ラベル 地球へ の投稿を表示しています。 すべての投稿を表示
ラベル 地球へ の投稿を表示しています。 すべての投稿を表示

2023年3月11日土曜日

7854 有村架純 _3 & T1076 ちひろさんと朝倉アキオ 1 今時の女子高生がキース・アニアンじゃないだろ

7854 有村架純 _3

「キース、いいっすよね。私もキース推しです。」
って、キースとはキース・アニアンのことで、推しはジョミー・マーキス・シンやましてソルジャー・ブルーではないとのことだが、そもそも、これって令和の女子高生がいうセリフじゃないだろ、って。

 キース・アニアン、「地球(テラ)へ」が大々的にメディア展開していた昭和の時の印象と、令和の今現在とでは、例えば竹宮恵子氏の原作漫画を読むだけでも随分印象は違うかもしれない。どうかな? 同じかもしれないし。古本屋とか行ったら再装丁された版のものが手に入るのかもしれない。アマゾンとかでわざわざ探して注文する気もない。
 もうなんだかほとんど忘れちゃってるけどな。

 wikipediaとか見て思い出しながら書いてみるが、多分さ、頑張って頑張って結果自らドツボに嵌り込んでいく様というところに共感するのかもしれない、今の頑張ってる、或いはどうにも頑張れないティーンは。
 ということなのかな?


「怖くないよ。夜は私たちの味方だからね」

 今や、目をつぶってしまうと、割とすぐ気を失って、目が覚めた刹那など、どこに自分がいるのか分からないなんてことが多い。良いことではないなぁと思いつつ、これでも若いころは逆に夜になると寝付けなく、一度など、銀閣寺道にある部屋から、歩いて、北山、宇多野、嵐山、でなんとなく四条伝いに帰った、なんてことがあった。
 脳も、手も脚も、腹も、背も、個別には疲労困憊してるのに、お互い協力して寝付こうとすることを拒否していて、ゾンビのようになりながら、空が少しだけ明るくなったころ自分の部屋の鍵を開けた、なんてことを思い出した。

 そういうことを許容してくれるくらい、夜は優しかった。

 単車で彷徨い、栗東のあたり、長距離トラックがアイドリングのまま、運転席にはカーテンがかけられ停まっている大きな駐車場の片隅にもぐりこみ、壁にもたれて、両ひざの間に頭をねじ入れるようにうずくまり、さりとて何か大層なことを考えているわけでもなく。夜の冷気とトラックの排気熱が中途半端にまじりあっていたのが、なんか印象深い。


"Keith, that's great. I'm also a Keith fan."
So, Keith is Keith Anian, and I'm guessing it's not Jommy Marquis Singh or even Soldier Blue, but in the first place, this isn't what a Reiwa high school girl would say. thought.

Keith Anian's impression of the Showa era, when "Terra to Terra" was extensively media-developed, and the impression of the Reiwa era now may be quite different just by reading Keiko Takemiya's original manga. do not have. How about? "It might be the same." If you go to a used bookstore, you might be able to get a rebound edition. I don't even bother looking for it on Amazon and ordering it.
"I've almost forgotten."

I'll look at wikipedia and try to remember what I'm writing, but maybe I can sympathize with the fact that working hard and eventually getting stuck in a bad situation, for teens who are doing their best now, or who can't do their best. 
"Is that what you mean?"


"Don't be afraid. The night is on our side."

Now, when I close my eyes, I often faint relatively quickly, and the moment I wake up, I often don't know where I am. I thought it wasn't a good thing, but when I was younger, I couldn't sleep at night, and once I walked from my room on Ginkakuji-michi to Kitayama, Utano, Arashiyama, and somehow returned to Shijo. something happened.
My brain, my hands, my legs, my stomach, and my back, all individually exhausted, but refusing to cooperate with each other to try to fall asleep. I remembered how I unlocked my room when it was only light.

"The night was kind enough to allow such things."

Wandering around in a motorcycle, near Ritto, a long-distance truck idling, a curtain hung over the driver's seat, in a corner of a large parking lot, I crawled into the corner, leaned against the wall, my head between my knees. I crouched down as if I was screwing in, and I wasn't thinking about anything big. It was impressive that the cold air of the night and the exhaust heat of the truck were mixed halfway.


"Keith, c'est génial. Je suis aussi un fan de Keith."
Donc, Keith est Keith Anian, et je suppose que ce n'est pas Jommy Marquis Singh ou même Soldier Blue, mais en premier lieu, ce n'est pas ce que dirait une lycéenne de Reiwa. pensée.

L'impression de Keith Anian de l'ère Showa, lorsque "Terra to Terra" était largement développée par les médias, et l'impression de l'ère Reiwa maintenant peuvent être assez différentes simplement en lisant le manga original de Keiko Takemiya. n'ai pas. Que diriez-vous? "C'est peut-être la même chose." Si vous allez dans une librairie d'occasion, vous pourrez peut-être obtenir une édition rebondie. Je n'ai même pas pris la peine de le chercher sur Amazon et de le commander.
"J'ai presque oublié."

Je vais regarder wikipedia et essayer de me souvenir de ce que j'écris, mais peut-être que je peux sympathiser avec le fait que travailler dur et finalement rester coincé dans une mauvaise situation, pour les adolescents qui font de leur mieux maintenant, ou qui ne peuvent pas faire de leur mieux.
« C'est ce que tu veux dire ?


"N'ayez pas peur. La nuit est de notre côté."

Maintenant, quand je ferme les yeux, je m'évanouis souvent assez rapidement, et au moment où je me réveille, je ne sais souvent pas où je suis. Je pensais que ce n'était pas une bonne chose, mais quand j'étais plus jeune, je ne pouvais pas dormir la nuit, et une fois j'ai marché de ma chambre sur Ginkakuji-michi à Kitayama, Utano, Arashiyama, et je suis retourné à Shijo. quelque chose est arrivé.
Mon cerveau, mes mains, mes jambes, mon ventre et mon dos, tous épuisés individuellement, mais refusant de coopérer les uns avec les autres pour essayer de s'endormir. Je me suis rappelé comment j'avais déverrouillé ma chambre alors qu'il n'y avait que de la lumière.

"La nuit a été assez gentille pour permettre de telles choses."

Déambulant en moto, près de Ritto, un camion longue distance au ralenti, un rideau accroché au siège du conducteur, dans un coin d'un grand parking, je me suis glissé dans le coin, appuyé contre le mur, la tête entre les genoux. Je me suis accroupi comme si je vissais, et je ne pensais à rien de grand. C'était impressionnant que l'air froid de la nuit et la chaleur des gaz d'échappement du camion se mélangent à mi-chemin.


„Keith, das ist großartig. Ich bin auch ein Keith-Fan.“
Keith ist also Keith Anian, und ich vermute, es ist nicht Jommy Marquis Singh oder gar Soldier Blue, aber erstens würde ein Highschool-Mädchen von Reiwa das nicht sagen. Gedanke.

Keith Anians Eindruck von der Showa-Ära, als „Terra to Terra“ ausgiebig von den Medien entwickelt wurde, und der Eindruck von der Reiwa-Ära heute können ganz anders sein, wenn man nur Keiko Takemiyas Original-Manga liest. habe nicht. Wie wäre es mit? "Es könnte das gleiche sein." Wenn Sie zu einem Antiquariat gehen, können Sie möglicherweise eine Rebound-Ausgabe bekommen. Ich mache mir nicht einmal die Mühe, es bei Amazon zu suchen und zu bestellen.
"Ich habe es fast vergessen."

Ich schaue auf Wikipedia und versuche mich zu erinnern, was ich schreibe, aber vielleicht kann ich mit der Tatsache nachfühlen, dass harte Arbeit und schließlich in einer schlechten Situation stecken bleiben, für Teenager, die jetzt ihr Bestes geben oder die es nicht können tun ihr Bestes.
"Meinst Du das?"


"Hab keine Angst. Die Nacht ist auf unserer Seite."

Wenn ich jetzt die Augen schließe, werde ich oft relativ schnell ohnmächtig und im Moment des Aufwachens weiß ich oft nicht, wo ich bin. Ich fand das nicht gut, aber als ich jünger war, konnte ich nachts nicht schlafen, und einmal ging ich von meinem Zimmer in der Ginkakuji-michi nach Kitayama, Utano, Arashiyama und kehrte irgendwie nach Shijo zurück. Etwas passiert.
Mein Gehirn, meine Hände, meine Beine, mein Bauch und mein Rücken, alle einzeln erschöpft, weigerten sich jedoch, miteinander zu kooperieren, um einzuschlafen. Ich erinnerte mich, wie ich mein Zimmer aufschloss, als es nur hell war.

"Die Nacht war so freundlich, solche Dinge zuzulassen."

Mit dem Motorrad herumirrend, bei Ritto, Fernverkehr-Lkw im Leerlauf, Vorhang über dem Fahrersitz, in einer Ecke eines großen Parkplatzes, ich kroch in die Ecke, lehnte mich an die Wand, den Kopf zwischen den Knien. Ich ging in die Hocke, als würde ich vögeln, und ich dachte an nichts Großes. Beeindruckend war, dass sich die kalte Nachtluft und die Abgaswärme des Trucks halbwegs vermischten.


"Keith, eso es genial. También soy fanático de Keith".
Entonces, Keith es Keith Anian, y supongo que no es Jommy Marquis Singh o incluso Soldier Blue, pero en primer lugar, esto no es lo que diría una chica de secundaria de Reiwa. pensamiento.

La impresión de Keith Anian de la era Showa, cuando "Terra to Terra" se desarrolló ampliamente en los medios, y la impresión de la era Reiwa ahora puede ser bastante diferente con solo leer el manga original de Keiko Takemiya. no tener. ¿Qué tal si? "Podría ser lo mismo". Si va a una librería usada, es posible que pueda obtener una edición de rebote. Ni siquiera me molesto en buscarlo en Amazon y pedirlo.
Casi lo he olvidado.

Buscaré en wikipedia y trataré de recordar lo que estoy escribiendo, pero tal vez pueda simpatizar con el hecho de que trabajar duro y eventualmente quedar atrapado en una mala situación, para los adolescentes que están dando lo mejor de sí ahora, o que no pueden Dan lo mejor de si.
"¿Es eso lo que quieres decir?"


"No tengas miedo. La noche está de nuestro lado".

Ahora, cuando cierro los ojos, a menudo me desmayo con relativa rapidez y, en el momento en que me despierto, a menudo no sé dónde estoy. Pensé que no era algo bueno, pero cuando era más joven, no podía dormir por la noche, y una vez caminé desde mi habitación en Ginkakuji-michi hasta Kitayama, Utano, Arashiyama y de alguna manera regresé a Shijo. algo pasó.
Mi cerebro, mis manos, mis piernas, mi estómago y mi espalda, todos agotados individualmente, pero negándose a cooperar entre sí para tratar de conciliar el sueño. Recordé cómo abrí mi habitación cuando solo había luz.

"La noche tuvo la amabilidad de permitir tales cosas".

Paseando en una motocicleta, cerca de Ritto, un camión de larga distancia al ralentí, una cortina colgaba sobre el asiento del conductor, en una esquina de un gran estacionamiento, me arrastré hasta la esquina, me apoyé contra la pared, con la cabeza entre las rodillas. Me agaché como si estuviera jodiendo, y no estaba pensando en nada importante. Era impresionante que el aire frío de la noche y el calor del escape del camión se mezclaran a la mitad.


“基思,太好了,我也是基思的粉絲。”
所以,Keith 是 Keith Anian,我猜這不是 Jommy Marquis Singh,也不是 Soldier Blue,但首先,這不是令和女高中生會說的話。 想法。

Keith Anian 對昭和時代的印象,當時“Terra to Terra”被媒體廣泛開發,和現在的 Reiwa 時代的印像只是閱讀武宮惠子的原作漫畫可能會大不相同。 沒有。 怎麼樣? “可能是一樣的。” 如果你去二手書店,你也許能買到反彈版。 我什至懶得在亞馬遜上尋找它並訂購它。
“我都快忘記了。”

我會看看維基百科並試著記住我在寫什麼,但也許我可以同情這樣一個事實,即努力工作並最終陷入困境,對於現在正在盡力而為或不能做到最好的青少年 盡他們最大的努力。
“你是這個意思嗎?”


“別害怕,黑夜在我們這邊。”

現在,當我閉上眼睛時,我經常會比較快地暈倒,醒來的那一刻,我常常不知道自己在哪裡。 我覺得這不是什麼好事,但我年輕的時候晚上睡不著覺,有一次我從銀閣寺道的房間走到北山、宇多野、嵐山,不知怎的又回到了四條。 發生了一些事。
我的大腦、我的手、我的腿、我的胃和我的背,一個個都疲憊不堪,但拒絕相互合作試圖入睡。 我記得我是如何在只有燈光的時候打開我的房間的鎖的。

“夜晚很仁慈,允許這樣的事情發生。”

騎著摩托車在里東附近閒逛,一輛長途卡車空轉,駕駛座上掛著簾子,在一個大停車場的角落裡,我爬到角落裡,靠在牆上,把頭夾在膝蓋之間。 我蹲下來,好像我在搞砸,我沒有考慮任何大事。 令人印象深刻的是,半夜的冷空氣和卡車的廢氣熱混合在一起。


"Keith, det är bra. Jag är också ett Keith-fan."
Så, Keith är Keith Anian, och jag gissar att det inte är Jommy Marquis Singh eller ens Soldier Blue, men i första hand är detta inte vad en Reiwa gymnasietjej skulle säga. trodde.

Keith Anians intryck av Showa-eran, när "Terra to Terra" var omfattande medieutvecklad, och intrycket av Reiwa-eran nu kan bli helt annorlunda bara genom att läsa Keiko Takemiyas originalmanga. har inte. Vad sägs om? "Det kan vara samma sak." Om du går till en begagnad bokhandel kanske du kan få en rebound-utgåva. Jag bryr mig inte ens om att leta efter det på Amazon och beställa det.
"Jag har nästan glömt."

Jag ska titta på wikipedia och försöka komma ihåg vad jag skriver, men jag kanske kan sympatisera med det faktum att man jobbar hårt och så småningom fastnar i en dålig situation, för tonåringar som gör sitt bästa nu, eller som inte kan göra deras bästa.
"Är det vad du menar?"


"Var inte rädd. Natten är på vår sida."

Nu när jag blundar svimmar jag ofta relativt snabbt och i samma ögonblick som jag vaknar vet jag ofta inte var jag är. Jag trodde att det inte var bra, men när jag var yngre kunde jag inte sova på nätterna, och en gång gick jag från mitt rum på Ginkakuji-michi till Kitayama, Utano, Arashiyama och återvände på något sätt till Shijo. något hände.
Min hjärna, mina händer, mina ben, min mage och min rygg, alla individuellt utmattade, men vägrar att samarbeta med varandra för att försöka somna. Jag kom ihåg hur jag låste upp mitt rum när det bara var ljust.

"Natten var vänlig nog att tillåta sådana saker."

Vandrade runt i en motorcykel, nära Ritto, en långväga lastbil på tomgång, en gardin hängde över förarsätet, i ett hörn på en stor parkeringsplats, kröp jag in i hörnet, lutade mig mot väggen, med huvudet mellan knäna. Jag hukade ner mig som om jag skruvade i mig, och jag tänkte inte på något stort. Det var imponerande att nattens kalla luft och lastbilens avgasvärme blandades halvvägs.