ラベル George Winston の投稿を表示しています。 すべての投稿を表示
ラベル George Winston の投稿を表示しています。 すべての投稿を表示

2023年8月16日水曜日

NT0011・NT0012 Colors/Dance - George Winston 9 ジョージ・ウィンストン氏の楽曲について (T1134,T0035)


 表題にも関わらず、小田急線に乗った時の「車窓の外を眺めながらぼんやりと聴いていた」以外、George Winston氏の楽曲について触れてこなかった。


 最初聴いたのは、「Autumn」の3曲目、「Longing/Love」だった。高校生の時、トヨタ・チェイサーだったと思うが、山崎努氏が出演していたTVCMのBGMとして流れていたを聴いたのが最初だったように思う。

 高校生男子が好んで聴くようなものではないイージーリスニングではあるとおもったが、そんなのものは人それぞれか。とにかくイージーリスニングにありがちな、上っ面を撫でるように滑っていくのではなく、激しい多楽器のロック調のものではないのに、なんか入り込んでくるものがあった。まぁ、当時で言えば、セリカとかスターレットとかみたいな若者向けの車種ではなく、枯れかけた大人の男性向けの車種ではあったから、そういう選曲だったんだと思う。男子高校生は男子高校生で一面背伸びした年頃だしな。



 アルバムは、浪人時代、最初同じ寮の、確か高崎高校から来たやつに貸してもらったように思うのだが、名前がちょっと思い出せない。顔は何となくおぼえてる。背はやや高めのやせ型面長のアヒル口で目がパッチリしたやつだった。ひょっとしたら長野高校出身だったかもしれない。あの年のオレがいた寮では高崎高校と長野高校が人数においては二大勢力だった。まぁ、対立なんてしない、程々にオレみたいな他の地方、高校から来たヤツもみんな仲良かったんだけど。

 気に入ったが、その時はCDプレイヤーとか持ち込めなかったので、カセットテープを新宿紀伊国屋書店の1階だったか2階だったかで自分で買った。


 穏やかな音楽だからと言って、内面のコアなところまで穏やかとは限らない。逆に激しい音楽の内面が穏やかということはちょっと想像しにくいが、いつでも内面の芯まで穏やか、なんて滅多にないのではないか? もし、本当に芯までのんべんだらりとしていたならば、その音楽はとても退屈なものだろう。あらゆる表現がそうであるのかもしれない。

 逆に激しいものを激しく表現することは、場合によっては薄っぺらな印象をまとってしまうリスクがある。


 「Autumn」アルバム全体の構成があるのだろう。赤く葉が色づいたり枯葉舞ったりする秋ではなく、過日の夏を表していたように思う、一曲目の「Colors/Dance」であるが、真夏であろうと空調が程よくなされた室内では夏は過ぎていこうとする夏になるときがある。一瞬前すら取り返すことはできない。

 そんな室内でこれを聴きながら、逆光の中、ジェラール・コードレイ選手がRVF750を軽く右にバンクさせて走り去ろうとする写真を観たタイミングというのがあって、それがドンピシャリはまっていたのだ、オレ的に。

 撮影された現場はボルドール24時間の最中、エンジンの爆音が目の前を過ぎていく、そういうところであったろうに、写真になってしまえばそんな音は聞こえない。

 凄い音を立ててはいても、粛々と、黙々と、ライダーの内面では静かに一点に意識を集中させて走っているのであろう、そういう写真。

自分の中で何かが一点に収斂していく感覚があった。それにかの曲はドンピシャリ、だったのだと思う。

 過酷なところで走るライダー達には詫びながらも、この自分の中の何処かにやはり自分の意識が収斂していく感覚は愛するべきだと思った。


 等と書いてみたところで、本当のところは聴き手が、音の並びとその緩急から何を感じ取るか、だけの話ではあるのだが。



Despite the title, I didn't mention George Winston's music except when I got on the Odakyu line, "I listened absentmindedly while looking out the train window."


The first music I listened to was "Longing/Love", the third of "Autumn". When I was in high school, I think the subject was the Toyota Chaser. I think it was the first time I heard it played as BGM for a TV commercial in which Mr. Tsutomu Yamazaki was appearing.

I thought it was easy listening, not something that high school boys would like to listen to, but I guess that's different for each person. Anyway, it doesn't slide on the surface like it tends to be easy listening. Well, at that time, it was not a car model for young people like Celica or Starlet, but a car model for mature men, so I think that was the song selection. High school boys are around the age when they want to grow taller in high school boys.



When I was a ronin, I think I first borrowed the album from someone who lived in the same dormitory, probably from Takasaki High School, but I can't remember the name. I vaguely remember his face. He was a rather tall, skinny guy with a long duck mouth and bright eyes. Maybe he was from Nagano High School. In the dormitory I was in that year, Takasaki High School and Nagano High School were the two major powers in terms of numbers. Well, there's no confrontation, I'm pretty good friends with guys from other regions and high schools like me.

I liked it, but at that time I couldn't bring a CD player into the dormitory, so I bought myself a cassette tape on the 1st or 2nd floor of Shinjuku Kinokuniya Bookstore.


Just because it's calm music doesn't mean it's calm to the core. Conversely, it's hard to imagine that intense music can be calm on the inside, but isn't it rare that the inner core is always calm? If you were really lazy to the core, the music would be very boring. This may be true of all expressions.

On the other hand, expressing violent things violently carries the risk of giving a frivolous impression.


There must be a structure for the entire "Autumn" album. The first song, "Colors/Dance," seems to represent the summer past, not the autumn when the leaves turn red and dry. Even in the middle of summer, there are times when the summer seems to pass in a well-air-conditioned room. You can't even take back the moment before.

While listening to this in such a room, there was a timing when I saw a picture of Gérard Cordray in the back light, slightly banking the RVF750 to the right and trying to run away, and it was perfect. , for me.

The scene where the film was shot was during the 24 Hours of the Bol d'Or, and the roar of the engine passed in front of the photographer's eyes.

Even though it makes a lot of noise, it seems that the rider is quietly running, concentrating his attention on one point.

I felt something converge inside me. Besides, I think that song was exactly right.

Although I apologized to the riders who ran in harsh conditions, I thought that I should love the feeling of my consciousness converging somewhere inside me.


Even if I try to write something like this, it's really just a question of what the listener perceives from the arrangement of the sounds and their pace.



Malgré le titre, je n'ai pas mentionné la musique de George Winston sauf quand je suis monté sur la ligne Odakyu, "J'ai écouté distraitement en regardant par la fenêtre du train."


La première musique que j'ai écoutée était "Longing/Love", la troisième de "Autumn". Quand j'étais au lycée, je pense que le sujet était le Toyota Chaser. Je pense que c'était la première fois que je l'entendais jouer comme BGM pour une publicité télévisée dans laquelle M. Tsutomu Yamazaki apparaissait.

Je pensais que c'était une écoute facile, pas quelque chose que les lycéens aimeraient écouter, mais je suppose que c'est différent pour chaque personne. Quoi qu'il en soit, ça ne glisse pas sur la surface comme c'est généralement une écoute facile. pas un modèle de voiture pour les jeunes comme Celica ou Starlet, mais un modèle de voiture pour les hommes mûrs, donc je pense que c'était la sélection de chansons. Les lycéens ont à peu près l'âge où ils veulent grandir chez les lycéens.



Quand j'étais ronin, je pense que j'ai d'abord emprunté l'album à quelqu'un qui vivait dans le même dortoir, probablement du lycée Takasaki, mais je ne me souviens plus du nom. Je me souviens vaguement de son visage. C'était un homme plutôt grand et maigre. type avec une longue bouche de canard et des yeux brillants. Peut-être qu'il était du lycée de Nagano. Dans le dortoir où j'étais cette année-là, le lycée Takasaki et le lycée de Nagano étaient les deux grandes puissances en termes de nombre. Je suis plutôt de bons amis avec des gars d'autres régions et lycées comme moi.

J'ai bien aimé, mais à cette époque, je ne pouvais pas apporter de lecteur de CD dans le dortoir, alors je me suis acheté une cassette au 1er ou 2e étage de la librairie Shinjuku Kinokuniya.


Ce n'est pas parce qu'il s'agit d'une musique calme qu'elle est calme à l'intérieur. À l'inverse, il est difficile d'imaginer qu'une musique intense puisse être calme à l'intérieur, mais n'est-il pas rare que l'intérieur soit toujours calme ? la musique serait très ennuyeuse.

Par contre, exprimer violemment des choses violentes risque de donner une impression frivole.


Il doit y avoir une structure pour tout l'album "Autumn". La première chanson, "Colors/Dance", semble représenter l'été passé, pas l'automne quand les feuilles deviennent rouges et sèches. Même en plein été, il y a moments où l'été semble passer dans une pièce bien climatisée.

En écoutant ça dans une telle pièce, il y a eu un moment où j'ai vu une photo de Gérard Cordray en contre-jour, inclinant légèrement le RVF750 vers la droite et essayant de s'enfuir, et c'était parfait., pour moi.

La scène où le film a été tourné se passe pendant les 24 Heures du Bol d'Or, et le rugissement du moteur passe devant les yeux du photographe.

Même s'il fait beaucoup de bruit, il semble que le motard court tranquillement, concentrant son attention sur un point.

J'ai senti quelque chose converger en moi et d'ailleurs je pense que cette chanson était tout à fait juste.

Bien que je me sois excusé auprès des coureurs qui ont couru dans des conditions difficiles, j'ai pensé que je devrais aimer la sensation de ma conscience convergeant quelque part en moi.


Même si j'essaie d'écrire quelque chose comme ça, c'est vraiment juste une question de ce que l'auditeur perçoit de l'arrangement des sons et de leur rythme.



Trotz des Titels erwähnte ich George Winstons Musik nicht, außer als ich in die Odakyu-Linie einstieg: „Ich hörte geistesabwesend zu, während ich aus dem Zugfenster schaute.“


Die erste Musik, die ich hörte, war „Longing/Love“, die dritte von „Autumn“. Als ich in der High School war, war das Thema meiner Meinung nach der Toyota Chaser. Ich glaube, es war das erste Mal, dass ich es als Hintergrundmusik hörte ein Fernsehwerbespot, in dem Herr Tsutomu Yamazaki auftrat.

Ich dachte, es wäre Easy Listening, nichts, was High-School-Jungs gerne hören würden, aber ich schätze, das ist bei jedem anders. Wie auch immer, es verrutscht nicht an der Oberfläche, wie es bei Easy Listening üblich ist. Es war Zeit Kein Automodell für junge Leute wie Celica oder Starlet, sondern ein Automodell für reife Männer, also war das meiner Meinung nach die Songauswahl. Highschool-Jungs sind ungefähr in dem Alter, in dem sie als Highschool-Jungs größer werden wollen.



Ich glaube, als ich ein Ronin war, habe ich mir das Album zum ersten Mal von jemandem ausgeliehen, der im selben Wohnheim wohnte, wahrscheinlich von der Takasaki High School, aber ich kann mich nicht an den Namen erinnern. Ich erinnere mich vage an sein Gesicht. Er war ziemlich groß und dünn Typ mit langem Entenmaul und leuchtenden Augen. Vielleicht war er von der Nagano High School. In dem Wohnheim, in dem ich in diesem Jahr war, waren die Takasaki High School und die Nagano High School zahlenmäßig die beiden größten Mächte. Ich bin ziemlich gute Freunde mit Leuten aus anderen Regionen und weiterführenden Schulen wie mir.

Es gefiel mir, aber damals konnte ich keinen CD-Player mit in den Schlafsaal nehmen, also kaufte ich mir im 1. oder 2. Stock des Shinjuku Kinokuniya Bookstore eine Kassette.


Nur weil es ruhige Musik ist, heißt das nicht, dass sie bis ins Mark ruhig ist. Umgekehrt ist es schwer vorstellbar, dass intensive Musik innerlich ruhig sein kann, aber kommt es nicht selten vor, dass der innere Kern immer ruhig ist? bis ins Mark Musik wäre sehr langweilig.

Andererseits birgt die gewalttätige Äußerung gewalttätiger Dinge die Gefahr, einen leichtfertigen Eindruck zu erwecken.


Es muss eine Struktur für das gesamte „Autumn“-Album geben. Der erste Song, „Colors/Dance“, scheint den vergangenen Sommer darzustellen, nicht den Herbst, wenn die Blätter rot und trocken werden. Sogar mitten im Sommer gibt es sie Zeiten, in denen der Sommer in einem gut klimatisierten Raum zu vergehen scheint.

Während ich mir das in einem solchen Raum anhörte, sah ich irgendwann ein Bild von Gérard Cordray im Gegenlicht, wie er den RVF750 leicht nach rechts neigte und versuchte wegzulaufen, und es war perfekt für mich.

Die Szene, in der der Film gedreht wurde, war während der 24 Stunden des Bol d'Or, und das Dröhnen des Motors zog vor den Augen des Fotografen vorbei.

Obwohl es viel Lärm macht, scheint es, als würde der Fahrer ruhig laufen und seine Aufmerksamkeit auf einen Punkt konzentrieren.

Ich spürte, wie etwas in mir zusammenkam. Außerdem denke ich, dass das Lied genau richtig war.

Obwohl ich mich bei den Fahrern entschuldigte, die unter harten Bedingungen liefen, dachte ich, dass ich das Gefühl genießen sollte, dass mein Bewusstsein irgendwo in mir zusammenläuft.


Selbst wenn ich versuche, so etwas zu schreiben, ist es eigentlich nur eine Frage, was der Zuhörer von der Anordnung der Klänge und ihrem Tempo wahrnimmt.



A pesar del título, no mencioné la música de George Winston excepto cuando me subí a la línea Odakyu, "Escuché distraídamente mientras miraba por la ventana del tren".


La primera música que escuché fue "Longing/Love", la tercera de "Autumn". Cuando estaba en la escuela secundaria, creo que el tema era el Toyota Chaser. Creo que fue la primera vez que la escuché como música de fondo para un comercial de televisión en el que aparecía el Sr. Tsutomu Yamazaki.

Pensé que era fácil de escuchar, no algo que a los chicos de secundaria les gustaría escuchar, pero supongo que eso es diferente para cada persona. De todos modos, no se desliza en la superficie como si fuera fácil de escuchar. tiempo, era no es un modelo de auto para gente joven como Celica o Starlet, sino un modelo de auto para hombres maduros, así que creo que esa fue la selección de la canción.



Cuando era un ronin, creo que le pedí prestado el álbum por primera vez a alguien que vivía en el mismo dormitorio, probablemente de la preparatoria Takasaki, pero no recuerdo el nombre. Recuerdo vagamente su rostro. Era un tipo bastante alto y flaco. chico con una boca larga de pato y ojos brillantes. Tal vez era de la escuela secundaria de Nagano. En el dormitorio en el que estaba ese año, la escuela secundaria Takasaki y la escuela secundaria de Nagano eran las dos potencias principales en términos de números. Soy muy buenos amigos. con chicos de otras regiones y escuelas secundarias como yo.

Me gustó, pero en ese momento no podía llevar un reproductor de CD al dormitorio, así que me compré una cinta de casete en el primer o segundo piso de la librería Shinjuku Kinokuniya.


El hecho de que sea música tranquila no significa que sea tranquila hasta la médula. Por el contrario, es difícil imaginar que la música intensa pueda ser tranquila por dentro, pero ¿no es raro que el núcleo interior siempre esté tranquilo? la música sería muy aburrida.

Por otro lado, expresar cosas violentas con violencia conlleva el riesgo de dar una impresión frívola.


Debe haber una estructura para todo el álbum "Autumn". La primera canción, "Colors/Dance", parece representar el verano pasado, no el otoño cuando las hojas se vuelven rojas y secas. Incluso en pleno verano, hay momentos en los que el verano parece transcurrir en una habitación bien climatizada.

Mientras escuchaba esto en una habitación así, hubo un momento en que vi una imagen de Gérard Cordray en la luz de fondo, ladeando ligeramente el RVF750 hacia la derecha e intentando escapar, y fue perfecto para mí.

El escenario donde se rodó la película fue durante las 24 Horas de la Bol d'Or, y el rugido del motor pasaba frente a los ojos del fotógrafo.

Aunque hace mucho ruido, parece que el ciclista corre tranquilamente, concentrando su atención en un punto.

Sentí que algo convergía dentro de mí, además, creo que esa canción era exactamente correcta.

Aunque me disculpé con los ciclistas que corrieron en condiciones difíciles, pensé que debería amar la sensación de mi conciencia convergiendo en algún lugar dentro de mí.


Incluso si trato de escribir algo como esto, en realidad es solo una cuestión de lo que el oyente percibe de la disposición de los sonidos y su ritmo.



儘管有這個標題,我並沒有提到喬治·溫斯頓的音樂,除了當我登上小田急線時,“我一邊看著火車窗外,一邊心不在焉地聽著。”


我聽的第一首音樂是《秋》的第三首《渴望/愛》。高中的時候,我以為主題是豐田追擊者。我想那是我第一次聽到它作為BGM。山崎勉先生出現的電視廣告。

我以為這很容易聽,不是高中生喜歡聽的東西,但我想每個人的情況都不一樣。總之,它不像表面上容易聽的那樣滑動。時間,它是不是像Celica或Starlet這樣的年輕人的車模,而是成熟男性的車模,所以我認為這就是歌曲的選擇。高中男生正值高中男生想要長高的年齡。



當我還是浪人的時候,我想我首先是從住在同一個宿舍的人那裡借了這張專輯,可能是高崎高中的,但我不記得名字了。我依稀記得他的臉。他是一個很高,很瘦的人鴨嘴長,眼睛亮的傢伙,可能是長野高中的吧。那一年我所在的宿舍裡,高崎高中和長野高中是人數上的兩大強國,我是很好的朋友和像我一樣來自其他地區和高中的人。

我喜歡它,但當時宿舍裡不能帶CD機,所以我在新宿紀伊國屋書店一樓或二樓給自己買了一盒​​磁帶。


平靜的音樂並不意味著內心平靜。相反,很難想像激烈的音樂可以內心平靜,但內心總是平靜的不是很罕見嗎?音樂會很無聊。

另一方面,暴力地表達暴力事物可能會給人留下輕浮印象的風險。


整張《秋天》專輯一定有一個結構,第一首歌《Colors/Dance》似乎代表的是過去的夏天,而不是樹葉變紅乾燥的秋天。即使在盛夏,也有夏天似乎在空調良好的房間裡過去了。

在這樣的房間裡聽這首歌時,有一次我在背光下看到了 Gérard Cordray 的照片,他將 RVF750 稍微向右傾斜並試圖逃跑,這對我來說是完美的。

影片拍攝的場景是在Bol d'Or 24小時耐力賽期間,引擎的轟鳴聲從攝影師眼前掠過。

儘管發出很大的噪音,但騎手似乎在安靜地奔跑,將注意力集中在一點上。

我感覺我的內心有某種東西在匯聚。而且,我覺得那首歌是完全正確的。

雖然我向在惡劣條件下跑步的騎手道歉,但我認為我應該喜歡我的意識在我體內某個地方匯聚的感覺。


即使我嘗試寫這樣的東西,這實際上只是聽眾從聲音的排列和節奏中感受到什麼的問題。



Trots titeln nämnde jag inte George Winstons musik förutom när jag kom på Odakyu-linjen, "Jag lyssnade frånvarande medan jag tittade ut genom tågfönstret."


Den första musiken jag lyssnade på var "Longing/Love", den tredje av "Autumn". När jag gick i gymnasiet tror jag ämnet var Toyota Chaser. Jag tror att det var första gången jag hörde den spelas som BGM för en TV-reklam där Tsutomu Yamazaki medverkade.

Jag trodde att det var lätt att lyssna, inte något som gymnasiepojkar skulle vilja lyssna på, men jag antar att det är olika för varje person. Hur som helst, det glider inte på ytan som om det brukar vara lätt att lyssna. tid, det var inte en bilmodell för unga som Celica eller Starlet, utan en bilmodell för mogna män, så jag tror att det var låtvalet. Gymnasiepojkar är runt den åldern då de vill bli längre i gymnasiepojkar.



När jag var en ronin tror jag att jag först lånade albumet av någon som bodde i samma sovsal, förmodligen från Takasaki High School, men jag kommer inte ihåg namnet. Jag minns vagt hans ansikte. Han var en ganska lång, mager kille med en lång ankmun och ljusa ögon. Kanske var han från Nagano High School. I den sovsal jag var i det året var Takasaki High School och Nagano High School de två stora makterna när det gäller siffror. Jag är ganska goda vänner med killar från andra regioner och gymnasier som jag.

Jag gillade det, men vid den tiden kunde jag inte ta med mig en CD-spelare i sovsalen, så jag köpte mig ett kassettband på 1:a eller 2:a våningen i Shinjuku Kinokuniya Bookstore.


Bara för att det är lugn musik betyder det inte att det är lugnt in i kärnan. Omvänt är det svårt att föreställa sig att intensiv musik kan vara lugn på insidan, men är det inte ovanligt att den inre kärnan alltid är lugn? musik skulle vara väldigt tråkigt.

Att uttrycka våldsamma saker våldsamt medför däremot risken att ge ett oseriöst intryck.


Det måste finnas en struktur för hela "Autumn"-skivan. Den första låten, "Colors/Dance", verkar representera det förflutna sommaren, inte hösten då löven blir röda och torra. Även mitt i sommaren finns det tider då sommaren tycks passera i ett väl luftkonditionerat rum.

När jag lyssnade på det här i ett sådant rum, var det en timing när jag såg en bild på Gérard Cordray i bakgrundsljuset, lite välling av RVF750 till höger och försökte springa iväg, och det var perfekt., för mig.

Scenen där filmen spelades in var under 24 Hours of the Bol d'Or, och dånet från motorn passerade framför fotografens ögon.

Även om det låter mycket verkar det som om ryttaren springer tyst och koncentrerar sin uppmärksamhet på en punkt.

Jag kände att något konvergerade inom mig, dessutom tycker jag att den låten var helt rätt.

Även om jag bad om ursäkt till ryttarna som sprang under svåra förhållanden, tänkte jag att jag borde älska känslan av att mitt medvetande konvergerar någonstans inom mig.


Även om jag försöker skriva något sånt här så är det egentligen bara en fråga om vad lyssnaren uppfattar av ljudens arrangemang och deras takt.


2023年8月11日金曜日

NT0001~0002 Colors/Dance - George Winston 1  (T1125~1126)

  東京にいたのは19歳の時の1年のみで、寝起きしていたのは、板橋区蓮根の予備校の寮。今は、建物そのままに複数の会社の寮みたいになっているっぽい。単独のある会社の、というわけでもなさそうだった。数年前懐かしくなって前をクルマで通ったんだ。当時は蓮根の駅の向こう側にファミリーマートがあったんだが、かなり至近にセブンイレブンが出来ていた。養老の滝はそのままあった。

 通ってた予備校の校舎は、千駄ヶ谷から線路に沿った道沿いに本校舎があって、その向かい、つまり線路のすぐ近くの別棟だった。予備校の行きかえりとか、新宿にはよく寄った。池袋はそれほど行かなかったような気がする。巣鴨、若しくは中央線を東京方向に戻り飯田橋からか、今はどう言ってるんだろ? 東京メトロ? 当時は都営3号三田線で予備校と量を往復した。違う、水道橋だ。で、調べたら今も都営

三田線で通用するらしい。まぁいいや。偶に水道橋~お茶の水界隈の古本屋、新刊本の普通の書店をうろつくこともあった。

 つまりは、山手線の北半分が行動範囲で、新宿や渋谷から小田急、東急に乗って、なんてことも1,2回ぐらいしかない。

 あ、でも、他に、浮かれて、当時全盛だったマハラジャ、イーストとウェスト、1回ずつ行ってはみた。予備校の寮、夜中抜け出して。でも、余りの場違いさに、2度ともソッコーで退散した。六本木はオレにとっては禁足地である。


 まぁ、何が言いたいかというと、そんなわけで、乗りなれてない分、小田急線に乗って、なんていうのは、結構緊張したりした。いや、結構って程でもないな、薄っすらとだ。


 今思うと、我ながらちょっと気持ち悪い行為だったんだが、19歳のボウヤがやったことだ。街をうろつくぐらいは許してほしい。予備校で、良いな、って思ってたコが住んでたのが成城学園前っていうことで、雨の降ってる日曜日にふらりとそのあたりに出向き散歩したことがある。街路樹の緑がそれなりにあり、良い街じゃないか、と思った。そういうこともあったのだ。


 代々木上原は成城学園前から比べたら、今新宿で小田急に乗ったと思ったらもう着いてるようなところだが、それでも何とも中途半端な乗車時間。今の予備校のシステムは知らないが、要するに、夏休み期間、レギュラーの予備校生に加えて現役の高校生を受け入れるシフトになっていて、要するに「夏期講習」と呼ばれている奴だけど、その為に、いつもの千駄ヶ谷の校舎ではなく、代々木上原の校舎に、3日だったか1週間だったか忘れたが、短い期間、通ったことがあった。予備校生の都合ではない、現役高校生の都合に合わせての日程だったので、7月終わりからだったかもしれない。


 それにしても、今年2023年は特別に暑い。クーラーの冷気の吹き出し口のあたりしか涼しくない。1985年当時、予備校の寮から三田線、巣鴨で山手線、新宿、小田急で代々木上原まで、なんか、涼しいところ伝いで何とか行けていたような気がする。東京と当地の違いもあるのかもしれない。暑いとは言いながらも随分と過ごしやすかったような気がしている。

 そんな中、車中を単語帳を開いて、何て殊勝なことをするタイプではなかった。そんなことをしたって、ちっとも頭に入っていかないことは知っていたから。ヘッドフォン・ステレオで音楽を聴きながら、ほんの少しの時間だが、何をするわけでも何を考えるわけでもなく車窓から外をながめていた。キラキラ光っているようにその時は本当にそう思っていた街並み。ぼーっとモスクの尖塔を眺めながら、George Winstonの「Colors/Dance」を聴いていたのを、なぜかひどく覚えている。



I was only in Tokyo for one year when I was 19, and I lived in a dormitory at a preparatory school in Hasune, Itabashi Ward. Right now, it seems that the building itself is like a dormitory for multiple companies. It didn't seem to be from a single company. A few years ago I got nostalgic and drove past. At that time, there was a Family Mart on the other side of Hasune Station, but there was a 7-Eleven quite close by. Yoro Falls was still there.

The school building of the preparatory school I attended was on the road from Sendagaya along the railroad tracks, opposite the main school building, in other words, in a separate building right next to the railroad tracks. I often stopped by Shinjuku on my way to and from cram school. I feel like I didn't go to Ikebukuro that much. Sugamo, or return to Tokyo on the Chuo Line from Iidabashi, what are you talking about now? "Tokyo Metro?" At that time, I traveled to and from the cram school on the Toei No. 3 Mita Line. No, it's the aqueduct. So, when I looked it up, it seems that it still works on the Toei Mita Line. I don't mind. Occasionally, I would hang out at second-hand bookstores in the Suidobashi-Ochanomizu area, as well as ordinary bookstores selling newly published books.

In other words, the northern half of the Yamanote Line is within range, and I only get on the Odakyu and Tokyu trains from Shinjuku and Shibuya once or twice.

Oh, but I was also excited and went to Maharaja, East and West, which were in their prime at the time, once each. Cram school dormitory, sneak out in the middle of the night. However, I was so out of place that I had to leave both times. Roppongi is a forbidden place for me.


Well, what I'm trying to say is that I was quite nervous about riding the Odakyu Line because I wasn't used to it. No, it's not quite enough, it's just faint.


Now that I think about it, it was a disgusting act on my part, but it was done by a 19-year-old boy. Forgive me for just hanging around town. At preparatory school, the girl I thought was cool lived in front of Seijo Gakuen, so on a rainy Sunday, I casually went out and took a walk around there. I thought it was a nice town with a fair amount of greenery along the streets. That's what happened.


Yoyogi-Uehara is a place where if you think you're on the Odakyu train in Shinjuku now, you're already there compared to Seijogakuen-mae, but even so, the ride time is half-hearted. I don't know about the current prep school system, but in short, during the summer vacation period, in addition to the regular prep school students, there is a shift that accepts active high school students. I went to a school in Yoyogi-Uehara instead of the usual Sendagaya school, but for a short period of time, I can't remember if it was for three days or a week. It may have been from the end of July because the schedule was not for cram school students, but for active high school students.


"Even so, this year 2023 will be particularly hot." It's only cool around the cool air outlet of the cooler. Back in 1985, I feel like I was somehow able to get from the dormitory of the cram school to the Mita Line, Sugamo to the Yamanote Line, Shinjuku, and Odakyu to Yoyogi-Uehara. There may be a difference between Tokyo and here. Even though it was hot, I feel like it was quite comfortable.

"Meanwhile, I wasn't the type to open a vocabulary book in the car and do something auspicious." I knew that even if I did that, it wouldn't go into my head at all. While listening to music on my headphone stereo, I spent a short amount of time looking out the train window without doing anything or thinking about anything. The cityscape that I really thought at that time was like it was shining. For some reason, I have a vivid memory of listening to George Winston's "Colors/Dance" while staring at the mosque minarets.



Je n'étais à Tokyo que pendant un an quand j'avais 19 ans, et je vivais dans un dortoir d'une école préparatoire à Hasune, Itabashi Ward. En ce moment, il semble que le bâtiment lui-même ressemble à un dortoir pour plusieurs entreprises. une seule entreprise. Il y a quelques années, je suis devenu nostalgique et je suis passé en voiture. À cette époque, il y avait un Family Mart de l'autre côté de la gare de Hasune, mais il y avait un 7-Eleven tout près. Yoro Falls était toujours là.

Le bâtiment scolaire de l'école préparatoire que j'ai fréquentée était sur la route de Sendagaya le long des voies ferrées, en face du bâtiment principal de l'école, autrement dit, dans un bâtiment séparé juste à côté des voies ferrées et de l'école de cram. Je n'ai pas beaucoup été à Ikebukuro. Sugamo, ou retour à Tokyo sur la Chuo Line depuis Iidabashi, de quoi parlez-vous maintenant ? "Tokyo Metro ?" et depuis l'école primaire sur la Toei No. 3 Mita Line. Non, c'est l'aqueduc. Donc, quand j'ai regardé, il semble qu'il fonctionne toujours sur la ligne Toei Mita. traîner dans les librairies d'occasion de la région de Suidobashi-Ochanomizu, ainsi que dans les librairies ordinaires vendant des livres récemment publiés.

En d'autres termes, la moitié nord de la ligne Yamanote est à portée, et je ne monte qu'une ou deux fois dans les trains Odakyu et Tokyu depuis Shinjuku et Shibuya.

Oh, mais j"étais aussi excité et je suis allé à Maharaja, Est et Ouest, qui étaient à leur apogée à l"époque, une fois chacun. Dortoir de l"école Cram, se faufiler au milieu de la nuit. J"ai dû partir les deux fois. Roppongi est un endroit interdit pour moi.


Eh bien, ce que j'essaie de dire, c'est que j'étais assez nerveux à l'idée de rouler sur la ligne Odakyu parce que je n'y étais pas habitué. Non, ce n'est pas tout à fait suffisant, c'est juste faible.


Maintenant que j'y pense, c'était un acte dégoûtant de ma part, mais il a été fait par un garçon de 19 ans. Pardonnez-moi de traîner en ville. À l'école préparatoire, la fille que je trouvais cool vivait devant de Seijo Gakuen, donc un dimanche pluvieux, je suis sorti et je me suis promené par là, j'ai trouvé que c'était une jolie ville avec pas mal de verdure le long des rues.


Yoyogi-Uehara est un endroit où si vous pensez que vous êtes dans le train Odakyu à Shinjuku maintenant, vous y êtes déjà par rapport à Seijogakuen-mae, mais même ainsi, le temps de trajet est mitigé. mais bref, pendant la période des vacances d'été, en plus des élèves réguliers de la prépa, il y a une relève qui accepte les lycéens actifs de l'école, mais pour un court laps de temps, je ne me souviens plus si c'était pour trois jours ou une semaine.C'était peut-être à partir de fin juillet car l'horaire n'était pas pour les élèves du bac, mais pour les lycéens actifs.


"Même ainsi, cette année 2023 sera particulièrement chaude." Il ne fait frais qu'autour de la sortie d'air frais de la glacière. En 1985, j'ai l'impression d'avoir pu en quelque sorte passer du dortoir de l'école primaire à la ligne Mita, Sugamo à la ligne Yamanote, Shinjuku et Odakyu à Yoyogi-Uehara. Il peut y avoir une différence entre Tokyo et ici. Même s'il faisait chaud, j'ai l'impression que c'était assez confortable.

"En attendant, je n'étais pas du genre à ouvrir un livre de vocabulaire dans la voiture et à faire quelque chose de bon augure. Je savais que même si je faisais ça, ça ne me rentrerait pas du tout dans la tête. En écoutant de la musique sur mon casque stéréo, j'ai passé un peu de temps à regarder par la fenêtre du train sans rien faire ni penser à quoi que ce soit. "Colors/Dance" de Winston tout en regardant les minarets de la mosquée.



Als ich 19 war, war ich nur ein Jahr in Tokio und lebte in einem Wohnheim einer Vorbereitungsschule in Hasune, Bezirk Itabashi. Im Moment scheint das Gebäude selbst wie ein Wohnheim für mehrere Unternehmen zu sein. Scheinen aus ein einziges Unternehmen. Vor ein paar Jahren wurde ich nostalgisch und fuhr vorbei. Damals gab es einen Family Mart auf der anderen Seite der Hasune Station, aber ganz in der Nähe gab es einen 7-Eleven. Yoro Falls war immer noch da.

Das Schulgebäude der Vorbereitungsschule, die ich besuchte, lag an der Straße von Sendagaya entlang der Bahngleise, gegenüber dem Hauptschulgebäude, also in einem separaten Gebäude direkt neben den Bahngleisen. und von der Nachhilfeschule. Ich fühle mich wie ich bin nicht so oft nach Ikebukuro gefahren. Sugamo, oder zurück nach Tokio mit der Chuo-Linie von Iidabashi, wovon redest du jetzt? „Tokyo Metro?“ und von der Nachhilfeschule auf der Toei-Linie Nr. 3 Mita. Nein, Es ist das Aquädukt. Als ich es nachgeschlagen habe, schien es, dass es immer noch auf der Toei-Mita-Linie funktioniert. Besuchen Sie Second-Hand-Buchhandlungen in der Gegend von Suidobashi-Ochanomizu und auch normale Buchhandlungen, die neu erschienene Bücher verkaufen.

Mit anderen Worten, die nördliche Hälfte der Yamanote-Linie liegt in Reichweite und ich steige nur ein- oder zweimal in die Odakyu- und Tokyu-Züge von Shinjuku und Shibuya aus.

Oh, aber ich war auch aufgeregt und bin jeweils einmal nach Maharadscha, Ost und West gefahren, die damals in ihrer Blütezeit waren. Schlafsaal der Schule vollstopfen, mich mitten in der Nacht rausschleichen. Ich musste beide Male gehen. Roppongi ist ein verbotener Ort für mich.


Nun, ich versuche damit zu sagen, dass ich vor dem Fahren auf der Odakyu-Linie ziemlich nervös war, weil ich nicht daran gewöhnt war. Nein, es reicht nicht ganz, es ist nur schwach.


Wenn ich jetzt darüber nachdenke, war es eine ekelhafte Tat von mir, aber sie wurde von einem 19-jährigen Jungen begangen. Verzeihen Sie mir, dass ich nur in der Stadt herumlungerte. In der Vorbereitungsschule wohnte das Mädchen, das ich cool fand, vorne von Seijo Gakuen, also bin ich an einem regnerischen Sonntag ganz entspannt rausgegangen und habe dort einen Spaziergang gemacht. Ich dachte, es sei eine schöne Stadt mit ziemlich viel Grün entlang der Straßen.


Yoyogi-Uehara ist ein Ort, an dem man, wenn man glaubt, jetzt im Odakyu-Zug in Shinjuku zu sitzen, im Vergleich zu Seijogakuen-mae bereits da ist, aber trotzdem ist die Fahrzeit halbherzig. Das aktuelle Vorbereitungsschulsystem, Aber kurz gesagt, während der Sommerferien gibt es zusätzlich zu den regulären Schülern der Vorbereitungsschule eine Schicht, die aktive Gymnasiasten aufnimmt. Schule, aber für einen kurzen Zeitraum, ich kann mich nicht erinnern, ob es für drei war Tage oder eine Woche. Es könnte ab Ende Juli gewesen sein, da der Stundenplan nicht für Nachhilfeschüler gedacht war, sondern für aktive Oberstufenschüler.


„Trotzdem wird es dieses Jahr 2023 besonders heiß.“ Kühl ist es nur rund um den Kühlluftauslass der Kühlbox. Damals im Jahr 1985 habe ich das Gefühl, dass ich es irgendwie geschafft habe, vom Wohnheim der Nachhilfeschule zur Mita-Linie zu gelangen. Von Sugamo zur Yamanote-Linie, von Shinjuku und von Odakyu nach Yoyogi-Uehara. Möglicherweise gibt es einen Unterschied zwischen Tokio und hier. Auch wenn es heiß war, habe ich das Gefühl, dass es recht angenehm war.

„Mittlerweile war ich nicht der Typ, der im Auto ein Vokabelbuch aufschlägt und etwas Verheißungsvolles tut.“ Ich wusste, selbst wenn ich das täte, würde es mir überhaupt nicht in den Sinn kommen. Während ich Musik über meinen Kopfhörer hörte Stereo, verbrachte ich eine kurze Zeit damit, aus dem Zugfenster zu schauen, ohne etwas zu tun oder an irgendetwas zu denken. Winstons „Colors/Dance“, während ich auf die Minarette der Moschee starrte.



Estuve solo un año en Tokio cuando tenía 19, y vivía en un dormitorio en una escuela preparatoria en Hasune, distrito de Itabashi. En este momento, parece que el edificio en sí es como un dormitorio para varias empresas. Parece ser de una sola compañía. Hace unos años me dio nostalgia y pasé en auto. En ese momento, había un Family Mart al otro lado de la estación Hasune, pero había un 7-Eleven bastante cerca. Yoro Falls todavía estaba allí.

El edificio de la escuela preparatoria a la que asistí estaba en la carretera de Sendagaya a lo largo de las vías del tren, frente al edificio principal de la escuela, es decir, en un edificio separado justo al lado de las vías del tren y de la escuela intensiva. no iba mucho a Ikebukuro. Sugamo, o regresaba a Tokio en la línea Chuo desde Iidabashi, ¿de qué estás hablando ahora? "¿Metro de Tokio?" y de la escuela intensiva en la línea Toei No. 3 Mita. No, es el acueducto Entonces, cuando lo busqué, parece que todavía funciona en la línea Toei Mita. Pase el rato en las librerías de segunda mano en el área de Suidobashi-Ochanomizu, así como en las librerías comunes que venden libros recién publicados.

En otras palabras, la mitad norte de la línea Yamanote está dentro del alcance, y solo me subo a los trenes Odakyu y Tokyu desde Shinjuku y Shibuya una o dos veces.

Oh, pero también estaba emocionado y fui a Maharaja, East y West, que estaban en su mejor momento en ese momento, una vez cada uno. Dormitorio de la escuela de cram, escabullirme en medio de la noche. Tuve que irme las dos veces. Roppongi es un lugar prohibido para mí.


Bueno, lo que estoy tratando de decir es que estaba bastante nervioso por viajar en la línea Odakyu porque no estaba acostumbrado No, no es suficiente, es solo débil.


Ahora que lo pienso, fue un acto repugnante de mi parte, pero lo hizo un chico de 19 años. Perdóname por andar por la ciudad. En la escuela preparatoria, la chica que pensé que era genial vivía enfrente. de Seijo Gakuen, así que un domingo lluvioso, casualmente salí y di un paseo por allí, pensé que era un pueblo agradable con bastante vegetación en las calles.


Yoyogi-Uehara es un lugar donde si crees que estás en el tren Odakyu en Shinjuku ahora, ya estás allí en comparación con Seijogakuen-mae, pero aun así, el tiempo de viaje es poco entusiasta. pero en fin, en el periodo de vacaciones de verano, ademas de los alumnos regulares de preparatoria, hay un turno que acepta a alumnos activos de bachillerato, pero por un corto periodo de tiempo, no recuerdo si fue por tres días o una semana Puede haber sido desde finales de julio porque el horario no era para estudiantes de escuela intensiva, sino para estudiantes activos de secundaria.


"Aún así, este año 2023 será particularmente caluroso". Solo hace frío alrededor de la salida de aire frío del refrigerador. En 1985, siento que de alguna manera pude llegar desde el dormitorio de la escuela intensiva hasta la línea Mita. Sugamo a la línea Yamanote, Shinjuku y Odakyu a Yoyogi-Uehara. Puede haber una diferencia entre Tokio y aquí. Aunque hacía calor, siento que era bastante cómodo.

"Mientras tanto, no era del tipo que abre un libro de vocabulario en el auto y hace algo auspicioso". Sabía que incluso si hacía eso, no se me pasaría por la cabeza en absoluto. Mientras escuchaba música en mis auriculares estéreo, pasé un rato mirando por la ventana del tren sin hacer nada ni pensar en nada, "Colors/Dance" de Winston mientras miraba los minaretes de la mezquita.



我19歲的時候只在東京呆過一年,住在板橋區蓮根預科學校的宿舍裡。現在看來,這棟建築本身就像是多家公司的宿舍。好像是來自一家公司。幾年前,我懷念過去,開車過去。當時蓮根車站對面有一家全家便利店,但附近有一家7-11便利店。養老瀑布還在。

我就讀的預科學校的教學樓是在從千馱谷出來沿著鐵軌的路上,在主校舍的對面,也就是說,在鐵軌旁邊的一個單獨的建築裡。而且是補習班。我覺得我沒怎麼去池袋。巢鴨,或者從飯田橋坐中央線返回東京,你現在在說什麼?“東京地鐵?”還有都營三田線補習班。不,是渡槽。所以我查了一下,都營三田線上好像還可以。在水道橋御茶之水一帶的二手書店,還有賣新書的普通書店也有逛逛。

也就是說,山手線的北半部都在範圍之內,我只從新宿和澀谷坐過一兩次小田急和東急電車。

哦,不過我也很興奮,去了當時正值鼎盛時期的王公、東、西各一次。補習班宿舍,半夜偷偷溜出去。兩次都不得不離開。六本木是對我來說是一個禁區。


嗯,我想說的是,我對乘坐小田急線感到很緊張,因為我不習慣。不,這還不夠,只是有點暈。


現在想想,我的行為確實很噁心,但這是一個19歲男孩做的。原諒我只是在城裡閒逛。在預科學校,我認為很酷的女孩就住在前面是成城學園的,所以在一個下雨的周日,我就隨便出去逛了逛,我覺得那是一個不錯的小鎮,街道兩旁綠樹成蔭。


代代木上原是一個地方,如果你認為你現在在新宿乘坐小田急電車,那麼與成城學園前相比你已經在那裡了,但即便如此,乘坐時間也是半心半意的。目前的預科學校系統,不過總之,暑假期間,除了普通預科生之外,還有一所接受現役高中生的輪班學校,不過時間很短,我記不清是不是三個人了幾天或者一周,可能是從七月底開始的,因為日程不是針對補習生的,而是針對現役高中生的。


“即便如此,今年2023年也會特別熱。”只是冷氣機的冷風口周圍比較涼爽。1985年的時候,我感覺自己好歹能從補習班的宿舍到三田線,巢鴨到山手線,新宿,小田急到代代木上原,東京和這裡可能有些不同,雖然很熱,但我覺得還是蠻舒服的。

“同時,我也不是那種會在車裡翻開詞彙書做一些吉祥事的人。”我知道,即使我這麼做了,也根本不會進入我的腦海。立體聲,我花了很短的時間看著火車窗外,沒有做任何事情或思考任何事情。溫斯頓的“色彩/舞蹈”,同時凝視著清真寺的尖塔。



Jag var bara i Tokyo i ett år när jag var 19, och jag bodde i en sovsal på en förberedande skola i Hasune, Itabashi Ward. Just nu verkar det som att byggnaden i sig är som en sovsal för flera företag. verkar vara från ett enda företag. För några år sedan blev jag nostalgisk och körde förbi. På den tiden fanns det en Family Mart på andra sidan Hasune Station, men det fanns en 7-Eleven ganska nära. Yoro Falls låg kvar.

Skolbyggnaden till den förberedande skolan jag gick på låg på vägen från Sendagaya längs järnvägsspåren, mittemot huvudskolans byggnad, med andra ord i en separat byggnad precis intill järnvägsspåren. och från Cram School. Jag känner att jag gick inte till Ikebukuro så mycket. Sugamo, eller återvänd till Tokyo på Chuo-linjen från Iidabashi, vad pratar du om nu? "Tokyo Metro?" och från skolan på Toei No. 3 Mita Line. Nej, det är akvedukten. Så när jag kollade upp den verkar det som om den fortfarande fungerar på Toei Mita-linjen. häng på second hand-bokhandlar i Suidobashi-Ochanomizu-området, såväl som vanliga bokhandlar som säljer nyutgivna böcker.

Med andra ord är den norra halvan av Yamanote-linjen inom räckhåll, och jag går bara på Odakyu- och Tokyu-tågen från Shinjuku och Shibuya en eller två gånger.

Åh, men jag var också upphetsad och åkte till Maharaja, öst och väst, som var i sin bästa ålder då, en gång var. en förbjuden plats för mig.


Tja, det jag försöker säga är att jag var ganska nervös över att åka Odakyu-linjen eftersom jag inte var van vid det. Nej, det räcker inte riktigt, det är bara svagt.


Nu när jag tänker efter så var det en äcklig handling från min sida, men det gjordes av en 19-årig pojke. Förlåt att jag bara hängde på stan. På förskolan bodde tjejen jag tyckte var cool framför av Seijo Gakuen, så en regnig söndag gick jag slentrianmässigt ut och tog en promenad runt där, jag tyckte det var en trevlig stad med en hel del grönska längs gatorna.


Yoyogi-Uehara är en plats där om du tror att du är på Odakyu-tåget i Shinjuku nu, så är du redan där jämfört med Seijogakuen-mae, men trots det är körtiden halvhjärtad. det nuvarande förskolesystemet, men kort och gott, under sommarlovsperioden, utöver de vanliga förskoleeleverna, sker ett skifte som tar emot aktiva gymnasieelever.skolan, men under en kort period kan jag inte minnas om det var för tre dagar eller en vecka. Det kan ha varit från slutet av juli eftersom schemat inte var för högskoleelever, utan för aktiva gymnasieelever.


"Ändå kommer det här året 2023 att bli särskilt varmt." Det är bara svalt runt kylarens svala luftutlopp. Tillbaka 1985 känner jag att jag på något sätt kunde ta mig från elevhemmet i skolan till Mitalinjen, Sugamo till Yamanote-linjen, Shinjuku och Odakyu till Yoyogi-Uehara. Det kan vara skillnad mellan Tokyo och här. Även om det var varmt tycker jag att det var ganska bekvämt.

"Under tiden var jag inte typen som öppnade en ordbok i bilen och gjorde något gynnsamt." Jag visste att även om jag gjorde det så skulle det inte gå in i mitt huvud alls. När jag lyssnade på musik i hörlurarna stereo, tillbringade jag en kort tid med att titta ut genom tågfönstret utan att göra något eller tänka på något. Winstons "Colors/Dance" medan jag stirrade på moskéns minareter.