ラベル CBX400F の投稿を表示しています。 すべての投稿を表示
ラベル CBX400F の投稿を表示しています。 すべての投稿を表示

2023年8月18日金曜日

NT0013・NT0014 Colors/Dance - George Winston 10 千駄ヶ谷から蓮根まで歩いたこと (T1136,T0037)

  予備校って土曜日授業あったっけ? 午前だけだったかな? 普通の学校と同じで。まぁいいや。多分状況的に土曜日じゃないかと思うんだ。

 帰り、予備校の別棟の玄関から出たら、何やら外苑の方が騒がしい。歓声が聞こえる。なんでも秋の早慶戦なんだそうで。ほんの少し汗ば気はするけれど、御苑の方から良い風も来ている。

 

 1985年秋に国電同時テロというのがあって、記憶にある限り人死のあるテロではなかったが、山手線のどこぞやで架線が切られたかなんかして国鉄線はストップ、東京の交通網全体もてんやわんやで。

 朝、寮生は、タメ年のアイドル、堀ちえみの声のテープに起こされていたんだが、その日は寮監のおっちゃんのだみ声で、なんでも国鉄が全面運休で、三田線は動いているが、千駄ヶ谷なり駒場なりまでバスとか使って行くの大変だから、行くなら早くしろ、っていう寮内放送。

 まぁ、結果的に行ってもほとんど授業にならないくらい学生、来なかったそうだがね。

 現国の講師が結構面白い人物で、やってきたたった四人の学生相手に、近所の喫茶店で、国電テロに因み「近代日本左翼史」の特別授業があったそうなんだが、オレは受けてないし、その話はまたいずれ。


 そのことが頭にあったから、歩いて帰ろうという気になったのかもしれない。感覚的にはだから国電テロの後の事だと思うんだ。本当に只の思い付き。計画性なし。その、歩いて帰った日というのは国電テロの影響は全くなかった。


 代々木の駅までは行かず、山手線の手前、共産党のビルの有る角を曲がる。明治通り。何となく北へ向かう。ああ、因みに、地図なんてない。大体この方向、ってことで歩き始めている。まぁ、国電もあれば私鉄線も地下鉄もあるんだから、いざということもなく、変な所に行っても帰る事ならできるだろう、って。


 歩いて歩いて、時々タバコ吸って、で、西早稲田で左に曲がり、高田馬場の高架の下をくぐって、すぐ右側の細い道に入った。その後の詳しい道は、さすがに覚えていないのだ。何しろ、38年前のことだし。


 今になってGoogleMapとか見ても、ホントどこ歩いたか全然思い出せない。「下落合」とか「上板橋」という地名は何となく覚えてる。あと、大きめの病院の東側の下り坂を歩いたというのも、薄っすら覚えてる。しかし、ホント不安はなくのんびりと歩いていた。


 左に曲がって右に曲がって、北を向いている時はすぐに左に曲がらず、なるべく道なりに行こうと考えていたように思う。

 明治通り、早稲田通り沿いこそ、東京らしく高い建物が並んでいたが、偶に他の広い通りに沿ったり横切ったりしたときは、人通りもそれなり多かったけど、後は日中のそれほど人通りがない静かな所を歩いた。


 良い感じに弄ってある黒いCBX400Fが停まっていた。よくクルマのリアスポイラーみたいに跳ねあがった板がついた後付けのテールカウルをつけたのを目にしたが、オレはノーマルの形が好きだった。そのCBXは集合管とトップブリッジ下の付いたクリップオンだけパーツが変えられていて、後はノーマル。ただ黒に塗られてシンプルに金のピンストライプがセンス良くあしらわれていた。かっちょええ! さすがは東京、とか思った。


 角を曲がったら、高校生のカップルがキスしていた。さすがにその横を通るのはためらわれたが、しかし引き返すのもわざとらしい。路の反対側をなるべく気配を消すように歩いたが、あっちだって気づかないはずがない。でも、お構いなしにいちゃいちゃしていた。さすがは東京、とか思った。


 で、GoogleMapによれば、14㎞弱、2,3時間の道のりらしい。まぁ、そんなもんだったと思う。で、さ、聞いてくださいよ。そんな感じで歩いてたら、ちゃんと寮の前の道歩いてたんですよ、オレ。オレってすげえ、と思いました。


 汗だくと言わずとも、多少は汗ばんでいたので、早めに風呂に入り、飯食って、なんかその夜、普通に英語だか世界史だかの勉強してたように思う。大人になっちまったら、ビールか食らってねちまうところだが、体力あったんだな、と思う。


(「Colors/Dance - George Winston」の項、了)



Did prep school have Saturday classes? "Was it only in the morning?" "It's the same as a normal school." I don't mind. I think it's probably Saturday considering the situation.

On the way back, when I came out of the entrance of the separate building of the preparatory school, the Gaien was somehow noisier. I hear cheers. It seems that it is the Waseda-Keio game in autumn. I feel a little sweaty, but there is also a nice breeze coming from Shinjuku Gyoen.

 

In the fall of 1985, there was a simultaneous terrorist attack on national railways, and as far as I remember, it wasn't a terrorist attack that killed people, but somewhere on the Yamanote line, the overhead line was cut, and the national railway stopped, and the entire Tokyo transportation network. It's chaotic.

In the morning, the dormitory students were awakened by a tape of the voice of Chiemi Hori, an idol of the same age, but on that day, the voice of the dormitory manager was loud, and the JNR was completely suspended, and the Mita Line could be used. However, it was announced in the dormitory that it would be difficult to go to Sendagaya or Komabari by bus, so if you want to go, hurry up.

"Well, it seems that students didn't come so much that even if they did go, it wouldn't be a class."

The lecturer in this country is a pretty interesting person, and he gave a special class on "modern Japanese left-wing history" at a nearby coffee shop to only four students who came, but I didn't take it. , that story will come later.


"Because that was in my head, I may have felt like walking home at that time." Intuitively, that's why I think it was after the national electric terrorism. A truly thoughtless act. No planning. The day I walked home was completely unaffected by the national electric terrorism.


 Don't go to Yoyogi Station, just before the Yamanote Line, turn the corner where the Communist Party building is. Meiji street. Head north anyway. Oh, by the way, there is no map. I'm starting to walk in this direction.

"Well, there are national trains, private railways, and subways, so there's no need to worry about going to the wrong place, and you should be able to return home."


I walked, walked, occasionally smoked, then turned left at Nishi-Waseda, passed under the Takadanobaba overpass, and entered the narrow road on the immediate right. I don't remember the details after that. After all, it was 38 years ago.


"Even if I look at Google Maps now, I really can't remember where I walked." I vaguely remember place names such as Shimo Ochiai and Kamiitabashi. Also, I vaguely remember walking downhill on the east side of a large hospital. However, I didn't really worry and walked leisurely.


Turn left and turn right, and when I'm facing north, I don't immediately turn left, I think I was thinking of following the road as much as possible.

Along Meiji-dori and Waseda-dori, tall buildings were typical of Tokyo. However, when I occasionally walked along or across other wide streets, I walked in quiet residential areas where there were a lot of people, but mostly during the day when there wasn't much traffic.


A black CBX400F that was tampered with in a good way was parked. I often saw an aftermarket tail cowl with a plate that jumped up like a car's rear spoiler, but I liked the normal shape. The CBX has changed parts only for the collecting pipe and the clip-on under the top bridge, and the rest is normal. It was simply painted black and decorated with simple gold pinstripes. Cool! "As expected of Tokyo," I thought.


When I turned the corner, a couple of high school students were kissing. As expected, I hesitated to pass by it, but it seems that turning back was intentional. I walked on the other side of the road as much as I could, but there's no way I wouldn't notice it. But they flirted regardless. As expected of Tokyo, I thought.


So, according to Google Maps, it's less than 14km and takes about 2-3 hours. Well, I think that's what it was. So, please listen to me. When I was walking like that, I was walking on the street in front of the dormitory properly. I thought it was amazing.


I didn't say I was sweaty, but I was a little sweaty, so I took a bath early, ate dinner, and that night I think I was studying English or world history. When I grow up, I'm going to drink beer and sleep, but I think I had physical strength.


(Section "Colors/Dance - George Winston", end)



Est-ce que l'école préparatoire avait des cours le samedi ? « C'était seulement le matin ? » « C'est comme dans une école normale ».

Sur le chemin du retour, quand je suis sorti par l'entrée du bâtiment séparé de l'école préparatoire, le Gaien était en quelque sorte plus bruyant, mais il y a aussi une belle brise venant de Shinjuku Gyoen.

 

À l'automne 1985, il y a eu une attaque terroriste simultanée sur les chemins de fer nationaux, et autant que je m'en souvienne, ce n'était pas une attaque terroriste qui a tué des gens, mais quelque part sur la ligne Yamanote, la ligne aérienne a été coupée, et le train national chemin de fer arrêté, et l'ensemble du réseau de transport de Tokyo.

Le matin, les étudiants du dortoir ont été réveillés par une bande de la voix de Chiemi Hori, une idole du même âge, mais ce jour-là, la voix du responsable du dortoir était forte, et la JNR était complètement suspendue, et la Mita La ligne pourrait être utilisée, cependant, il a été annoncé dans le dortoir qu'il serait difficile d'aller à Sendagaya ou Komabari en bus, donc si vous voulez y aller, dépêchez-vous.

"Eh bien, il semble que les étudiants ne venaient pas tellement que même s'ils y allaient, ce ne serait pas une classe."

Le conférencier dans ce pays est une personne assez intéressante, et il a donné un cours spécial sur "l'histoire moderne de la gauche japonaise" dans un café voisin à seulement quatre étudiants qui sont venus, mais je ne l'ai pas pris plus tard.


"Parce que c'était dans ma tête, j'ai peut-être eu envie de rentrer chez moi à pied à ce moment-là. Intuitivement, c'est pourquoi je pense que c'était après le terrorisme électrique national. Un acte vraiment irréfléchi. Aucune planification. Le jour où je suis rentré chez moi n'a pas du tout été affecté par le terrorisme électrique national.


N'allez pas à la station Yoyogi, juste avant la ligne Yamanote, tournez au coin où se trouve le bâtiment du Parti communiste. Rue Meiji. Allez quand même vers le nord. Oh, au fait, il n'y a pas de carte. direction.

"Eh bien, il y a des trains nationaux, des chemins de fer privés et des métros, donc il n'y a pas besoin de s'inquiéter d'aller au mauvais endroit, et vous devriez pouvoir rentrer chez vous."


J'ai marché, marché, fumé de temps en temps, puis tourné à gauche à Nishi-Waseda, passé sous le viaduc de Takadanobaba et pris la route étroite immédiatement à droite. Je ne me souviens plus des détails après cela. Après tout, c'était il y a 38 ans. .


"Même si je regarde Google Maps maintenant, je ne me souviens vraiment pas où j'ai marché." Je me souviens vaguement de noms de lieux tels que Shimo Ochiai et Kamiitabashi. De plus, je me souviens vaguement d'avoir marché en descendant du côté est d'un grand hôpital. , Je ne m'inquiétais pas vraiment et marchais tranquillement.


Tourner à gauche et tourner à droite, et quand je suis face au nord, je ne tourne pas tout de suite à gauche, je pense que je pensais suivre la route le plus possible.

Le long de Meiji-dori et de Waseda-dori, les immeubles de grande hauteur étaient typiques de Tokyo.Cependant, quand je marchais occasionnellement le long ou à travers d'autres rues larges, je marchais dans des quartiers résidentiels calmes où il y avait beaucoup de monde, mais surtout pendant la journée quand il y avait n'y avait pas beaucoup de trafic.


Une CBX400F noire bien trafiquée était garée. J'ai souvent vu un capot arrière de rechange avec une plaque qui sautait comme un aileron arrière de voiture, mais j'aimais la forme normale. La CBX n'a ​​changé de pièces que pour le tuyau collecteur et le clip sous le pont supérieur, et le reste est normal. Il était simplement peint en noir et décoré de simples rayures dorées. Cool ! "Comme prévu à Tokyo", ai-je pensé.


Quand j'ai tourné au coin de la rue, un couple de lycéens s'embrassait. Comme prévu, j'ai hésité à passer à côté, mais il semble que faire demi-tour était intentionnel. J'ai marché de l'autre côté de la route autant que possible, mais il n"y a aucun moyen que je ne le remarque pas. Mais ils ont flirté malgré tout. Comme prévu à Tokyo, j"ai pensé.


Donc, selon Google Maps, c'est moins de 14 km et cela prend environ 2-3 heures. Eh bien, je pense que c'était ce que c'était. Alors, s'il vous plaît, écoutez-moi. Quand je marchais comme ça, je marchais dans la rue devant du dortoir correctement.


Je n'ai pas dit que j'étais en sueur, mais j'étais un peu en sueur, alors j'ai pris un bain tôt, j'ai dîné, et ce soir-là, je pense que j'étudiais l'anglais ou l'histoire mondiale de la bière et du sommeil, mais je pense que j'avais de la force physique .


(Section "Couleurs/Danse - George Winston", fin)



Gab es in der Vorbereitungsschule Samstagsunterricht? „War das nur am Vormittag?“ „Das ist das Gleiche wie in einer normalen Schule.“

Auf dem Rückweg, als ich aus dem Eingang des separaten Gebäudes der Vorbereitungsschule kam, war der Gaien irgendwie lauter. Es weht aber auch eine schöne Brise vom Shinjuku Gyoen.

 

Im Herbst 1985 gab es gleichzeitig einen Terroranschlag auf nationale Eisenbahnen, und soweit ich mich erinnere, war es kein Terroranschlag, bei dem Menschen getötet wurden, sondern irgendwo auf der Yamanote-Strecke wurde die Oberleitung unterbrochen und die nationale Die Eisenbahn und das gesamte Verkehrsnetz von Tokio wurden gestoppt.

Am Morgen wurden die Studenten des Wohnheims durch ein Tonband mit der Stimme von Chiemi Hori, einem gleichaltrigen Idol, geweckt, aber an diesem Tag war die Stimme des Wohnheimleiters laut und der JNR wurde vollständig suspendiert, ebenso wie die Mita Die Linie konnte genutzt werden. Allerdings wurde im Wohnheim angekündigt, dass es schwierig sein würde, mit dem Bus nach Sendagaya oder Komabari zu fahren. Wer also fahren möchte, sollte sich beeilen.

„Nun, es scheint, dass die Studenten nicht so oft gekommen sind, dass es, selbst wenn sie hingehen würden, keinen Unterricht geben würde.“

Der Dozent in diesem Land ist eine ziemlich interessante Person, und er gab in einem nahegelegenen Café einen Sonderkurs über „moderne japanische linke Geschichte“ für nur vier Studenten, die kamen, aber ich nahm nicht daran teil. Ich kam später.


„Weil das in meinem Kopf war, hatte ich damals vielleicht das Gefühl, nach Hause zu gehen.“ Intuitiv denke ich deshalb, dass es nach dem landesweiten Elektroterrorismus war. Eine wirklich gedankenlose Tat. Keine Planung. Der Tag, an dem ich nach Hause ging, verlief völlig unberührt durch den nationalen Elektroterrorismus.


Gehen Sie nicht zum Bahnhof Yoyogi, direkt vor der Yamanote-Linie, biegen Sie um die Ecke ab, wo sich das Gebäude der Kommunistischen Partei befindet. Meiji-Straße. Fahren Sie trotzdem nach Norden. Oh, übrigens, es gibt keine Karte. Richtung.

„Nun, es gibt nationale Züge, Privatbahnen und U-Bahnen, Sie müssen sich also keine Sorgen machen, dass Sie an den falschen Ort fahren, und Sie sollten in der Lage sein, nach Hause zurückzukehren.“


Ich ging, ging, rauchte ab und zu, dann bog ich bei Nishi-Waseda links ab, fuhr unter der Takadanobaba-Überführung hindurch und betrat die schmale Straße unmittelbar rechts. An die Einzelheiten kann ich mich danach nicht mehr erinnern. Immerhin ist das 38 Jahre her .


„Selbst wenn ich jetzt auf Google Maps schaue, kann ich mich wirklich nicht erinnern, wo ich gelaufen bin.“ Ich erinnere mich vage an Ortsnamen wie Shimo Ochiai und Kamiitabashi. Außerdem erinnere ich mich vage daran, wie ich auf der Ostseite eines großen Krankenhauses bergab ging. Ich machte mir keine großen Sorgen und ging gemächlich.


Biegen Sie links und dann rechts ab, und wenn ich nach Norden blicke, biege ich nicht sofort links ab, ich glaube, ich habe daran gedacht, so weit wie möglich der Straße zu folgen.

Entlang Meiji-dori und Waseda-dori waren hohe Gebäude typisch für Tokio. Wenn ich jedoch gelegentlich entlang oder über andere breite Straßen ging, lief ich in ruhigen Wohngebieten, in denen viele Menschen waren, aber meistens tagsüber, wenn ich dort war Es war nicht viel Verkehr.


Geparkt war eine schwarze CBX400F, die manipuliert worden war. Ich sah oft eine Aftermarket-Heckverkleidung mit einer Platte, die wie der Heckspoiler eines Autos nach oben sprang, aber mir gefiel die normale Form. Bei der CBX wurden nur Teile für das Sammelrohr geändert und der Clip-on unter der oberen Brücke, und der Rest ist normal. Es wurde einfach schwarz lackiert und mit einfachen goldenen Nadelstreifen verziert. Cool! „Wie von Tokio erwartet“, dachte ich.


Als ich um die Ecke bog, küssten sich ein paar High-School-Schüler. Wie erwartet zögerte ich, daran vorbeizugehen, aber es schien, dass es Absicht war, umzukehren. Ich ging so viel ich konnte auf der anderen Straßenseite, aber Ich würde es auf keinen Fall übersehen. Aber sie haben trotzdem geflirtet. Wie man es von Tokio erwartet, dachte ich.


Laut Google Maps sind es also weniger als 14 km und die Fahrt dauert etwa 2-3 Stunden. Nun ja, ich glaube, das war es. Hören Sie mir also bitte zu. Als ich so gelaufen bin, bin ich auf der Straße vor mir gelaufen des Wohnheims richtig.


Ich habe nicht gesagt, dass ich verschwitzt war, aber ich war ein wenig verschwitzt, also nahm ich früh ein Bad, aß zu Abend und an diesem Abend lernte ich, glaube ich, Englisch oder Weltgeschichte. Bier und Schlaf, aber ich glaube, ich hatte körperliche Stärke .


(Abschnitt „Farben/Tanz – George Winston“, Ende)



¿La escuela preparatoria tenía clases los sábados? "¿Era solo por la mañana?" "Es lo mismo que una escuela normal".

En el camino de regreso, cuando salí de la entrada del edificio separado de la escuela preparatoria, el Gaien era algo más ruidoso, pero también había una agradable brisa proveniente de Shinjuku Gyoen.

 

En el otoño de 1985, hubo un ataque terrorista simultáneo en los ferrocarriles nacionales y, por lo que recuerdo, no fue un ataque terrorista que mató a personas, pero en algún lugar de la línea Yamanote, se cortó la línea aérea y la línea nacional el ferrocarril se detuvo y toda la red de transporte de Tokio.

Por la mañana, los estudiantes del dormitorio se despertaron con una cinta de la voz de Chiemi Hori, un ídolo de la misma edad, pero ese día, la voz del administrador del dormitorio era fuerte, y el JNR se suspendió por completo, y el Mita Se podría usar la línea, sin embargo, se anunció en el dormitorio que sería difícil ir a Sendagaya o Komabari en autobús, así que si quieres ir, date prisa.

"Bueno, parece que los estudiantes no vinieron tanto que incluso si fueran, no sería una clase".

El disertante en este país es una persona bastante interesante, y dio una clase especial sobre "historia de la izquierda japonesa moderna" en una cafetería cercana a solo cuatro estudiantes que asistieron, pero no la tomé. Venga más tarde.


"Debido a que eso estaba en mi cabeza, es posible que haya tenido ganas de caminar a casa en ese momento". Intuitivamente, es por eso que creo que fue después del terrorismo eléctrico nacional. Un acto verdaderamente irreflexivo. Sin planificación. El día que caminé a casa no se vio afectado en absoluto. por el terrorismo eléctrico nacional.


No vayas a la estación Yoyogi, justo antes de la línea Yamanote, gira en la esquina donde está el edificio del Partido Comunista. Calle Meiji. Dirígete al norte de todos modos. Ah, por cierto, no hay mapa. Dirección.

"Bueno, hay trenes nacionales, ferrocarriles privados y subterráneos, por lo que no hay necesidad de preocuparse por ir al lugar equivocado, y debería poder regresar a casa".


Caminé, caminé, ocasionalmente fumé, luego giré a la izquierda en Nishi-Waseda, pasé por debajo del paso elevado de Takadanobaba y entré en la calle estrecha a la derecha inmediata. No recuerdo los detalles después de eso. Después de todo, fue hace 38 años. .


"Incluso si miro Google Maps ahora, realmente no puedo recordar por dónde caminé". Recuerdo vagamente nombres de lugares como Shimo Ochiai y Kamiitabashi. Además, recuerdo vagamente caminar cuesta abajo en el lado este de un gran hospital. , Realmente no me preocupé y caminé tranquilamente.


Gire a la izquierda y gire a la derecha, y cuando estoy mirando al norte, no giro inmediatamente a la izquierda, creo que estaba pensando en seguir la carretera tanto como sea posible.

A lo largo de Meiji-dori y Waseda-dori, los edificios altos eran típicos de Tokio. Sin embargo, cuando caminaba de vez en cuando por otras calles anchas, caminaba en zonas residenciales tranquilas donde había mucha gente, pero sobre todo durante el día cuando había no había mucho tráfico.


Una CBX400F negra que fue manipulada de buena manera estaba estacionada. A menudo veía una cubierta trasera del mercado de accesorios con una placa que saltaba como el alerón trasero de un automóvil, pero me gustaba la forma normal. La CBX ha cambiado partes solo para el tubo colector. y el clip-on debajo del puente superior, y el resto es normal. Simplemente estaba pintado de negro y decorado con simples rayas doradas. ¡Genial! "Como se esperaba de Tokio", pensé.


Cuando doblé la esquina, un par de estudiantes de secundaria se estaban besando. Como era de esperar, dudé en pasar por allí, pero parece que retroceder fue intencional. Caminé del otro lado de la calle tanto como pude, pero no hay forma de que no me diera cuenta. Pero coquetearon a pesar de todo. Como era de esperar de Tokio, pensé.


Así que, según Google Maps, son menos de 14 km y tardan unas 2 o 3 horas. Bueno, creo que eso es todo. Así que, por favor, escúchame. Cuando caminaba así, caminaba por la calle de enfrente. del dormitorio correctamente.


No dije que estaba sudada, pero estaba un poco sudada, así que me bañé temprano, cené y esa noche creo que estaba estudiando inglés o historia mundial. Cerveza y dormí, pero creo que tenía fuerza física. .


(Sección "Colores/Danza - George Winston", final)



預科學校週六有課嗎?“只有上午嗎?”“和普通學校一樣。”

回來的路上,當我從預科學校別院的入口出來時,外苑有些吵鬧,但也有從新宿御苑吹來的微風。



1985年秋天,國鐵同時發生恐怖襲擊,據我記憶,造成人員傷亡的並不是恐怖襲擊,而是山手線的某處,架空線被切斷,國鐵被切斷。鐵路停止了,整個東京交通網絡也停止了。

早上,宿舍的學生們是被同齡偶像堀千惠美的聲音吵醒的,但當天,宿舍管理員的聲音很大,JNR徹底暫停,三田線路是可以的,不過宿舍裡告知去千馱谷或者駒治的公交車比較困難,所以想去的話要抓緊時間。

“嗯,看來學生來的不多,就算去了,也不是一堂課。”

這個國家的講師是個蠻有趣的人,他在附近的一家咖啡廳專門給來的四個學生上了“日本近代左翼史”的課,但是我沒有上,以後再來吧。


“因為那是在我的腦海裡,當時我可能想走回家。”直覺上,這就是為什麼我認為這是在國家電力恐怖主義之後。一個真正輕率的行為。沒有計劃。我走回家的那天完全沒有受到影響受到國家電力恐怖主義的影響。


不要去代代木站,就在山手線之前,在共產黨大樓所在的拐角處轉個彎。明治大街。反正向北走。哦,對了,沒有地圖。方向。

“嗯,國鐵、私鐵、地鐵都有,不用擔心走錯地方,應該也能回家。”


走著走著,偶爾抽煙,然後到了西早稻田左轉,穿過高田馬場立交橋,進入右邊的狹窄道路。之後的細節我不記得了,畢竟那是38年前的事了。


“即使現在看谷歌地圖,我也實在記不起自己走過的地方。”我依稀記得落合下、上板橋等地名,還有,我依稀記得在一家大醫院的東側走下坡路。我其實並沒有擔心,悠閒地走著。


左轉右轉,當我面向北時,我不會立即左轉,我想我是在考慮盡可能沿著路走。

明治通和早稻田通沿線,高樓大廈是東京的典型特徵。不過,偶爾走在寬闊的街道上或穿過其他寬闊的街道時,我會走在安靜的住宅區,人很多,但大多是在白天。交通量不大。


停著一輛經過精心改造的黑色CBX400F。我經常看到售後尾罩上有一個像汽車後擾流板一樣跳起來的板,但我喜歡正常的形狀。CBX只改變了收集管的零件以及頂橋下的夾子,其餘的都是正常的。只是簡單地塗成黑色,並用簡單的金色細條紋裝飾。酷!“不愧是東京,”我想。


拐過街角的時候,有幾個高中生正在接吻,果然我猶豫著要不要過去,但似乎是故意回頭的。我盡量往路的另一邊走,但我不可能不注意到這一點。但他們無論如何都在調情。我想,這不愧是東京。


所以,根據谷歌地圖,不到14公里,大約需要2-3個小時。嗯,我想就是這樣。所以,請聽我說。當我這樣走的時候,我就走在前面的街道上宿舍的正常情況。


我沒說我出汗,但我有點出汗,所以我早點洗澡,吃晚飯,那天晚上我以為我在學習英語或世界歷史。啤酒和睡眠,但我認為我有體力。


(“顏色/舞蹈 - 喬治溫斯頓”部分,結束)



Hade förskolan lördagslektioner? "Var det bara på morgonen?" "Det är samma sak som en vanlig skola."

På vägen tillbaka, när jag kom ut från ingången till den separata byggnaden till förberedelseskolan, var Gaien på något sätt bullrigare, men det kommer också en skön bris från Shinjuku Gyoen.

 

Hösten 1985 skedde en samtidig terrorattack mot nationella järnvägar, och så vitt jag minns var det inte en terrorattack som dödade människor, utan någonstans på Yamanote-linjen skars luftledningen och den nationella järnvägen stannade, och hela Tokyos transportnätverk.

På morgonen väcktes elevhemsstudenterna av ett band med rösten från Chiemi Hori, en idol i samma ålder, men den dagen var elevens chefs röst hög, och JNR var helt avstängd, och Mita Linje kunde användas, men det meddelades i sovsalen att det skulle bli svårt att åka till Sendagaya eller Komabari med buss, så om du vill åka, skynda dig.

"Tja, det verkar som att eleverna inte kom så mycket att även om de gick så skulle det inte vara en klass."

Föreläsaren i det här landet är en ganska intressant person, och han gav en speciell klass om "modern japansk vänsterhistoria" på ett närliggande kafé till endast fyra studenter som kom, men jag tog det inte.


"Eftersom det var i mitt huvud kanske jag kände för att gå hem på den tiden." Intuitivt, det är därför jag tror att det var efter den nationella elektriska terrorismen. En riktigt tanklös handling. Ingen planering. Dagen jag gick hem var helt opåverkad av den nationella elektriska terrorismen.


Gå inte till Yoyogi Station, strax före Yamanote-linjen, sväng hörnet där kommunistpartiets byggnad ligger. Meijigatan. Gå norrut i alla fall. Åh, förresten, det finns ingen karta. riktning.

"Tja, det finns nationella tåg, privata järnvägar och tunnelbanor, så det finns ingen anledning att oroa sig för att gå till fel plats, och du borde kunna återvända hem."


Jag gick, gick, rökte då och då, svängde sedan vänster vid Nishi-Waseda, passerade under Takadanobaba överfart och gick in på den smala vägen direkt till höger. Jag minns inte detaljerna efter det. Det var trots allt 38 år sedan .


"Även om jag tittar på Google Maps nu kommer jag verkligen inte ihåg var jag gick." Jag minns vagt ortnamn som Shimo Ochiai och Kamiitabashi. Jag minns också vagt när jag gick nedför på östra sidan av ett stort sjukhus. , Jag var inte riktigt orolig och gick lugnt.


Sväng vänster och sväng höger och när jag står norrut svänger jag inte direkt vänster, jag tror att jag tänkte följa vägen så mycket som möjligt.

Längs Meiji-dori och Waseda-dori var höga byggnader typiska för Tokyo, men när jag då och då gick längs eller över andra breda gator gick jag i lugna bostadsområden där det var mycket folk, men mest på dagarna när det det var inte mycket trafik.


En svart CBX400F som man manipulerat på ett bra sätt stod parkerad.Jag såg ofta en eftermarknadsstjärtkåpa med en plåt som hoppade upp som en bils bakspoiler, men jag gillade den normala formen.CBX har bytt delar endast för uppsamlingsröret och clip-on under den översta bron, och resten är normalt. Den var helt enkelt svartmålad och dekorerad med enkla guldkantränder. Coolt! "Som förväntat av Tokyo," tänkte jag.


När jag vände hörnet kysstes ett par gymnasieelever. Som väntat tvekade jag att gå förbi den, men det verkar som att det var avsiktligt att vända tillbaka. Jag gick på andra sidan vägen så mycket jag kunde, men Det finns inget sätt att jag inte skulle märka det. Men de flirtade oavsett. Som förväntat av Tokyo, tänkte jag.


Så enligt Google Maps är det mindre än 14 km och tar ungefär 2-3 timmar. Tja, jag tror att det var vad det var. Så lyssna på mig. När jag gick så gick jag på gatan framför av sovsalen ordentligt.


Jag sa inte att jag var svettig men jag var lite svettig så jag badade tidigt, åt middag och den kvällen tror jag att jag pluggade engelska eller världshistoria öl och sömn men jag tror att jag hade fysisk styrka .


(Avsnitt "Färger/dans - George Winston", slut)


8047 CBX400F _7

 

8047 CBX400F _7

2021年11月28日日曜日

7240 CBX550F

 

7240 CBX550F


 画像はCBX550Fであるが、このころはバイクブームの奔りの頃。車体がそっくり同じで、エンジンブロックもほとんど同じで、ボアストロークだけ変えた、というパターンが結構あった。まぁ、免許制度の所為もあったのだろう。


 で、多分、この文、文中のMも読む。「こんなこと書くなよ~」とか、まぁ、程々に抗議してくる。深刻なようなら修正するか削除するかすることになると思う。


 通っていた高校には紙パックのpiknikだったかのジュースの自動販売機が入り口横に置いてある食堂はあったのだが、所謂購買というものはなかった。中学の時はあったんだけど。代わりに、小腹が空けばこの前書いた間島とか床鍋とか。教科書は高岡駅高校にある学海堂、文房具はその反対側にある、名前は忘れた文房具屋さん。
 休み時間に文房具を買いに出た。正門から。
 中学の時の同級生、他の高校に進学したが、その様子では学校に行ってないのだろう、Mが赤いCBX400Fにまたがって、所在なさげにしていた。何を会話したかは覚えていないが、まぁ、CBXの話だよ、当然、多分。


 時は流れる。何しろ、同じ中学だったからと言って、ほとんど当時話をしたことがない奴だったから。
 インターネット、SMSのおかげで、子供の時はそれなりに交流があった同級生とも交流がなかった同級生とも、そこそこ仲良く、飲み会で一緒に酒を飲んだりする。


 まぁ、オレらが社会に出てすぐぐらいから使われだした、ヤンキーだったんだが、ちょっとニュアンスが違ってたやつだった気もする、Mは。そういうわけで、特に親しくないうえに、SMSとか使いだしたのが40代からであったから、奴の年譜なんて全然知らないが、要するに長距離のトラック運転手で、奥さんと二人いた娘のうち一人と死別していると。

 奴の口から聞いた。いつもはにやけ顔の奴だけど、その時はさすがに表情が消えていた。その時点で何年前の事かも知らない。傷は癒えているのだろうか? いや癒えるはずなんてないんだ。できるのは、気持ちにどうやって折り合いをつけるのか? 
 Mは50代半ばの今になっても、スカジャンにリーゼントで、関西や名古屋で時々あるロカビリーのイベントに出かけて行っているようだ。しかし、まぁ、そんな話を聞いた途端、なんというか、底に流れているのは、ロカビリーではなくゴリゴリのブルースであるような気がしてしまった。でろんでろんのスワンプギターが流れてるような。

 手に余る感情、本人が本当は何を考えていたのか、全然わからない。大変だったな、としか言えることはない。
 しかし、奴は、今、偶に張り込んだ食事をインスタとかに上げたりする。何とかやっている。偶におめおめ生きている自分自身の卑怯をなじったりすることもあるのかもしれない。どうなのかはわからない。


 あのときは無邪気な子供だった。ヤンキーもテストで運動が得意だった子も点数獲るのが多少得意だったやつもそうなじゃないフツーの子も。
 まぁ、そろそろ親は当然、本人までも逝っちゃうようなお年頃で、そうじゃなくても、子供の時には想像してなかった苦労をしょい込んでる話も聞いたりする。或いは健康に不安を抱えてるとか。


 因みに、通っていた中学は、当時市内では一番ワルな中学だったそうで、県内にその悪名を轟かせていたそうなんだが。特にオレの代。
 でも、一つ上や一つ下に比べても、物故者が少なく、同窓会の出席も多く、なんか、大人になった今の方が仲良しだ。不思議なものだ。


 コロナ禍で、なかなか飲み会も開けなくなったが、ひとたびほろ酔いの同級生を見ていたら、なんかこんな感じで続けていけたらいいな、と素直に思う。



 でだ、奴の赤いCBXなんだが、あの後、割とすぐ、廃車になってしまうような事故に遭ったそうである。もったいねぇ。