outsiders", så det var källmaterialet för det? som en bild. Min flickvän läser, jag tog en snabb titt.

Dessutom hade jag inte Hollywood ungdomsfilmer i huvudet för några år sedan.


Ursprungligen var den inte i bra skick när jag köpte den i en begagnad bokhandel. Den ligger bara på hög på vagnen i butiken eller i hörnet av butiken. Lägg i ett fodral. Den jag köpte översattes av Yasuo Nakamura och publicerad av Kinokuniya Bookstore 1957, och de gamla typsnitten är inblandade. Jag vet inte vilket tryck det är.

I ett år läste jag boken väldigt långsamt, tog den aldrig ur min hand, tänkte på betydelsen av varje ord. Ingen annan bok, varken sedan eller tidigare, har lästs på det sättet. Även när jag åkte till Osaka läste jag den hela tiden på Keihan-tåget. Även när jag gick in i en mataffär läste jag inte Shonen Jump i butiken och följde bokstäverna i boken jag hade i handen.

Det finns inget memopapper, och det finns klotter som inte har något att göra med innehållet i boken. Det var en gång när jag gick in på Shijo Keihan-stationen och det fanns inget papper på toaletten, så jag lossade det tomma pappret inuti ett av de bakre omslagen och använde det som toalettpapper, vilket gjorde att även kolofonsidan saknas och det är okänt vilket tryck det är.

Boken, som hade varit i ganska dåligt skick, blev ännu mer trasig och jag reparerade omslaget genom att själv klistra in färgat ritpapper Mr Kenichi Yamakawa behöll alltid Iwanami Bunkos Arthur Rimbauds "The Seasons of Hell" (översatt av Hideo Kobayashi) som en "ungdoms talisman" i bakfickan på sina jeans, var i den här boken.


"Det kan ha blivit en del av mitt kött och blod." Nyligen känner jag att en nedräkning har börjat, och jag tänker starkt på att jag vill skriva ner vad jag har sett, hört och tänker, och måla det jag vill behålla i form av en bild.Som en del av det finns det ingen anledning att inte ta itu med den här boken.


"Tyvärr kan jag inte få ut det just nu eftersom det är begravt i saker." Tja, om du gräver i ungefär 10 minuter, kommer du att hitta det. Nästa gång ska jag låta dig se hur jag trasade boken,


Trots det tror jag att jag köpte en så trasig bok för att jag attraherades av ordet "outsider", men jag tror inte att något sådant skulle vara möjligt för mitt nuvarande barn. Innan jag för första gången grävde ner mig i innehållet i boken gång på decennier tänkte jag på det ett ögonblick.

"Outsider" och "outlaw" anses allmänt vara synonyma, men innehållet i den här boken tyder på annat. mycket hård mot fredlösa. Anledningen till att jag skrev "bara" är att majoriteten av människor inte vill beröra bakgrunden, den samhällets ansvar som har skapat fredlösa, även om de säger hårda saker.

Även om det bara har gjorts ett fåtal rörelser för att lösa orsaken till problemet på ett tillfredsställande eller medkännande sätt, har vanliga människor, inklusive jag själv, gjort kommentarer som låter som skräp för människor. Vi kan avslöja oss själva utan några fördjupningar, Jag upplever att mängden ord som smutskastas av fredlösa, och som bara kritiserar underhuggare, har blivit extra högljudd.



Den här boken beskriver mentaliteten hos utomstående som skiljer sig från samhället, men inte sysslar med antisocialt beteende. När man tänker på det, även på Internet, kan de ha avvikit från det allmänna sättet att tänka i samhället, men jag ser ofta sådana. hävdar att de vill bli erkända, så jag kan inte säga att det inte finns någon efterfrågan.Men i dagens samhälle verkar det finnas väldigt lite underlag för att bejaka ordet "utomstående".



Innan jag läser texten igen skulle jag vilja sammanfatta mina tankar lite mer.



Colin Wilson gick bort 2013. Tyvärr har jag inget minne av att ha hört talas om hans död vid den tiden.

Tja, han kan ha placerats som en författare av specialiteter. När jag var ung var jag övertygad om att "The Outsider" var en klassiker, men jag såg den aldrig på listan över klassiker i den typen av artikel på en hemsida från tid till annan. till tid.

När det gäller sin utbildningsbakgrund kan han inte gå på college på grund av sin familjs ekonomiska situation Som en fattig intellektuell föreställer jag mig att han alltid var i en position där hans identitet var utsatt för det obevakade köttet. När han var ung släpade han sin trötta kropp från dagarbetet till biblioteket, läste böcker och sammanställde dem och vad som fanns inom honom i den här boken.

Beror anledningen till att det inte behandlas som ett "mästerverk" på de färgade glasögonen av böcker från utanför författareliten? "Är det för att det var så grunt?" Jag skulle vilja se den aspekten också när man åter- läsning.