2023年8月26日土曜日

NT0018~NT0020 読書ノート「アウトサイダー」/ コリン・ウィルソン 0-2 映画のeasy riderを思い出したこと (加筆再掲)

 


 アウトサイダー、アウトサイドがあるなら、当然インサイダー、インサイドもあるわけなんだが、インサイド、内側にはなにがあるのか? っていうか、「アウトサイド」「インサイド」ってどう区分けするの? ってなる。なるよね?


 まぁ、思い浮かぶとすれば、政治的な話をすれば、インサイドとは与党、ということになるが、では野党はアウトサイドで野党議員はアウトサイダーかと言われると、そうではない。寧ろ日本ではその無能ぶりで結果的に与党を助ける準インサイダーであるともいえる。


 この本の「アウトサイダー」的な意味合いから外れるならば、アウトロー、テロリストもアウトサイダーの括りに入るのかもしれない。一義的には、社会の標準的なものの外側、標準的であるというなら内側、ということになる。

 社会の標準的なものの考え方、フィーリングからの疎外感が大きなテーマであったと思う。しかし、まぁ、「疎外感」と書いてしまうと、陳腐であり軽いものに感じられてしまうがそんな簡単ものではないから厄介だ。実際にそれはいかにも個人的なものであるが、「疎外感」の3文字はなにやらそれで、それぞれ個々人を全くの個別のものにしてしまい、いや、個人的なものであるから最初から連帯なんてありえないけれど、しかし、おのおのが自らを窓のない独房に放り込むようなことになってしまわないか?


 とはいえ、'90年代半ばごろより「適応障害」とか、なんとか、それは病であるという風に言われるようになってしまった。哲学や文学が敗北してしまったとその時思ったものだ。’90年代初めごろまでは、少なくともオレは、処方となる言葉を自分で探していたし、そういうものだと思っていた。その中でこの本も見つけたわけなんだけど。

 多分、今や、ある程度、神経内科的な治療法、処方は確立しているのかもしれない。知らんけど。それはそれできっといいことなんだろうが、病=本来有り得ないもの、医者に言わせたら勿論そんなことはないのだけれど、一般的なイメージはそんなところだ。疎外感なんてありえない、と。しかし、歴として疎外感は存在し、それを有り得ないものとされることで、更に奥に潜み深刻なものとなっていく。


 この医学的処方、感覚的には、どうにもそれには違和感があるし、アウトサイダーをインサイドに引き入れるということ自体、正しいのかどうか、ちょっと考えなおすべきなのかもしれないように思ったりもする。


 かつて単車乗り「あちら側」「こちら側」なんて言い方をしたそうな。単車乗りに限らず、急進的なサブカル人も言ってたらしいが、何しろリアルな会話の中でそれを聞いたことはない。因みに1966年生まれであるが。いや、あった。かつて京都にいた時、全共闘崩れのおっちゃんが、それっぽい言い草を口にしてたのを聞いたことがあるかもしれない。

 まさしく、アウトサイダー、インサイダーなんだが、しかし、如何にもイキった言い方で、今のコはそういうものをかなり極端に忌避する。非常にかっこ悪いと感じているようだ。


 しかしだ、むやみやたらと、「インサイド」「アウトサイド」と分けたがるのも、それはそれで落とし穴があるようにも思う。アウトサイダーは、・・・これから読むとして、自分がアウトサイドにいる事を感じてしまう、なんていうことはよくあるが、ではアウトサイドにいなければ、そこはインサイドなのかと言われると、それもまた現実味が薄い気がする。

 インサイダー取引なんていう、犯罪、証券用語があるが、社会機構を中心にそこにある程度人々の心理も交えた、なんとなく「社会」何ていうものを想定して、しかし本当にインサイドというと、お金と権限権力をもった一部の人たちのことであり、多くは、インサイドでもアウトサイドでもない中間のところに漂うようにいるという様子を想像したりしないだろうか?


 それで、さ。どう言うわけか、他の時代がそうではなかったとは言わないが、今のこの時代、特に、過激にインサイドを志向する向きが殊更多いような気がする。で、なんかその姿、暴力的というかなんというか。


 で、思い出したのが、「easy rider」でジャック・ニコルソン扮する若い酔いどれ弁護士ハンセンが言っていたセリフだ。


Course, don’t ever tell anybody that they’re not free…

‘cause then they gonna get real busy killin’ and maimin’…to prove to you that they are. 


 まぁ、見事に今流で言えば、このセリフがフラグだったんだが、あれ? と思う。アウトサイドと自由は親和性が高いものを、ふわっと思っていたけれど、なんか違うみたい。かの映画、キャプテンアメリことワイアットとビリーは、アウトサイダーでありfreeではなかったか? つまり、ワイアットとビリー、ハンセン弁護士も、だが、この3人は、「freedom」によって殺される。この場合、自由がインサイドとなる。自由=freedomがその状態を表すモノではなく、なんか価値を持つものとしたときに、別の不自由で奇怪な言葉に変貌する感じがした。が、


 今の日本人に言ってみよう、「freedom」を「インサイド、体制側にいること」と置き換えて。第一印象全く逆なはずなのに、結果だけは何か似たものになる気がする。

 で、そもそも、freedomとインサイドって本来対立するものなのか? というと、対立もくそもなく、別レイヤーの言葉ではないかと思えてくる。


 読み進めていくと分かるが、確か、アウトサイドは、「freedom」という言葉で想起されるような夢の楽園ではない。最初はそれを夢見た向きもいるかもしれないが、すぐそれは誤りだったと気づく。なのになぜそこにいるのか、というと、理由や必然は別にあるのだ。



If there are outsiders and outsides, of course there are insiders and insides, but what is there inside? I mean, how do we distinguish between "outside" and "inside"? What do you mean? Will it be?


Well, if you think about it, politically speaking, the inside means the ruling party, but if you say that the opposition party is the outside and the opposition party members are the outsiders, that's not the case. Rather, in Japan, it can be said that he is a quasi-insider who helps the ruling party because of his incompetence.


If you deviate from the "outsider" meaning of this book, outlaws and terrorists may also fall into the category of outsiders. Primarily, if it is not the standard of society, it is outside, and if it is standard, it is inside.

I think the major theme was the social standard way of thinking and the sense of alienation from feelings. However, well, if you write "a feeling of alienation", it will feel trite and light, but it's not that easy, so it's troublesome. In fact, it is very personal, but the three letters of "alienation" make each person completely separate from each other, no, because it is personal, solidarity from the beginning. No way, but wouldn't each of us end up throwing ourselves into a windowless cell?


However, since the mid-'90s, it has come to be called "adjustment disorder" or something like a disease. I thought then that philosophy and literature had been defeated. Up until the early '90s, at least for me, I was looking for prescription words for myself, and that's what I thought. It was in this situation that I found this book.

Perhaps now, to some extent, neurological treatment methods and prescriptions have been established. I don't know. I'm sure that's a good thing, but if you ask a doctor to say that illness is something that shouldn't be possible, of course that's not the case, but that's the general image. A sense of alienation is impossible. However, there is a genuine sense of alienation, and by making it impossible, it lurks deeper and becomes more serious.


Intuitively, this medical prescription feels strange. I also think that we should reconsider whether it is right to bring outsiders to the inside.


It seems that motorcycle riders used to say "that side" and "this side". It seems that not only motorcycle riders but also radical subculture people said it, but I've never heard it in a real conversation. By the way, I was born in 1966.

"No, there was." When I was in Kyoto when I was young, I may have heard a middle-aged man from the Zenkyoto generation saying something like that.

"He's definitely an outsider and an insider, but with such a forceful way of saying it, this girl extremely avoids such things." She seems to feel very uncool.


However, I also think that there are pitfalls in wanting to unnecessarily divide things into "inside" and "outside". The outsider is... as you read from now on, it often happens that you feel like you're on the outside. Then, if you are asked if you are not on the outside, are you on the inside?

There are terms for crime and securities called insider trading, but I have a vague idea of what a "society" is, centering on the social system and including people's psychology to some extent. Don't you imagine that there are some people who have a sense of purpose, and many of them are floating in the middle, neither inside nor outside?


"Well then." For some reason, I'm not saying that other times weren't like that, but in this day and age, I feel that there are a lot of people who are radically looking to the inside. And, somehow, that appearance is violent.


Then, I remembered a line spoken by a young drunken lawyer Hansen played by Jack Nicholson in "easy rider".


Course, don’t ever tell anybody that they’re not free…

'cause then they gonna get real busy killin' and maimin'...to prove to you that they are. 


"Well, to put it in modern terms, this line was the flag, huh?"  I think. I used to think that the outside and freedom had a high affinity, but it seems that something is wrong. Wasn't that movie, Captain America, Wyatt and Billy, outsiders and free? In other words, Wyatt, Billy, and Lawyer Hansen, but these three will be killed by "freedom". In this case, freedom is inside. When freedom is not something that expresses that state, but something that has value, it feels like it transforms into another inconvenient and bizarre word. but,


Let's say to Japanese people today, replace "freedom" with "inside, being on the side of the system." Although the first impression should be completely opposite, I feel that only the result will be something similar.

So, in the first place, are freedom and inside conflicting? When you say that, there's no conflict or shit, and it seems that the words are from another layer.


As you read on, you'll realize that Outside is certainly not the paradise of dreams that the word "freedom" evokes. Some may dream it at first, but soon realize it was a mistake. But why are you there? There are other reasons and inevitability.



S'il y a des extérieurs et des extérieurs, bien sûr il y a des intérieurs et des intérieurs, mais qu'y a-t-il à l'intérieur ? Je veux dire, comment fait-on la distinction entre « l'extérieur » et « l'intérieur » ? Que voulez-vous dire ? Est-ce que ce sera le cas ?


Eh bien, si vous y réfléchissez bien, politiquement parlant, l'intérieur signifie le parti au pouvoir, mais si vous dites que le parti d'opposition est l'extérieur et que les membres du parti d'opposition sont les étrangers, ce n'est pas le cas. On peut dire que c'est un quasi-initié qui aide le parti au pouvoir en raison de son incompétence.


Si vous vous écartez du sens « étranger » de ce livre, les hors-la-loi et les terroristes peuvent également tomber dans la catégorie des étrangers. Principalement, si ce n'est pas la norme de la société, c'est à l'extérieur, et si c'est la norme, c'est à l'intérieur.

Je pense que le thème majeur était la façon de penser socialement standard et le sentiment d'aliénation par rapport aux sentiments. En fait, c'est très personnel, mais les trois lettres d'« aliénation » rendent chaque personne complètement séparée les unes des autres, non, parce que c'est personnel, solidaire dès le début... Pas question, mais chacun de nous ne finirait-il pas par se jeter dans une cellule sans fenêtre ?


Cependant, depuis le milieu des années 90, on en est venu à appeler cela un « trouble d'adaptation » ou quelque chose qui s'apparente à une maladie. Je pensais alors que la philosophie et la littérature avaient été vaincues. Jusqu'au début des années 90, du moins pour moi, j'étais je cherchais des mots de prescription pour moi-même, et c'est ce que je pensais.

Peut-être que maintenant, dans une certaine mesure, des méthodes et des prescriptions de traitement neurologique ont été établies. Je ne sais pas. Je suis sûr que c'est une bonne chose, mais si vous demandez à un médecin de vous dire que la maladie est quelque chose qui ne devrait pas être possible, bien sûr, ce n'est pas le cas, mais c'est l'image générale : un sentiment d'aliénation est impossible.


Intuitivement, cette prescription médicale semble étrange. Je pense aussi que nous devrions reconsidérer s'il est juste d'amener les étrangers à l'intérieur.


Il semble que les motards disaient "ce côté-là" et "ce côté-ci". Il semble que non seulement les motards mais aussi les gens de la sous-culture radicale le disaient, mais je ne l'ai jamais entendu dans une vraie conversation. Au fait, je est né en 1966.

" Non, il y en avait. " Quand j'étais à Kyoto quand j'étais jeune, j'ai peut-être entendu un homme d'âge moyen de la génération Zenkyoto dire quelque chose comme ça.

" C'est définitivement un étranger et un initié, mais avec une façon si forte de le dire, cette fille évite extrêmement ce genre de choses. " Elle ne semble pas se sentir très cool.


Mais je pense aussi qu'il y a des écueils à vouloir diviser inutilement les choses entre "dedans" et "dehors". L'outsider est... comme vous lisez désormais, il arrive souvent qu'on ait l'impression d'être à l'extérieur. Alors, si on vous demande si vous n’êtes pas à l’extérieur, êtes-vous à l’intérieur ?

Il existe des termes pour le crime et les valeurs mobilières appelés délits d'initiés, mais j'ai une vague idée de ce qu'est une « société », centrée sur le système social et incluant dans une certaine mesure la psychologie des gens, un sens du but, et beaucoup d'entre eux sont flottant au milieu, ni à l'intérieur ni à l'extérieur ?


"Eh bien, alors." Pour une raison quelconque, je ne dis pas que d'autres fois n'étaient pas comme ça, mais de nos jours, je sens qu'il y a beaucoup de gens qui regardent radicalement vers l'intérieur. est violent.


Ensuite, je me suis souvenu d'une phrase prononcée par un jeune avocat ivre, Hansen, joué par Jack Nicholson dans "Easy Rider".


Bien sûr, ne dites jamais à personne qu’il n’est pas libre…

Parce qu'alors ils vont être très occupés à tuer et à mutiler... pour te prouver qu'ils le sont. 


"Eh bien, pour le dire en termes modernes, cette ligne était le drapeau, hein ? " Je pense. Je pensais que l'extérieur et la liberté avaient une grande affinité, mais il semble que quelque chose ne va pas. Captain America, Wyatt et Billy, étrangers et libres ? En d'autres termes, Wyatt, Billy et l'avocat Hansen, mais ces trois-là seront tués par la "liberté". Dans ce cas, la liberté est à l'intérieur. Quand la liberté n'est pas quelque chose qui exprime cela état, mais quelque chose qui a de la valeur, on a l'impression qu'il se transforme en un autre mot gênant et bizarre.


Disons aux Japonais d'aujourd'hui de remplacer « liberté » par « à l'intérieur, être du côté du système. » Même si la première impression devrait être complètement opposée, je pense que seul le résultat sera quelque chose de similaire.

Alors, en premier lieu, la liberté et l'intérieur sont-ils en conflit ? Quand vous dites cela, il n'y a pas de conflit ni de merde, et il semble que les mots viennent d'une autre couche.


En poursuivant votre lecture, vous vous rendrez compte que Outside n'est certainement pas le paradis des rêves qu'évoque le mot « liberté ». Certains en rêveront peut-être au début, mais se rendront vite compte que c'était une erreur. Mais pourquoi êtes-vous là ? raisons et fatalité.



Wenn es Außenseiter und Außenseiter gibt, gibt es natürlich auch Insider und Innenseiten, aber was ist da drinnen? Ich meine, wie unterscheiden wir zwischen „Außen“ und „Innen“? Was meinst du? Wird es so sein?


Nun, wenn man darüber nachdenkt, ist politisch betrachtet das Innere die herrschende Partei, aber wenn man sagt, dass die Oppositionspartei das Äußere und die Mitglieder der Oppositionspartei die Außenseiter seien, dann ist das nicht der Fall. Vielmehr ist es in Japan so Man kann sagen, dass er ein Quasi-Insider ist, der der Regierungspartei aufgrund seiner Inkompetenz hilft.


Wenn Sie von der „Außenseiter“-Bedeutung dieses Buches abweichen, fallen möglicherweise auch Gesetzlose und Terroristen in die Kategorie der Außenseiter. Wenn es nicht dem Standard der Gesellschaft entspricht, ist es in erster Linie draußen, und wenn es Standard ist, ist es drinnen.

Ich denke, das Hauptthema war die gesellschaftliche Denkweise und das Gefühl der Entfremdung von Gefühlen. Tatsächlich ist es sehr persönlich, aber die drei Buchstaben „Entfremdung“ trennen jeden Menschen völlig voneinander, nein, weil es so ist Persönlich, solidarisch von Anfang an. Auf keinen Fall, aber würde sich nicht jeder von uns am Ende in eine fensterlose Zelle werfen?


Seit Mitte der 90er Jahre spricht man jedoch von einer „Anpassungsstörung“ oder so etwas wie einer Krankheit. Ich dachte damals, dass Philosophie und Literatur besiegt seien. Bis Anfang der 90er Jahre war ich das, zumindest für mich, besiegt Ich suche nach Rezeptwörtern für mich selbst, und das habe ich mir auch gedacht.

Vielleicht sind inzwischen einigermaßen neurologische Behandlungsmethoden und Verordnungen etabliert. Ich weiß es nicht. Ich bin mir sicher, dass das eine gute Sache ist, aber wenn man einen Arzt bittet, zu sagen, dass Krankheit etwas ist, das nicht möglich sein sollte, Natürlich ist das nicht der Fall, aber das ist das allgemeine Bild. Ein Gefühl der Entfremdung ist unmöglich.


Intuitiv fühlt sich diese ärztliche Verordnung seltsam an. Ich denke auch, dass wir noch einmal darüber nachdenken sollten, ob es richtig ist, Außenstehende nach innen zu holen.


Es scheint, dass Motorradfahrer früher „diese Seite“ und „diese Seite“ gesagt haben. Es scheint, dass nicht nur Motorradfahrer, sondern auch radikale Subkulturleute das gesagt haben, aber ich habe es noch nie in einem echten Gespräch gehört. Übrigens, ich wurde 1966 geboren.

„Nein, das gab es.“ Als ich jung in Kyoto war, habe ich vielleicht einen Mann mittleren Alters aus der Zenkyoto-Generation so etwas sagen hören.

„Er ist definitiv ein Außenseiter und ein Insider, aber mit dieser eindringlichen Art, es auszudrücken, vermeidet dieses Mädchen solche Dinge extrem.“ Sie scheint sich sehr uncool zu fühlen.


Allerdings denke ich auch, dass es Fallstricke gibt, Dinge unnötig in „drinnen“ und „außen“ unterteilen zu wollen. Der Außenseiter ist... wenn man von nun an liest, kommt es oft vor, dass man das Gefühl hat, draußen zu sein Wenn Sie dann gefragt werden, ob Sie nicht im Außen stehen, sind Sie dann im Inneren?

Es gibt Begriffe für Kriminalität und Wertpapiere, die als Insiderhandel bezeichnet werden, aber ich habe eine vage Vorstellung davon, was eine „Gesellschaft“ ist, die sich auf das soziale System konzentriert und bis zu einem gewissen Grad die Psychologie der Menschen einbezieht. Ein Sinn für Ziele, und viele davon sind es In der Mitte schweben, weder drinnen noch draußen?


„Na dann.“ Aus irgendeinem Grund sage ich nicht, dass andere Zeiten nicht so waren, aber heutzutage habe ich das Gefühl, dass es viele Menschen gibt, die radikal nach innen blicken. , diese Erscheinung ist gewalttätig.


Dann erinnerte ich mich an eine Zeile, die von einem jungen, betrunkenen Anwalt Hansen gesprochen wurde, gespielt von Jack Nicholson in „Easy Rider“.


Sagen Sie natürlich niemals jemandem, dass er nicht frei ist ...

Denn dann werden sie wirklich damit beschäftigt sein, zu töten und zu verstümmeln ... um dir zu beweisen, dass sie es sind. 


„Nun, um es modern auszudrücken, dieser Satz war die Flagge, nicht wahr?“, denke ich. Früher dachte ich, dass das Äußere und die Freiheit eine hohe Affinität haben, aber es scheint, dass etwas nicht stimmt. War das nicht der Film? Captain America, Wyatt und Billy, Außenseiter und Freie? Mit anderen Worten, Wyatt, Billy und Anwalt Hansen, aber diese drei werden durch „Freiheit“ getötet. In diesem Fall ist Freiheit im Inneren. Wenn Freiheit nicht etwas ist, das das ausdrückt Zustand, aber etwas, das einen Wert hat, fühlt sich an, als würde es sich in ein anderes unbequemes und bizarres Wort verwandeln.


Sagen wir den Japanern heute: Ersetzen Sie „Freiheit“ durch „innerhalb, auf der Seite des Systems sein.“ Obwohl der erste Eindruck völlig gegensätzlich sein sollte, habe ich das Gefühl, dass nur das Ergebnis etwas Ähnliches sein wird.

Erstens: Stehen Freiheit und Inneres im Widerspruch? Wenn Sie das sagen, gibt es keinen Konflikt oder Scheiße, und es scheint, dass die Worte von einer anderen Ebene stammen.


Wenn Sie weiterlesen, werden Sie erkennen, dass Outside sicherlich nicht das Traumparadies ist, das das Wort „Freiheit“ hervorruft. Manche träumen es vielleicht zunächst, merken aber bald, dass es ein Fehler war. Aber warum sind Sie dort? Gründe und Unvermeidlichkeit.



Si hay afuera y afuera, por supuesto que hay adentro y adentro, pero ¿qué hay adentro? Quiero decir, ¿cómo distinguimos entre "afuera" y "adentro"? ¿Qué quieres decir? ¿Será?


Bueno, si lo piensas bien, políticamente hablando, el interior significa el partido gobernante, pero si dices que el partido de oposición es el exterior y los miembros del partido de oposición son los de afuera, ese no es el caso. Más bien, en Japón, puede Se puede decir que es un cuasi-insider que ayuda al partido gobernante debido a su incompetencia.


Si nos desviamos del significado de "forasteros" de este libro, los forajidos y los terroristas también pueden caer en la categoría de forasteros. Principalmente, si no es el estándar de la sociedad, está afuera, y si es estándar, está adentro.

Creo que el tema principal fue la forma social estándar de pensar y el sentimiento de alienación de los sentimientos. De hecho, es muy personal, pero las tres letras de "alienación" hacen que cada persona esté completamente separada entre sí, no, porque es Personal, solidario desde el principio, ni modo, pero ¿no terminaríamos cada uno de nosotros arrojándonos en una celda sin ventanas?


Sin embargo, desde mediados de los años 90 se le empezó a llamar "trastorno de adaptación" o algo parecido a una enfermedad. Entonces pensé que la filosofía y la literatura habían sido derrotadas. Hasta principios de los años 90, al menos para mí, estaba Buscando palabras recetadas para mí, y eso es lo que pensé.

Quizás ahora, hasta cierto punto, se han establecido métodos y prescripciones de tratamiento neurológico. No lo sé. Estoy seguro de que es algo bueno, pero si le preguntas a un médico que te diga que la enfermedad es algo que no debería ser posible, Por supuesto que no es así, pero esa es la imagen general: un sentimiento de alienación es imposible.


Intuitivamente, esta prescripción médica parece extraña. También creo que deberíamos reconsiderar si es correcto traer a los de afuera al interior.


Parece que los motociclistas solían decir "ese lado" y "este lado". Parece que no sólo los motociclistas sino también la gente de la subcultura radical lo decían, pero nunca lo había escuchado en una conversación real. Por cierto, yo Nació en 1966.

"No, lo hubo." Cuando estaba en Kioto cuando era joven, es posible que haya escuchado a un hombre de mediana edad de la generación Zenkyoto decir algo así.

"Definitivamente es un outsider y un insider, pero con una forma tan contundente de decirlo, esta chica evita en extremo esas cosas." Parece sentirse muy fuera de onda.


Sin embargo, también creo que hay peligros en querer dividir innecesariamente las cosas en "adentro" y "afuera". El afuera es... como leerás a partir de ahora, muchas veces sucede que te sientes como si estuvieras afuera. Entonces, si te preguntan si no estás afuera, ¿estás adentro?

Hay términos para delitos y valores llamados uso de información privilegiada, pero tengo una vaga idea de lo que es una "sociedad", centrada en el sistema social e incluyendo hasta cierto punto la psicología de las personas, un sentido de propósito, y muchos de ellos son flotando en el medio, ni dentro ni fuera?


"Bueno, entonces." Por alguna razón, no estoy diciendo que otros tiempos no fueran así, pero hoy en día, siento que hay muchas personas que están mirando radicalmente hacia adentro. , esa apariencia es violento.


Entonces, recordé una frase pronunciada por un joven abogado borracho, Hansen, interpretado por Jack Nicholson en "Easy Rider".


Por supuesto, nunca le digas a nadie que no es libre...

Porque entonces estarán muy ocupados matando y mutilando... para demostrarte que lo son. 


"Bueno, para decirlo en términos modernos, esta línea era la bandera, ¿eh?", pienso. Solía ​​pensar que el exterior y la libertad tenían una gran afinidad, pero parece que algo anda mal. ¿No era esa película? Capitán América, Wyatt y Billy, ¿forasteros y libres? O sea, Wyatt, Billy y el Abogado Hansen, pero estos tres serán asesinados por la "libertad". En este caso, la libertad está dentro. Cuando la libertad no es algo que exprese eso. estado, pero algo que tiene valor, se siente como si se transformara en otra palabra incómoda y extraña.


Digamos a los japoneses de hoy que reemplacen "libertad" por "adentro, estar del lado del sistema". Aunque la primera impresión debería ser completamente opuesta, siento que sólo el resultado será algo similar.

Entonces, en primer lugar, ¿están en conflicto la libertad y el interior? Cuando dices eso, no hay conflicto ni mierda, y parece que las palabras son de otra capa.


A medida que sigas leyendo, te darás cuenta de que Afuera no es ciertamente el paraíso de los sueños que evoca la palabra "libertad". Algunos pueden soñarlo al principio, pero pronto se dan cuenta de que fue un error. Pero ¿por qué estás ahí? razones e inevitabilidad.



如果有外者和外者,當然有內者和內者,但是裡面是什麼?我的意思是,我們如何區分“外”和“內”?你的意思是什麼?會是嗎?


那麼你想一想,從政治上來說,內部就是執政黨,但是如果說在野黨是外部,在野黨議員是外部的話,那就不是這樣了。相反,在日本,可以可以說,他是一個因為無能而幫助執政黨的準內部人士。


如果偏離了本書“局外人”的含義,亡命之徒、恐怖分子也可能屬於局外人的範疇。首先,如果不是社會標準,那就是外部的,如果是標準的,那就是內部的。

我覺得主題是社會標準的思維方式和感情的疏離感,其實是很個人化的,但是“疏離”三個字母讓每個人完全分離,不,因為它是從一開始就是個人的、團結的。不可能,但我們每個人最後不是都會把自己扔進沒有窗戶的牢房裡嗎?


但從90年代中期開始,它就被稱為“適應障礙”或者類似疾病的東西。我當時認為哲學和文學已經被打敗了。直到90年代初期,至少對我來說,我是為自己尋找處方的話,這就是我的想法。

或許現在,在某種程度上,神經科的治療方法和藥方已經確立了。我不知道。我確信這是一件好事,但是如果你問醫生說,疾病是不應該發生的事情,當然不是這樣,但總體形象就是這樣,疏離感是不可能的。


直觀上,這個藥方感覺很奇怪,我也覺得我們應該重新考慮一下,把外人帶到裡面是否正確。


好像摩托車騎手過去常常說“那邊”和“這邊”。似乎不僅摩托車騎手,甚至激進的亞文化人士也這麼說,但我從未在真正的對話中聽到過。順便說一句,我出生於1966年。

“沒有,有。”我小時候在京都的時候,可能聽過一位善京都一代的中年男子說過這樣的話。

“固然是個外人,也是個內人,但這麼強硬的說法,這丫頭卻極其迴避這種事情。”她似乎感覺很不爽。


然而,我也認為,想要不必要地將事物分為“內部”和“外部”是有陷阱的。局外人是……正如你從現在開始閱讀的那樣,你經常會覺得自己處於局外人的境地。那麼,如果問你,你不是在外面,那你是在裡面嗎?

犯罪和證券有術語叫內幕交易,但我對什麼是“社會”有一個模糊的概念,以社會制度為中心,某種程度上包括人們的心理、目的感,而且很多都是漂浮在中間,既不內也不外?


“那好吧。”不知為何,我並不是說其他​​時候不是這樣,但在當今這個時代,我感覺有很多人都在激進地向內看,那個樣子。是暴力的。


然後,我想起了《逍遙騎士》中傑克·尼科爾森飾演的年輕醉酒律師漢森說過的一句台詞。


當然,永遠不要告訴任何人他們不自由......

因為那時他們會真正忙著殺人和殘害......向你證明他們是。


“嗯,用現代的話來說,這條線就是旗幟吧?”我想。以前我以為外面和自由有很高的親和力,但似乎有些不對勁。那部電影不是,美國隊長、懷亞特和比利,局外人和自由?換句話說,懷亞特、比利和漢森律師,但這三個人會被“自由”殺死。在這種情況下,自由就在裡面。當自由不是表達的東西時狀態,但是有價值的東西,感覺就像變成了另一個不方便且奇怪的詞。


比如說今天的日本人,把“自由”換成“裡面,站在體制一邊”,雖然第一印象應該是完全相反的,但我覺得只有結果才會是類似的東西。

那麼,首先,自由和內心是衝突的嗎?當你這麼說的時候,沒有衝突,也沒有狗屎,而且似乎是從另一個層面說出來的。


當你繼續閱讀時,你會發現外面當然不是“自由”一詞所喚起的夢想天堂。有些人可能一開始夢想它,但很快意識到這是一個錯誤。但你為什麼在那裡? 原因和必然性。



Om det finns outsiders och outsiders så finns det förstås insiders och insides, men vad finns det inuti?Jag menar, hur skiljer vi på "outside" och "inside"? Vad menar du? Kommer det att bli det?


Tja, om du tänker på det, politiskt sett, betyder insidan det styrande partiet, men om du säger att oppositionspartiet är utsidan och oppositionspartiets medlemmar är utomstående, så är det inte fallet. Snarare, i Japan kan det sägs att han är en kvasi-insider som hjälper det styrande partiet på grund av sin inkompetens.


Om man avviker från den här bokens "utomstående" innebörd kan även fredlösa och terrorister hamna i kategorin outsiders.I första hand, om det inte är samhällets standard så är det utanför, och om det är standard så är det inuti.

Jag tror att huvudtemat var det sociala standardsättet att tänka och känslan av främlingskap från känslor. Det är faktiskt väldigt personligt, men de tre bokstäverna "alienation" gör att varje person är helt separat från varandra, nej, eftersom det är personlig, solidaritet från början.Ingen chans, men skulle inte var och en av oss hamna i en fönsterlös cell?


Men sedan mitten av 90-talet har det kommit att kallas "anpassningsstörning" eller något liknande en sjukdom. Jag trodde då att filosofin och litteraturen hade besegrats. Fram till början av 90-talet, åtminstone för mig, var jag letar efter receptbelagda ord för mig själv, och det var vad jag tänkte.

Kanske har man nu till viss del etablerat neurologiska behandlingsmetoder och recept.Jag vet inte.Jag är säker på att det är bra, men om man ber en läkare säga att sjukdom är något som inte borde vara möjligt. så är det förstås inte, men det är den allmänna bilden.En känsla av utanförskap är omöjlig.


Intuitivt känns det här läkarreceptet konstigt.Jag tycker också att vi ska ompröva om det är rätt att ta med utomstående till insidan.


Det verkar som att motorcykelförare brukade säga "den sidan" och "den här sidan". Det verkar som att inte bara motorcykelförare utan också radikala subkulturmänniskor sa det, men jag har aldrig hört det i ett riktigt samtal. Förresten, jag föddes 1966.

”Nej, det fanns.” När jag var i Kyoto när jag var ung, kanske jag hörde en medelålders man från Zenkyoto-generationen säga något sådant.

"Han är definitivt en outsider och en insider, men med ett så kraftfullt sätt att säga det, undviker den här tjejen extremt sådana saker." Hon verkar känna sig väldigt okey.


Däremot tycker jag också att det finns fallgropar i att i onödan vilja dela upp saker i "inne" och "utanför" Utomstående är... som man läser från och med nu händer det ofta att man känner att man är på utsidan Sedan, om du tillfrågas om du inte är på utsidan, är du på insidan?

Det finns termer för brott och värdepapper som kallas insiderhandel, men jag har en vag uppfattning om vad ett "samhälle" är, centrerat på det sociala systemet och inklusive människors psykologi till viss del. en känsla av syfte, och många av dem är flytande i mitten, varken inuti eller utanför?


"Jaha då." Av någon anledning säger jag inte att andra tider inte var så, men i dessa tider känner jag att det finns många människor som radikalt ser till insidan. , det utseendet är våldsam.


Sedan kom jag ihåg en replik som uttalades av en ung berusad advokat Hansen spelad av Jack Nicholson i "easy rider".


Självklart, berätta aldrig för någon att de inte är fria...

för då kommer de att bli riktigt upptagna med att döda och lemlästa...för att bevisa för dig att de är det. 


"Tja, för att uttrycka det i moderna termer, den här linjen var flaggan, va?" tror jag. Jag brukade tro att utsidan och friheten hade en hög affinitet, men det verkar som att något är fel. Var inte den filmen, Captain America, Wyatt och Billy, outsiders och fria? Med andra ord, Wyatt, Billy och Advokat Hansen, men dessa tre kommer att dödas av "frihet". I det här fallet är frihet inuti. När frihet inte är något som uttrycker det stat, men något som har värde, det känns som att det förvandlas till ett annat obekvämt och bisarrt ord.


Låt oss säga till japanerna idag, ersätt "frihet" med "inuti, att vara på sidan av systemet." Även om det första intrycket borde vara helt motsatt, känner jag att bara resultatet kommer att bli något liknande.

Så, i första hand, är frihet och inre motstridiga? När du säger det, finns det ingen konflikt eller skit, och det verkar som om orden kommer från ett annat lager.


När du läser vidare kommer du att inse att Outside verkligen inte är drömmarnas paradis som ordet "frihet" framkallar. Vissa kanske drömmer det först, men inser snart att det var ett misstag. Men varför är du där? skäl och oundviklighet.



8064 It’s real hard to be free when you are bought and sold in the marketplace 

8064 It’s real hard to be free when you are bought and sold in the marketplace

 

2023年8月20日日曜日

8053 Max Verstappen

 

8053 Max Verstappen

Max Verstappen
RB19 HondaRBPT
Spa-Francorchamps  2023

この前まで東南アジアからせっせと天然ガス送り込んでいた高校の同級生が、盆明けからBBS本社とこっちの工場の折衝の仕事すると、盆の飲み会で言ってたな、と思いながら描いた。


NT0015~NT0017 読書ノート「アウトサイダー」/ コリン・ウィルソン 0-1 この本の定義では「アウトサイダー」と「アウトロー」は同義ではない (加筆再掲)

 

 20代前半だ。京都にいたオレは、銀閣寺道の交差点近くの古本屋で、ボロボロの「アウトサイダー」という本を手に入れた。今もやっておられるだろうか? とGoogle Map見てみたら、ちゃんとあった。竹岡書店というお名前。忘れていた。っていうか、店の名前まで意識したことがなかった。少しうれしくなった。

 いきなり話がそれた。

 この本の事は何となく知っていた。中身はともかく。あれ? なんでだろう? おそらくは、河上徹太郎氏の「日本のアウトサイダー」という別の本を、ガールフレンドが読んでいたから、その元ネタとして、ということではなかったか? そういう場面が絵として思い浮かんだ。ガールフレンドが読んでいるところ、ちょっと見せてもらったところ。

 あと、この何年か前の、ハリウッド青春映画が頭にあったわけではない。が、ひょっとしたら、言葉の響きになぜか惹かれるものがあったのだろうか。


 元々、古書店で買った時より状態のいいものではなかった。店頭のワゴンか、または店の隅の方にひとまとめに積まれているぐらいの。無理もない。ケースに入れられるハードカバーの本ではなかった。オレが買ったのは、1957年、紀伊国屋書店から出版された中村保男氏による訳のもので、字体も古いものがちょろちょろ混じったりしている。何刷目のものかはわからない。それはある事情で。

 一年、片時も手元から離さず、一言一句の意味をかみしめながら、実にゆっくりとその本を読んだ。そんな読み方をした本は、後にも先にも他に一冊もない。大阪に行くときも、京阪電車の中でずっとそれを読んでいた。定食屋に入っても、店の少年ジャンプとかは読まずに、手に持った本の文字を追っていた。

 メモ用紙がなくて、本の内容とは全く関係ない走り書きもあったりする。一度など、四条京阪の駅で入ったトイレに紙がないので、裏表紙の一つ内側の白紙をほぐしてトイレットペーパーの代わりにした時もあった。であるから、奥付のページも無くなっており何刷のものかがわからない。

 結構状態の悪かった本は更にボロボロになり、自分で色画用紙を張って表紙を修理したりした。山川健一氏は、岩波文庫の、アルチュール・ランボゥ「地獄の季節」(小林秀雄訳) を「青春の護符」として、常にジーンズの尻ポケットに入れていたそうであるが、それに近い扱いをオレはこの本にしていた。


 多少たりとも血肉にはなっているかもしれない。最近、何かカウントダウンが始まっているような気がしており、観たこと聞いたこと思ったことを文字にしておき、絵にして残しておきたいものは絵にしたいと痛切に思っており、その一環で、この本の事を扱わない手は無いのである。


 生憎と、今、モノに埋もれてすぐには出せない。まぁ、10分ほど発掘すれば出てくるだろうが、次回にでも、如何にオレがその本をボロボロにしたか見ていただくことにして、


 それにしても、多分、おれは「アウトサイダー」という言葉に惹かれたから、あんなボロボロの本を買ったのだと思うのだが、そんなことは今のコにはありえない事だろうな、と思うのだ。本の内容を何十年ぶりかで紐とく前に、そのことについてちょっと考え込んでしまった。

 「アウトサイダー」と「アウトロー」は、一般的には類似語として考えられているようだが、この本の内容ではそうではないということになっていた。まぁ、それはそれとして、特にネットが一般のものになって以降、ネット弁慶が増えたせいもあって、随分とアウトローに対して手厳しい、だけの、社会になってしまった。だけ、と書いたのは、手厳しいことは言っても、その背景、アウトローを生み出してしまった社会の責任については触れようとしないというのが多数派であるということ。

 もっとも以前から、宥和的というか、慈愛をもって、その原因に浮きあい原因を解消していくという動きはごく少数ではあったのだが、ネットで、オレを代表とした凡夫がゴミみたいな言い分を人様になんの推敲もなく晒せる時代になってから、口汚くアウトローの、しかも下っ端のみを詰る言葉の音量が特に大きくなったような気がする。



 この本では、アウトサイダーの社会から乖離する精神については書かれているが、反社会的行動については取り扱っていない。考えてみれば、ネットでも、社会の一般的な考え方から外れてしまっているかもしれないが、こんな私を認めてほしいという主張を目にすることは少なくないので、需要がないとは言わないが、しかし、「アウトサイダー」という言葉を今現在の社会、肯定する素地というのはかなり少ないように思えるのだ。



 本文を読んでいく前に、もうちょっと、その辺考えをまとめてみようなとも思う。



 コリン・ウィルソン氏は2013年に亡くなっているそうだ。残念ながら当時その訃報に触れた記憶がない。

 まぁ、際物の著述家という位置づけではあったのかもしれない。「アウトサイダー」など、オレは若いころ名著だと確信していたが、しかしながら、時々あるウェブサイトのその手の記事で、名著リストに入っているところを見た時がない。

 学歴という意味では、彼は家庭の経済的事情で大学にはいけていない。貧困層のインテリなんていう、常に自分のアイデンティティがノーガードのむき身に晒されるような立ち位置だったのではないかと想像する。そんな彼の若いころ、昼間の労働で疲れた身体を引きずって図書館に行き、本を読み漁り、それらや自分の中にあるものをまとめたのがこの本である、そうだ。

 「名著」と取り扱われないのは、そういった、著述エリート外の所からの本という色眼鏡によるものなのか? やはりそれなりに底が浅いものだったせいなのか? その辺も、再読するにあたり見極めたい。



I'm in my early 20's. When I was in Kyoto, I found a tattered book titled "Outsider" at a second-hand bookstore near the intersection of Ginkakuji-michi. Is that store still in business? and when I looked at Google Map, it was there. The name is Takeoka Shoten. forgot. I mean, I never even thought about the name of the store. I'm a little happy.

"From the beginning, my story diverged."

"I vaguely knew about this book." Contents aside. that? "Why?" Probably because my girlfriend had read another book by Tetsutaro Kawakami called "Japanese Outsiders", so it was the source material for that? Such a scene came to mind as a picture. My girlfriend is reading, I just had a quick look.

Also, I didn't have Hollywood youth movies in my head a few years ago. But perhaps there was something about the sound of the words that appealed to me.


Originally, it wasn't in good condition when I bought it at a second-hand bookstore. It's just piled up on the wagon at the store or in the corner of the store. No wonder. It wasn't a hardcover book that could be put in a case. The one I bought was translated by Yasuo Nakamura and published by Kinokuniya Bookstore in 1957, and the old fonts are mixed in. I don't know what print it is. for some reason.

For a year, I read the book very slowly, never taking it off my hand, contemplating the meaning of every word. No other book, neither since nor before, has been read that way. Even when I went to Osaka, I read it all the time on the Keihan train. Even when I entered a set meal shop, I didn't read Shonen Jump in the shop and followed the letters in the book I had in my hand.

There is no memo paper, and there are scribbles that have nothing to do with the contents of the book. There was one time when I went into the Shijo Keihan station and there was no paper in the toilet, so I loosened the blank paper inside one of the back covers and used it as toilet paper. As a result, the colophon page is also missing and it is unknown what printing it is.

The book, which had been in rather poor condition, became even more tattered, and I repaired the cover by pasting colored drawing paper myself. Mr. Kenichi Yamakawa always kept Iwanami Bunko's Arthur Rimbaud's "The Seasons of Hell" (translated by Hideo Kobayashi) as a "talisman of youth" in the back pocket of his jeans. was in this book.


"It may have become part of my flesh and blood." Recently, I feel like a countdown has begun, and I'm keenly thinking that I want to write down what I've seen, heard, and think, and paint what I want to keep in the form of a picture. As part of that, there is no reason not to deal with this book.


"Unfortunately, I can't get it out right now because it's buried in things." Well, if you dig for about 10 minutes, you'll find it. Next time, I'll let you see how I tattered the book,


Even so, I think I bought such a tattered book because I was attracted to the word "outsider", but I don't think such a thing would be possible for my current child. Before delving into the contents of the book for the first time in decades, I thought about it for a moment.

"Outsider" and "outlaw" are generally considered synonymous, but the content of this book suggests otherwise. Well, aside from that, especially since the Internet became commonplace, the number of Internet Benkei has increased, and it has become a society that is very harsh on outlaws. The reason why I wrote "only" is that the majority of people do not want to touch on the background, the responsibility of society that has created outlaws, even if they say harsh things.

Although there have been only a few movements to resolve the cause of the problem in an appeasing or compassionate way, on the Internet, ordinary people, including myself, have made comments that sound like garbage to people. Now that we are in an era where we can expose ourselves without any elaboration, I feel that the volume of words that are foul-mouthed by outlaws, and that only criticize the underlings, has become particularly loud.



This book describes the mentality of outsiders who separate themselves from society, but does not deal with antisocial behavior. Come to think of it, even on the Internet, they may have deviated from the general way of thinking in society, but I often see such claims that they want to be recognized, so I can't say that there is no demand. However, in today's society, there seems to be very little basis for affirming the word "outsider."



Before reading the text again, I'd like to summarize my thoughts a little more.



Colin Wilson passed away in 2013. Unfortunately, I have no recollection of hearing about his death at the time.

Well, he may have been positioned as a writer of specialties. When I was young, I was convinced that "The Outsider" was a classic, but I never saw it on the list of classics in that kind of article on a website from time to time.

In terms of his educational background, he is unable to go to college due to his family's financial circumstances. As an impoverished intellectual, I imagine he was always in a position where his identity was exposed to the unguarded flesh. When he was young, he dragged his tired body from the daytime work to the library, read books, and compiled them and what was inside him into this book.

Is the reason why it is not treated as a "masterpiece" is due to the colored glasses of books from outside the writing elite? "Is it because it was so shallow?" I'd like to see that aspect as well when re-reading.



J'ai la vingtaine. Lorsque j'étais à Kyoto, j'ai trouvé un livre en lambeaux intitulé "Outsider" dans une librairie d'occasion près de l'intersection de Ginkakuji-michi. Ce magasin est-il toujours en activité ? et lorsque j'ai consulté Google Carte, c'était là. Le nom est Takeoka Shoten. J'ai oublié. Je veux dire, je n'ai même jamais pensé au nom du magasin.

"Dès le début, mon histoire a divergé."

"Je connaissais vaguement ce livre." Contenu mis à part. Ça ? "Pourquoi ?" Probablement parce que ma petite amie avait lu un autre livre de Tetsutaro Kawakami intitulé "Japanese Outsiders", donc c'était la source pour ça? comme une image. Ma petite amie est en train de lire, je viens d'y jeter un coup d'œil.

De plus, je n'avais pas de films jeunesse hollywoodiens dans la tête il y a quelques années.


A l'origine, il n'était pas en bon état quand je l'ai acheté dans une librairie d'occasion. Il est juste empilé sur le chariot du magasin ou dans le coin du magasin. A mettre dans un étui. Celui que j'ai acheté a été traduit par Yasuo Nakamura et publié par Kinokuniya Bookstore en 1957, et les anciennes polices sont mélangées. Je ne sais pas de quelle impression il s'agit.

Pendant un an, j'ai lu le livre très lentement, ne l'enlevant jamais de ma main, contemplant le sens de chaque mot. Aucun autre livre, ni depuis ni avant, n'a été lu de cette façon. Même quand je suis allé à Osaka, je l'ai lu tout le temps dans le train Keihan Même quand j'entrais dans un magasin de plats préparés, je ne lisais pas Shonen Jump dans le magasin et suivais les lettres du livre que j'avais en main.

Il n'y a pas de papier mémo et il y a des gribouillis qui n'ont rien à voir avec le contenu du livre. Il y a eu une fois où je suis entré dans la station Shijo Keihan et il n'y avait pas de papier dans les toilettes, alors j'ai desserré le papier vierge à l'intérieur l'une des couvertures arrière et l'a utilisé comme papier toilette.En conséquence, la page de colophon est également manquante et on ne sait pas de quelle impression il s'agit.

Le livre, qui était en assez mauvais état, est devenu encore plus en lambeaux, et j'ai réparé la couverture en collant moi-même du papier à dessin de couleur.M. Kenichi Yamakawa a toujours gardé "Les Saisons de l'Enfer" d'Arthur Rimbaud d'Iwanami Bunko (traduit par Hideo Kobayashi) comme un « talisman de la jeunesse » dans la poche arrière de son jean était dans ce livre.


"Il est peut-être devenu une partie de ma chair et de mon sang." Récemment, j'ai l'impression qu'un compte à rebours a commencé, et je pense vivement que je veux écrire ce que j'ai vu, entendu et pensé, et peindre ce que j'ai veulent garder sous la forme d'une image. Dans ce cadre, il n'y a aucune raison de ne pas traiter ce livre.


"Malheureusement, je ne peux pas le sortir maintenant parce qu'il est enfoui dans des choses." Eh bien, si vous creusez pendant environ 10 minutes, vous le trouverez. La prochaine fois, je vous laisserai voir comment j'ai déchiré le livre,


Même ainsi, je pense que j'ai acheté un livre aussi en lambeaux parce que j'étais attiré par le mot "étranger", mais je ne pense pas qu'une telle chose serait possible pour mon enfant actuel.Avant de plonger dans le contenu du livre pour la première fois depuis des décennies, j'y ai pensé un instant.

"Outsider" et "hors-la-loi" sont généralement considérés comme synonymes, mais le contenu de ce livre suggère le contraire. très dur envers les hors-la-loi. La raison pour laquelle j'ai écrit "seulement" est que la majorité des gens ne veulent pas toucher au fond, à la responsabilité de la société qui a créé des hors-la-loi, même s'ils disent des choses dures.

Bien qu'il n'y ait eu que quelques mouvements pour résoudre la cause du problème de manière apaisante ou compatissante, sur Internet, des gens ordinaires, dont moi-même, ont fait des commentaires qui sonnent comme des ordures pour les gens. nous pouvons nous exposer sans aucune élaboration, J'ai l'impression que le volume des paroles grossières des hors-la-loi, et qui ne critiquent que les sous-fifres, est devenu particulièrement fort.



Ce livre décrit la mentalité des étrangers qui se séparent de la société, mais ne traite pas des comportements antisociaux. En y repensant, même sur Internet, ils ont peut-être dévié de la façon générale de penser dans la société, mais je vois souvent de tels prétend qu'ils veulent être reconnus, donc je ne peux pas dire qu'il n'y a pas de demande. Cependant, dans la société d'aujourd'hui, il semble y avoir très peu de raisons d'affirmer le mot "outsider".



Avant de relire le texte, j'aimerais résumer un peu plus ma pensée.



Colin Wilson est décédé en 2013. Malheureusement, je n'ai aucun souvenir d'avoir entendu parler de sa mort à l'époque.

Bon, il a peut-être été positionné comme un écrivain de spécialités. Quand j'étais jeune, j'étais persuadé que "The Outsider" était un classique, mais je ne l'ai jamais vu sur la liste des classiques dans ce genre d'article sur un site de temps au temps.

En termes de formation, il est incapable d'aller à l'université en raison de la situation financière de sa famille.

En tant qu'intellectuel appauvri, j'imagine qu'il était toujours dans une position où son identité était exposée à la chair sans surveillance. Quand il était jeune, il traînait son corps fatigué du travail de jour à la bibliothèque, lisait des livres, les compilait et les ce qu'il y avait en lui dans ce livre.

Est-ce que la raison pour laquelle il n'est pas traité comme un "chef-d'œuvre" est due aux verres colorés des livres extérieurs à l'élite des écrivains ? "Est-ce parce qu'il était si superficiel?" en lisant.



Ich bin Anfang 20. Als ich in Kyoto war, fand ich in einem Antiquariat nahe der Kreuzung Ginkakuji-michi ein zerfleddertes Buch mit dem Titel „Outsider“. Gibt es diesen Laden noch? Und als ich bei Google nachgeschaut habe Karte, es war da. Der Name ist Takeoka Shoten. Ich habe es vergessen. Ich meine, ich habe noch nie über den Namen des Ladens nachgedacht.

„Von Anfang an war meine Geschichte unterschiedlich.“

„Ich wusste vage von diesem Buch.“ Abgesehen vom Inhalt. Das? „Warum?“ Wahrscheinlich, weil meine Freundin ein anderes Buch von Tetsutaro Kawakami mit dem Titel „Japanese Outsiders“ gelesen hatte, also war es das Ausgangsmaterial dafür? als Bild. Meine Freundin liest, ich habe nur kurz nachgeschaut.

Außerdem hatte ich vor ein paar Jahren keine Hollywood-Jugendfilme im Kopf.


Ursprünglich war es nicht in gutem Zustand, als ich es in einem Antiquariat gekauft habe. Es lag einfach auf dem Wagen im Laden oder in der Ecke des Ladens gestapelt. Es sollte in eine Kiste gesteckt werden. Das Exemplar, das ich gekauft habe, war übersetzt von Yasuo Nakamura und 1957 im Kinokuniya Bookstore veröffentlicht, und die alten Schriftarten sind eingemischt. Ich weiß nicht, um welchen Druck es sich handelt.

Ein Jahr lang las ich das Buch sehr langsam, nahm es nie aus der Hand und dachte über die Bedeutung jedes Wortes nach. Kein anderes Buch, weder seitdem noch zuvor, wurde auf diese Weise gelesen. Selbst als ich nach Osaka ging, habe ich es gelesen die ganze Zeit im Keihan-Zug. Selbst als ich einen Laden für Fertiggerichte betrat, las ich nicht Shonen Jump im Laden und folgte den Buchstaben in dem Buch, das ich in der Hand hielt.

Es gibt kein Notizpapier und es gibt Kritzeleien, die nichts mit dem Inhalt des Buches zu tun haben. Als ich einmal in die Shijo-Keihan-Station ging, war kein Papier in der Toilette, also habe ich das leere Papier darin gelöst Ich habe eine der Rückseitenhüllen gestohlen und als Toilettenpapier verwendet. Daher fehlt auch die Kolophonseite und es ist nicht bekannt, um welchen Aufdruck es sich handelt.

Das Buch, das sich in einem ziemlich schlechten Zustand befunden hatte, wurde noch zerschlissener, und ich reparierte den Einband, indem ich selbst farbiges Zeichenpapier aufklebte. Herr Kenichi Yamakawa behielt immer Arthur Rimbauds „Die Jahreszeiten der Hölle“ von Iwanami Bunko (übersetzt von Hideo Kobayashi). als „Talisman der Jugend“ in der Gesäßtasche seiner Jeans. war in diesem Buch.


„Vielleicht ist es Teil meines Fleisches und Blutes geworden.“ In letzter Zeit habe ich das Gefühl, dass ein Countdown begonnen hat, und ich denke fest daran, dass ich aufschreiben möchte, was ich gesehen, gehört und gedacht habe, und malen möchte, was ich habe in Form eines Bildes festhalten möchte. Insofern gibt es keinen Grund, sich nicht mit diesem Buch zu befassen.


„Leider kann ich es im Moment nicht herausholen, weil es in Dingen vergraben ist.“ Nun, wenn Sie etwa 10 Minuten lang graben, werden Sie es finden. Beim nächsten Mal zeige ich Ihnen, wie ich das Buch zerfetzt habe.


Trotzdem glaube ich, dass ich ein so zerfleddertes Buch gekauft habe, weil mich das Wort „Außenseiter“ angezogen hat, aber ich glaube nicht, dass so etwas für mein jetziges Kind möglich wäre. Bevor ich mich zum ersten Mal mit dem Inhalt des Buches befasse Zeit in Jahrzehnten habe ich einen Moment darüber nachgedacht.

„Außenseiter“ und „Gesetzloser“ werden im Allgemeinen als Synonyme betrachtet, aber der Inhalt dieses Buches legt etwas anderes nahe Verantwortung der Gesellschaft, die Gesetzlose geschaffen hat, auch wenn sie harte Dinge sagen.

Obwohl es nur wenige Bewegungen gab, die die Ursache des Problems auf besänftigende oder mitfühlende Weise lösen wollten, haben gewöhnliche Menschen, darunter auch ich, im Internet Kommentare abgegeben, die für die Menschen wie Unsinn klingen. Wir können uns ohne weitere Einzelheiten bloßstellen, Ich habe das Gefühl, dass die Menge der von Gesetzlosen beschimpften Worte, die nur die Untergebenen kritisieren, besonders laut geworden ist.



Dieses Buch beschreibt die Mentalität von Außenseitern, die sich von der Gesellschaft abgrenzen, befasst sich jedoch nicht mit asozialem Verhalten. Wenn ich darüber nachdenke, sind sie vielleicht sogar im Internet von der allgemeinen Denkweise in der Gesellschaft abgewichen, aber ich sehe so etwas oft behauptet, dass sie anerkannt werden wollen, daher kann ich nicht sagen, dass es keine Nachfrage gibt. In der heutigen Gesellschaft scheint es jedoch kaum eine Grundlage dafür zu geben, das Wort „Außenseiter“ zu bekräftigen.



Bevor ich den Text noch einmal lese, möchte ich meine Gedanken noch etwas zusammenfassen.



Colin Wilson verstarb im Jahr 2013. Leider kann ich mich nicht erinnern, damals von seinem Tod gehört zu haben.

Nun ja, vielleicht wurde er als Fachautor positioniert. Als ich jung war, war ich davon überzeugt, dass „The Outsider“ ein Klassiker sei, aber ich habe es früher nie in einem solchen Artikel auf einer Website auf der Liste der Klassiker gesehen zur Zeit.

Aufgrund seines Bildungshintergrunds ist es ihm aufgrund der finanziellen Situation seiner Familie nicht möglich, ein College zu besuchen  Ich kann mir vorstellen, dass er als verarmter Intellektueller immer in einer Position war, in der seine Identität dem unbewachten Fleisch ausgesetzt war. Als er jung war, schleppte er seinen müden Körper von der Tagesarbeit in die Bibliothek, las Bücher und stellte sie zusammen was in ihm steckte, in dieses Buch.

Liegt der Grund dafür, dass es nicht als „Meisterwerk“ behandelt wird, an der farbigen Brille von Büchern, die nicht zur Schriftstellerelite gehören? „Liegt es daran, dass es so oberflächlich war?“ Ich würde diesen Aspekt auch gerne sehen, wenn ich Lektüre.



Tengo poco más de 20 años. Cuando estaba en Kioto, encontré un libro hecho jirones titulado "Outsider" en una librería de segunda mano cerca de la intersección de Ginkakuji-michi. ¿Esa tienda sigue en funcionamiento? Y cuando busqué en Google Mapa, estaba allí. El nombre es Takeoka Shoten. Lo olvidé. Quiero decir, nunca pensé en el nombre de la tienda.

"Desde el principio, mi historia divergió".

"Sabía vagamente sobre este libro". Dejando a un lado el contenido. ¿Eso? "¿Por qué?" Probablemente porque mi novia había leído otro libro de Tetsutaro Kawakami llamado "Forasteros japoneses", ¿así que era el material de origen para eso? como una imagen. Mi novia está leyendo, acabo de echar un vistazo rápido.

Además, no tenía en la cabeza películas juveniles de Hollywood hace unos años.


Originalmente no estaba en buen estado cuando lo compre en una libreria de viejo solo esta amontonado en el carro en la tienda o en la esquina de la tienda estar en un estuche el que compre estaba traducido por Yasuo Nakamura y publicado por Kinokuniya Bookstore en 1957, y las fuentes antiguas están mezcladas. No sé qué tipo de letra es.

Durante un año, leí el libro muy despacio, sin quitármelo nunca de la mano, contemplando el significado de cada palabra. Ningún otro libro, ni desde entonces ni antes, se ha leído de esa manera. Incluso cuando fui a Osaka, lo leí. todo el tiempo en el tren Keihan Incluso cuando entré en una tienda de comida preparada, no leí Shonen Jump en la tienda y seguí las letras en el libro que tenía en la mano.

No hay papel para notas y hay garabatos que no tienen nada que ver con el contenido del libro. Hubo una vez en que fui a la estación de Shijo Keihan y no había papel en el inodoro, así que aflojé el papel en blanco que había dentro. una de las contraportadas y la usó como papel higiénico, por lo que también falta la página del colofón y se desconoce de qué impresión se trata.

El libro, que había estado en bastante mal estado, se hizo aún más andrajoso, y yo mismo reparé la cubierta pegando papel de dibujo de colores. El Sr. Kenichi Yamakawa siempre conservó "Las estaciones del infierno" de Arthur Rimbaud de Iwanami Bunko (traducido por Hideo Kobayashi) como un "talismán de la juventud" en el bolsillo trasero de sus jeans. estaba en este libro.


"Puede que se haya convertido en parte de mi carne y sangre." Recientemente, siento que ha comenzado una cuenta regresiva, y estoy pensando intensamente que quiero escribir lo que he visto, escuchado y pensado, y pintar lo que quiero mantener en forma de imagen. Como parte de eso, no hay razón para no tratar con este libro.


"Desafortunadamente, no puedo sacarlo ahora porque está enterrado en las cosas". Bueno, si cavas durante unos 10 minutos, lo encontrarás. La próxima vez, te dejaré ver cómo destrocé el libro.


Aun así, creo que compré un libro tan andrajoso porque me atrajo la palabra "forastero", pero no creo que tal cosa sea posible para mi hijo actual. Antes de profundizar en el contenido del libro por primera vez tiempo en décadas, lo pensé por un momento.

"Forastero" y "forajido" generalmente se consideran sinónimos, pero el contenido de este libro sugiere lo contrario. Muy duro con los forajidos. La razón por la que escribí "solo" es que la mayoría de la gente no quiere tocar el fondo, el responsabilidad de la sociedad que ha creado forajidos, aunque digan cosas duras.

Si bien ha habido solo algunos movimientos para resolver la causa del problema de una manera apaciguadora o compasiva, en Internet, la gente común, incluido yo mismo, hemos hecho comentarios que suenan como basura para la gente. Podemos exponernos sin ningún tipo de elaboración. Siento que el volumen de palabras malhabladas por forajidos, y que solo critican a los subordinados, se ha vuelto particularmente alto.



Este libro describe la mentalidad de los extraños que se separan de la sociedad, pero no se ocupa del comportamiento antisocial. Ahora que lo pienso, incluso en Internet, es posible que se hayan desviado de la forma general de pensar en la sociedad, pero a menudo veo tales afirma que quiere ser reconocido, por lo que no puedo decir que no haya demanda, sin embargo, en la sociedad actual, parece haber muy poca base para afirmar la palabra "outsider".



Antes de volver a leer el texto, me gustaría resumir mis pensamientos un poco más.



Colin Wilson falleció en 2013. Lamentablemente, no recuerdo haber oído hablar de su muerte en ese momento.

Bueno, puede que se haya posicionado como un escritor de especialidades, cuando era joven estaba convencido de que "The Outsider" era un clásico, pero nunca lo vi en la lista de clásicos en ese tipo de artículo en un sitio web de tiempo. al tiempo

En cuanto a su formación académica, no puede ir a la universidad debido a la situación financiera de su familia.Como un intelectual empobrecido, me imagino que siempre estuvo en una posición en la que su identidad estaba expuesta a la carne desprotegida. Cuando era joven, arrastraba su cuerpo cansado del trabajo diurno a la biblioteca, leía libros, los compilaba y lo que había dentro de él en este libro.

¿La razón por la que no se trata como una "obra maestra" se debe a los lentes de colores de los libros de fuera de la élite de la escritura? "¿Es porque era tan superficial?" Me gustaría ver ese aspecto también cuando re- lectura.



我20歲出頭,在京都的時候,在銀閣寺道路口附近的二手書店發現了一本破爛的書,書名是《局外人》。那家書店還在營業嗎?然後我Google了一下地圖,就在那兒。名字叫竹岡商店。忘記了。我是說,我從來沒有想過商店的名字。

“從一開始,我的故事就出現了分歧。”

“我隱約知道這本書。” 內容放在一邊。那個?“為什麼?”可能是因為我的女朋友讀過川上哲太郎的另一本書《日本局外人》,所以它是那本書的來源?作為圖片。我的女朋友正在閱讀,我只是快速瀏覽了一下。

而且,幾年前我腦子裡還沒有好萊塢的青春電影。


本來在二手書店買的時候狀態不太好,就堆在店裡的馬車上或者店裡的角落裡,裝在箱子裡。我買的那本是翻譯的中村康雄著,1957年紀伊國屋書店出版,裡面混雜著舊字體,不知道是什麼印刷的。

一年來,我讀得很慢,從不把它從手上拿開,思考每一個字的含義。無論是以後還是以前,沒有任何一本書是這樣讀的。甚至當我去大阪時,我也讀它一直在京阪電車上,即使進入套餐店,我也沒有在店裡看《少年JUMP》,而是按照手裡的書上的字母來讀。

沒有備忘紙,還有與書內容無關的潦草字跡。有一次我進四條京阪車站,廁所裡沒有紙,就把裡面的白紙鬆開了其中一個封底,拿來當衛生紙,結果版權頁也不見了,也不知道是什麼印刷的。

本來已經很破爛的書更加破爛了,我自己貼了彩色畫紙修補了封面。山川健一先生一直保留著岩波文庫的蘭波的《地獄的季節》(小林秀夫譯)作為他牛仔褲後袋中的“青春護身符”。在這本書中。


“它可能已經成為我血肉的一部分了。”最近,我感覺倒計時已經開始了,我熱切地想,我要把我的所見、所聞、所思寫下來,畫出我所想的。想要以圖片的形式保留。作為其中的一部分,沒有理由不處理這本書。


“不幸的是,我現在不能把它拿出來,因為它被埋在東西里了。好吧,你挖十分鐘左右,你就會找到它。下次,我讓你看看我是如何把這本書撕碎的,


即便如此,我想我買這麼一本破爛的書是因為我被“局外人”這個詞所吸引,但我認為這樣的事情對於我現在的孩子來說是不可能的。在第一次深入研究這本書的內容之前幾十年過去了,我思考了一下。

“局外人”和“亡命之徒”通常被認為是同義詞,但本書的內容卻暗示了另一回事。對亡命之徒非常嚴厲。我之所以寫“只是”,是因為大多數人不想觸及背景,社會的責任造就了不法之徒,即使他們說的是嚴厲的話。

雖然以安撫或慈悲的方式解決問題的動作不多,但在網絡上,包括我自己在內的普通人發表的言論在人們看來都是垃圾,我們可以不加任何闡述地揭露自己,我感覺那些不法之徒的髒話、只批評下屬的聲音變得特別大。



這本書描述了一種脫離社會的局外人心態,但不涉及反社會行為,想一想,即使在網絡上,他們也可能偏離了社會普遍的思維方式,但我經常看到這樣的情況。聲稱自己希望得到認可,所以不能說沒有需求,但在當今社會,肯定“外人”這個詞的依據似乎很少。



在再次閱讀本文之前,我想再總結一下我的想法。



科林·威爾遜 (Colin Wilson) 於 2013 年去世。不幸的是,我不記得當時聽說過他的死訊。

嗯,他可能被定位為一個特長作家,小時候,我堅信《局外人》是經典,但我從來沒有在網站上那種文章的經典排行榜上看到過它。到時間了。

就其學歷而言,因家庭經濟原因無法上大學 作為一個貧困的知識分子,我想像他總是處於一種身份暴露在肉身之外的位置,年輕時拖著白天工作疲憊的身體來到圖書館,看書,整理書籍,他內心的想法寫進了這本書。

之所以不被視為“傑作”,是不是因為精英寫作之外的書籍有色眼鏡?“是因為它太膚淺了嗎?”我也想在重新審視時看到這一點。閱讀。



Jag är i början av 20-årsåldern. När jag var i Kyoto hittade jag en trasig bok med titeln "Outsider" i en begagnad bokhandel nära korsningen av Ginkakuji-michi. Är den butiken fortfarande i drift? och när jag tittade på Google Karta, den fanns där. Namnet är Takeoka Shoten. glömde. Jag menar, jag har aldrig ens tänkt på namnet på butiken.

"Från början skilde sig min historia."

"Jag visste vagt om den här boken." Innehållet åsidosatt. Det? "Varför?" Förmodligen för att min flickvän hade läst en annan bok av Tetsutaro Kawakami som heter "Japanese Outsiders", så det var källmaterialet för det? som en bild. Min flickvän läser, jag tog en snabb titt.

Dessutom hade jag inte Hollywood ungdomsfilmer i huvudet för några år sedan.


Ursprungligen var den inte i bra skick när jag köpte den i en begagnad bokhandel. Den ligger bara på hög på vagnen i butiken eller i hörnet av butiken. Lägg i ett fodral. Den jag köpte översattes av Yasuo Nakamura och publicerad av Kinokuniya Bookstore 1957, och de gamla typsnitten är inblandade. Jag vet inte vilket tryck det är.

I ett år läste jag boken väldigt långsamt, tog den aldrig ur min hand, tänkte på betydelsen av varje ord. Ingen annan bok, varken sedan eller tidigare, har lästs på det sättet. Även när jag åkte till Osaka läste jag den hela tiden på Keihan-tåget. Även när jag gick in i en mataffär läste jag inte Shonen Jump i butiken och följde bokstäverna i boken jag hade i handen.

Det finns inget memopapper, och det finns klotter som inte har något att göra med innehållet i boken. Det var en gång när jag gick in på Shijo Keihan-stationen och det fanns inget papper på toaletten, så jag lossade det tomma pappret inuti ett av de bakre omslagen och använde det som toalettpapper, vilket gjorde att även kolofonsidan saknas och det är okänt vilket tryck det är.

Boken, som hade varit i ganska dåligt skick, blev ännu mer trasig och jag reparerade omslaget genom att själv klistra in färgat ritpapper Mr Kenichi Yamakawa behöll alltid Iwanami Bunkos Arthur Rimbauds "The Seasons of Hell" (översatt av Hideo Kobayashi) som en "ungdoms talisman" i bakfickan på sina jeans, var i den här boken.


"Det kan ha blivit en del av mitt kött och blod." Nyligen känner jag att en nedräkning har börjat, och jag tänker starkt på att jag vill skriva ner vad jag har sett, hört och tänker, och måla det jag vill behålla i form av en bild.Som en del av det finns det ingen anledning att inte ta itu med den här boken.


"Tyvärr kan jag inte få ut det just nu eftersom det är begravt i saker." Tja, om du gräver i ungefär 10 minuter, kommer du att hitta det. Nästa gång ska jag låta dig se hur jag trasade boken,


Trots det tror jag att jag köpte en så trasig bok för att jag attraherades av ordet "outsider", men jag tror inte att något sådant skulle vara möjligt för mitt nuvarande barn. Innan jag för första gången grävde ner mig i innehållet i boken gång på decennier tänkte jag på det ett ögonblick.

"Outsider" och "outlaw" anses allmänt vara synonyma, men innehållet i den här boken tyder på annat. mycket hård mot fredlösa. Anledningen till att jag skrev "bara" är att majoriteten av människor inte vill beröra bakgrunden, den samhällets ansvar som har skapat fredlösa, även om de säger hårda saker.

Även om det bara har gjorts ett fåtal rörelser för att lösa orsaken till problemet på ett tillfredsställande eller medkännande sätt, har vanliga människor, inklusive jag själv, gjort kommentarer som låter som skräp för människor. Vi kan avslöja oss själva utan några fördjupningar, Jag upplever att mängden ord som smutskastas av fredlösa, och som bara kritiserar underhuggare, har blivit extra högljudd.



Den här boken beskriver mentaliteten hos utomstående som skiljer sig från samhället, men inte sysslar med antisocialt beteende. När man tänker på det, även på Internet, kan de ha avvikit från det allmänna sättet att tänka i samhället, men jag ser ofta sådana. hävdar att de vill bli erkända, så jag kan inte säga att det inte finns någon efterfrågan.Men i dagens samhälle verkar det finnas väldigt lite underlag för att bejaka ordet "utomstående".



Innan jag läser texten igen skulle jag vilja sammanfatta mina tankar lite mer.



Colin Wilson gick bort 2013. Tyvärr har jag inget minne av att ha hört talas om hans död vid den tiden.

Tja, han kan ha placerats som en författare av specialiteter. När jag var ung var jag övertygad om att "The Outsider" var en klassiker, men jag såg den aldrig på listan över klassiker i den typen av artikel på en hemsida från tid till annan. till tid.

När det gäller sin utbildningsbakgrund kan han inte gå på college på grund av sin familjs ekonomiska situation Som en fattig intellektuell föreställer jag mig att han alltid var i en position där hans identitet var utsatt för det obevakade köttet. När han var ung släpade han sin trötta kropp från dagarbetet till biblioteket, läste böcker och sammanställde dem och vad som fanns inom honom i den här boken.

Beror anledningen till att det inte behandlas som ett "mästerverk" på de färgade glasögonen av böcker från utanför författareliten? "Är det för att det var så grunt?" Jag skulle vilja se den aspekten också när man åter- läsning.

8052 CB750four _70

 

8052 CB750four _70

8051 高品格 _2

 

8051 高品格 _2

8050 紘川淳 (woman_1000)

 

8050 紘川淳

2023年8月18日金曜日

NT0013・NT0014 Colors/Dance - George Winston 10 千駄ヶ谷から蓮根まで歩いたこと (T1136,T0037)

  予備校って土曜日授業あったっけ? 午前だけだったかな? 普通の学校と同じで。まぁいいや。多分状況的に土曜日じゃないかと思うんだ。

 帰り、予備校の別棟の玄関から出たら、何やら外苑の方が騒がしい。歓声が聞こえる。なんでも秋の早慶戦なんだそうで。ほんの少し汗ば気はするけれど、御苑の方から良い風も来ている。

 

 1985年秋に国電同時テロというのがあって、記憶にある限り人死のあるテロではなかったが、山手線のどこぞやで架線が切られたかなんかして国鉄線はストップ、東京の交通網全体もてんやわんやで。

 朝、寮生は、タメ年のアイドル、堀ちえみの声のテープに起こされていたんだが、その日は寮監のおっちゃんのだみ声で、なんでも国鉄が全面運休で、三田線は動いているが、千駄ヶ谷なり駒場なりまでバスとか使って行くの大変だから、行くなら早くしろ、っていう寮内放送。

 まぁ、結果的に行ってもほとんど授業にならないくらい学生、来なかったそうだがね。

 現国の講師が結構面白い人物で、やってきたたった四人の学生相手に、近所の喫茶店で、国電テロに因み「近代日本左翼史」の特別授業があったそうなんだが、オレは受けてないし、その話はまたいずれ。


 そのことが頭にあったから、歩いて帰ろうという気になったのかもしれない。感覚的にはだから国電テロの後の事だと思うんだ。本当に只の思い付き。計画性なし。その、歩いて帰った日というのは国電テロの影響は全くなかった。


 代々木の駅までは行かず、山手線の手前、共産党のビルの有る角を曲がる。明治通り。何となく北へ向かう。ああ、因みに、地図なんてない。大体この方向、ってことで歩き始めている。まぁ、国電もあれば私鉄線も地下鉄もあるんだから、いざということもなく、変な所に行っても帰る事ならできるだろう、って。


 歩いて歩いて、時々タバコ吸って、で、西早稲田で左に曲がり、高田馬場の高架の下をくぐって、すぐ右側の細い道に入った。その後の詳しい道は、さすがに覚えていないのだ。何しろ、38年前のことだし。


 今になってGoogleMapとか見ても、ホントどこ歩いたか全然思い出せない。「下落合」とか「上板橋」という地名は何となく覚えてる。あと、大きめの病院の東側の下り坂を歩いたというのも、薄っすら覚えてる。しかし、ホント不安はなくのんびりと歩いていた。


 左に曲がって右に曲がって、北を向いている時はすぐに左に曲がらず、なるべく道なりに行こうと考えていたように思う。

 明治通り、早稲田通り沿いこそ、東京らしく高い建物が並んでいたが、偶に他の広い通りに沿ったり横切ったりしたときは、人通りもそれなり多かったけど、後は日中のそれほど人通りがない静かな所を歩いた。


 良い感じに弄ってある黒いCBX400Fが停まっていた。よくクルマのリアスポイラーみたいに跳ねあがった板がついた後付けのテールカウルをつけたのを目にしたが、オレはノーマルの形が好きだった。そのCBXは集合管とトップブリッジ下の付いたクリップオンだけパーツが変えられていて、後はノーマル。ただ黒に塗られてシンプルに金のピンストライプがセンス良くあしらわれていた。かっちょええ! さすがは東京、とか思った。


 角を曲がったら、高校生のカップルがキスしていた。さすがにその横を通るのはためらわれたが、しかし引き返すのもわざとらしい。路の反対側をなるべく気配を消すように歩いたが、あっちだって気づかないはずがない。でも、お構いなしにいちゃいちゃしていた。さすがは東京、とか思った。


 で、GoogleMapによれば、14㎞弱、2,3時間の道のりらしい。まぁ、そんなもんだったと思う。で、さ、聞いてくださいよ。そんな感じで歩いてたら、ちゃんと寮の前の道歩いてたんですよ、オレ。オレってすげえ、と思いました。


 汗だくと言わずとも、多少は汗ばんでいたので、早めに風呂に入り、飯食って、なんかその夜、普通に英語だか世界史だかの勉強してたように思う。大人になっちまったら、ビールか食らってねちまうところだが、体力あったんだな、と思う。


(「Colors/Dance - George Winston」の項、了)



Did prep school have Saturday classes? "Was it only in the morning?" "It's the same as a normal school." I don't mind. I think it's probably Saturday considering the situation.

On the way back, when I came out of the entrance of the separate building of the preparatory school, the Gaien was somehow noisier. I hear cheers. It seems that it is the Waseda-Keio game in autumn. I feel a little sweaty, but there is also a nice breeze coming from Shinjuku Gyoen.

 

In the fall of 1985, there was a simultaneous terrorist attack on national railways, and as far as I remember, it wasn't a terrorist attack that killed people, but somewhere on the Yamanote line, the overhead line was cut, and the national railway stopped, and the entire Tokyo transportation network. It's chaotic.

In the morning, the dormitory students were awakened by a tape of the voice of Chiemi Hori, an idol of the same age, but on that day, the voice of the dormitory manager was loud, and the JNR was completely suspended, and the Mita Line could be used. However, it was announced in the dormitory that it would be difficult to go to Sendagaya or Komabari by bus, so if you want to go, hurry up.

"Well, it seems that students didn't come so much that even if they did go, it wouldn't be a class."

The lecturer in this country is a pretty interesting person, and he gave a special class on "modern Japanese left-wing history" at a nearby coffee shop to only four students who came, but I didn't take it. , that story will come later.


"Because that was in my head, I may have felt like walking home at that time." Intuitively, that's why I think it was after the national electric terrorism. A truly thoughtless act. No planning. The day I walked home was completely unaffected by the national electric terrorism.


 Don't go to Yoyogi Station, just before the Yamanote Line, turn the corner where the Communist Party building is. Meiji street. Head north anyway. Oh, by the way, there is no map. I'm starting to walk in this direction.

"Well, there are national trains, private railways, and subways, so there's no need to worry about going to the wrong place, and you should be able to return home."


I walked, walked, occasionally smoked, then turned left at Nishi-Waseda, passed under the Takadanobaba overpass, and entered the narrow road on the immediate right. I don't remember the details after that. After all, it was 38 years ago.


"Even if I look at Google Maps now, I really can't remember where I walked." I vaguely remember place names such as Shimo Ochiai and Kamiitabashi. Also, I vaguely remember walking downhill on the east side of a large hospital. However, I didn't really worry and walked leisurely.


Turn left and turn right, and when I'm facing north, I don't immediately turn left, I think I was thinking of following the road as much as possible.

Along Meiji-dori and Waseda-dori, tall buildings were typical of Tokyo. However, when I occasionally walked along or across other wide streets, I walked in quiet residential areas where there were a lot of people, but mostly during the day when there wasn't much traffic.


A black CBX400F that was tampered with in a good way was parked. I often saw an aftermarket tail cowl with a plate that jumped up like a car's rear spoiler, but I liked the normal shape. The CBX has changed parts only for the collecting pipe and the clip-on under the top bridge, and the rest is normal. It was simply painted black and decorated with simple gold pinstripes. Cool! "As expected of Tokyo," I thought.


When I turned the corner, a couple of high school students were kissing. As expected, I hesitated to pass by it, but it seems that turning back was intentional. I walked on the other side of the road as much as I could, but there's no way I wouldn't notice it. But they flirted regardless. As expected of Tokyo, I thought.


So, according to Google Maps, it's less than 14km and takes about 2-3 hours. Well, I think that's what it was. So, please listen to me. When I was walking like that, I was walking on the street in front of the dormitory properly. I thought it was amazing.


I didn't say I was sweaty, but I was a little sweaty, so I took a bath early, ate dinner, and that night I think I was studying English or world history. When I grow up, I'm going to drink beer and sleep, but I think I had physical strength.


(Section "Colors/Dance - George Winston", end)



Est-ce que l'école préparatoire avait des cours le samedi ? « C'était seulement le matin ? » « C'est comme dans une école normale ».

Sur le chemin du retour, quand je suis sorti par l'entrée du bâtiment séparé de l'école préparatoire, le Gaien était en quelque sorte plus bruyant, mais il y a aussi une belle brise venant de Shinjuku Gyoen.

 

À l'automne 1985, il y a eu une attaque terroriste simultanée sur les chemins de fer nationaux, et autant que je m'en souvienne, ce n'était pas une attaque terroriste qui a tué des gens, mais quelque part sur la ligne Yamanote, la ligne aérienne a été coupée, et le train national chemin de fer arrêté, et l'ensemble du réseau de transport de Tokyo.

Le matin, les étudiants du dortoir ont été réveillés par une bande de la voix de Chiemi Hori, une idole du même âge, mais ce jour-là, la voix du responsable du dortoir était forte, et la JNR était complètement suspendue, et la Mita La ligne pourrait être utilisée, cependant, il a été annoncé dans le dortoir qu'il serait difficile d'aller à Sendagaya ou Komabari en bus, donc si vous voulez y aller, dépêchez-vous.

"Eh bien, il semble que les étudiants ne venaient pas tellement que même s'ils y allaient, ce ne serait pas une classe."

Le conférencier dans ce pays est une personne assez intéressante, et il a donné un cours spécial sur "l'histoire moderne de la gauche japonaise" dans un café voisin à seulement quatre étudiants qui sont venus, mais je ne l'ai pas pris plus tard.


"Parce que c'était dans ma tête, j'ai peut-être eu envie de rentrer chez moi à pied à ce moment-là. Intuitivement, c'est pourquoi je pense que c'était après le terrorisme électrique national. Un acte vraiment irréfléchi. Aucune planification. Le jour où je suis rentré chez moi n'a pas du tout été affecté par le terrorisme électrique national.


N'allez pas à la station Yoyogi, juste avant la ligne Yamanote, tournez au coin où se trouve le bâtiment du Parti communiste. Rue Meiji. Allez quand même vers le nord. Oh, au fait, il n'y a pas de carte. direction.

"Eh bien, il y a des trains nationaux, des chemins de fer privés et des métros, donc il n'y a pas besoin de s'inquiéter d'aller au mauvais endroit, et vous devriez pouvoir rentrer chez vous."


J'ai marché, marché, fumé de temps en temps, puis tourné à gauche à Nishi-Waseda, passé sous le viaduc de Takadanobaba et pris la route étroite immédiatement à droite. Je ne me souviens plus des détails après cela. Après tout, c'était il y a 38 ans. .


"Même si je regarde Google Maps maintenant, je ne me souviens vraiment pas où j'ai marché." Je me souviens vaguement de noms de lieux tels que Shimo Ochiai et Kamiitabashi. De plus, je me souviens vaguement d'avoir marché en descendant du côté est d'un grand hôpital. , Je ne m'inquiétais pas vraiment et marchais tranquillement.


Tourner à gauche et tourner à droite, et quand je suis face au nord, je ne tourne pas tout de suite à gauche, je pense que je pensais suivre la route le plus possible.

Le long de Meiji-dori et de Waseda-dori, les immeubles de grande hauteur étaient typiques de Tokyo.Cependant, quand je marchais occasionnellement le long ou à travers d'autres rues larges, je marchais dans des quartiers résidentiels calmes où il y avait beaucoup de monde, mais surtout pendant la journée quand il y avait n'y avait pas beaucoup de trafic.


Une CBX400F noire bien trafiquée était garée. J'ai souvent vu un capot arrière de rechange avec une plaque qui sautait comme un aileron arrière de voiture, mais j'aimais la forme normale. La CBX n'a ​​changé de pièces que pour le tuyau collecteur et le clip sous le pont supérieur, et le reste est normal. Il était simplement peint en noir et décoré de simples rayures dorées. Cool ! "Comme prévu à Tokyo", ai-je pensé.


Quand j'ai tourné au coin de la rue, un couple de lycéens s'embrassait. Comme prévu, j'ai hésité à passer à côté, mais il semble que faire demi-tour était intentionnel. J'ai marché de l'autre côté de la route autant que possible, mais il n"y a aucun moyen que je ne le remarque pas. Mais ils ont flirté malgré tout. Comme prévu à Tokyo, j"ai pensé.


Donc, selon Google Maps, c'est moins de 14 km et cela prend environ 2-3 heures. Eh bien, je pense que c'était ce que c'était. Alors, s'il vous plaît, écoutez-moi. Quand je marchais comme ça, je marchais dans la rue devant du dortoir correctement.


Je n'ai pas dit que j'étais en sueur, mais j'étais un peu en sueur, alors j'ai pris un bain tôt, j'ai dîné, et ce soir-là, je pense que j'étudiais l'anglais ou l'histoire mondiale de la bière et du sommeil, mais je pense que j'avais de la force physique .


(Section "Couleurs/Danse - George Winston", fin)



Gab es in der Vorbereitungsschule Samstagsunterricht? „War das nur am Vormittag?“ „Das ist das Gleiche wie in einer normalen Schule.“

Auf dem Rückweg, als ich aus dem Eingang des separaten Gebäudes der Vorbereitungsschule kam, war der Gaien irgendwie lauter. Es weht aber auch eine schöne Brise vom Shinjuku Gyoen.

 

Im Herbst 1985 gab es gleichzeitig einen Terroranschlag auf nationale Eisenbahnen, und soweit ich mich erinnere, war es kein Terroranschlag, bei dem Menschen getötet wurden, sondern irgendwo auf der Yamanote-Strecke wurde die Oberleitung unterbrochen und die nationale Die Eisenbahn und das gesamte Verkehrsnetz von Tokio wurden gestoppt.

Am Morgen wurden die Studenten des Wohnheims durch ein Tonband mit der Stimme von Chiemi Hori, einem gleichaltrigen Idol, geweckt, aber an diesem Tag war die Stimme des Wohnheimleiters laut und der JNR wurde vollständig suspendiert, ebenso wie die Mita Die Linie konnte genutzt werden. Allerdings wurde im Wohnheim angekündigt, dass es schwierig sein würde, mit dem Bus nach Sendagaya oder Komabari zu fahren. Wer also fahren möchte, sollte sich beeilen.

„Nun, es scheint, dass die Studenten nicht so oft gekommen sind, dass es, selbst wenn sie hingehen würden, keinen Unterricht geben würde.“

Der Dozent in diesem Land ist eine ziemlich interessante Person, und er gab in einem nahegelegenen Café einen Sonderkurs über „moderne japanische linke Geschichte“ für nur vier Studenten, die kamen, aber ich nahm nicht daran teil. Ich kam später.


„Weil das in meinem Kopf war, hatte ich damals vielleicht das Gefühl, nach Hause zu gehen.“ Intuitiv denke ich deshalb, dass es nach dem landesweiten Elektroterrorismus war. Eine wirklich gedankenlose Tat. Keine Planung. Der Tag, an dem ich nach Hause ging, verlief völlig unberührt durch den nationalen Elektroterrorismus.


Gehen Sie nicht zum Bahnhof Yoyogi, direkt vor der Yamanote-Linie, biegen Sie um die Ecke ab, wo sich das Gebäude der Kommunistischen Partei befindet. Meiji-Straße. Fahren Sie trotzdem nach Norden. Oh, übrigens, es gibt keine Karte. Richtung.

„Nun, es gibt nationale Züge, Privatbahnen und U-Bahnen, Sie müssen sich also keine Sorgen machen, dass Sie an den falschen Ort fahren, und Sie sollten in der Lage sein, nach Hause zurückzukehren.“


Ich ging, ging, rauchte ab und zu, dann bog ich bei Nishi-Waseda links ab, fuhr unter der Takadanobaba-Überführung hindurch und betrat die schmale Straße unmittelbar rechts. An die Einzelheiten kann ich mich danach nicht mehr erinnern. Immerhin ist das 38 Jahre her .


„Selbst wenn ich jetzt auf Google Maps schaue, kann ich mich wirklich nicht erinnern, wo ich gelaufen bin.“ Ich erinnere mich vage an Ortsnamen wie Shimo Ochiai und Kamiitabashi. Außerdem erinnere ich mich vage daran, wie ich auf der Ostseite eines großen Krankenhauses bergab ging. Ich machte mir keine großen Sorgen und ging gemächlich.


Biegen Sie links und dann rechts ab, und wenn ich nach Norden blicke, biege ich nicht sofort links ab, ich glaube, ich habe daran gedacht, so weit wie möglich der Straße zu folgen.

Entlang Meiji-dori und Waseda-dori waren hohe Gebäude typisch für Tokio. Wenn ich jedoch gelegentlich entlang oder über andere breite Straßen ging, lief ich in ruhigen Wohngebieten, in denen viele Menschen waren, aber meistens tagsüber, wenn ich dort war Es war nicht viel Verkehr.


Geparkt war eine schwarze CBX400F, die manipuliert worden war. Ich sah oft eine Aftermarket-Heckverkleidung mit einer Platte, die wie der Heckspoiler eines Autos nach oben sprang, aber mir gefiel die normale Form. Bei der CBX wurden nur Teile für das Sammelrohr geändert und der Clip-on unter der oberen Brücke, und der Rest ist normal. Es wurde einfach schwarz lackiert und mit einfachen goldenen Nadelstreifen verziert. Cool! „Wie von Tokio erwartet“, dachte ich.


Als ich um die Ecke bog, küssten sich ein paar High-School-Schüler. Wie erwartet zögerte ich, daran vorbeizugehen, aber es schien, dass es Absicht war, umzukehren. Ich ging so viel ich konnte auf der anderen Straßenseite, aber Ich würde es auf keinen Fall übersehen. Aber sie haben trotzdem geflirtet. Wie man es von Tokio erwartet, dachte ich.


Laut Google Maps sind es also weniger als 14 km und die Fahrt dauert etwa 2-3 Stunden. Nun ja, ich glaube, das war es. Hören Sie mir also bitte zu. Als ich so gelaufen bin, bin ich auf der Straße vor mir gelaufen des Wohnheims richtig.


Ich habe nicht gesagt, dass ich verschwitzt war, aber ich war ein wenig verschwitzt, also nahm ich früh ein Bad, aß zu Abend und an diesem Abend lernte ich, glaube ich, Englisch oder Weltgeschichte. Bier und Schlaf, aber ich glaube, ich hatte körperliche Stärke .


(Abschnitt „Farben/Tanz – George Winston“, Ende)



¿La escuela preparatoria tenía clases los sábados? "¿Era solo por la mañana?" "Es lo mismo que una escuela normal".

En el camino de regreso, cuando salí de la entrada del edificio separado de la escuela preparatoria, el Gaien era algo más ruidoso, pero también había una agradable brisa proveniente de Shinjuku Gyoen.

 

En el otoño de 1985, hubo un ataque terrorista simultáneo en los ferrocarriles nacionales y, por lo que recuerdo, no fue un ataque terrorista que mató a personas, pero en algún lugar de la línea Yamanote, se cortó la línea aérea y la línea nacional el ferrocarril se detuvo y toda la red de transporte de Tokio.

Por la mañana, los estudiantes del dormitorio se despertaron con una cinta de la voz de Chiemi Hori, un ídolo de la misma edad, pero ese día, la voz del administrador del dormitorio era fuerte, y el JNR se suspendió por completo, y el Mita Se podría usar la línea, sin embargo, se anunció en el dormitorio que sería difícil ir a Sendagaya o Komabari en autobús, así que si quieres ir, date prisa.

"Bueno, parece que los estudiantes no vinieron tanto que incluso si fueran, no sería una clase".

El disertante en este país es una persona bastante interesante, y dio una clase especial sobre "historia de la izquierda japonesa moderna" en una cafetería cercana a solo cuatro estudiantes que asistieron, pero no la tomé. Venga más tarde.


"Debido a que eso estaba en mi cabeza, es posible que haya tenido ganas de caminar a casa en ese momento". Intuitivamente, es por eso que creo que fue después del terrorismo eléctrico nacional. Un acto verdaderamente irreflexivo. Sin planificación. El día que caminé a casa no se vio afectado en absoluto. por el terrorismo eléctrico nacional.


No vayas a la estación Yoyogi, justo antes de la línea Yamanote, gira en la esquina donde está el edificio del Partido Comunista. Calle Meiji. Dirígete al norte de todos modos. Ah, por cierto, no hay mapa. Dirección.

"Bueno, hay trenes nacionales, ferrocarriles privados y subterráneos, por lo que no hay necesidad de preocuparse por ir al lugar equivocado, y debería poder regresar a casa".


Caminé, caminé, ocasionalmente fumé, luego giré a la izquierda en Nishi-Waseda, pasé por debajo del paso elevado de Takadanobaba y entré en la calle estrecha a la derecha inmediata. No recuerdo los detalles después de eso. Después de todo, fue hace 38 años. .


"Incluso si miro Google Maps ahora, realmente no puedo recordar por dónde caminé". Recuerdo vagamente nombres de lugares como Shimo Ochiai y Kamiitabashi. Además, recuerdo vagamente caminar cuesta abajo en el lado este de un gran hospital. , Realmente no me preocupé y caminé tranquilamente.


Gire a la izquierda y gire a la derecha, y cuando estoy mirando al norte, no giro inmediatamente a la izquierda, creo que estaba pensando en seguir la carretera tanto como sea posible.

A lo largo de Meiji-dori y Waseda-dori, los edificios altos eran típicos de Tokio. Sin embargo, cuando caminaba de vez en cuando por otras calles anchas, caminaba en zonas residenciales tranquilas donde había mucha gente, pero sobre todo durante el día cuando había no había mucho tráfico.


Una CBX400F negra que fue manipulada de buena manera estaba estacionada. A menudo veía una cubierta trasera del mercado de accesorios con una placa que saltaba como el alerón trasero de un automóvil, pero me gustaba la forma normal. La CBX ha cambiado partes solo para el tubo colector. y el clip-on debajo del puente superior, y el resto es normal. Simplemente estaba pintado de negro y decorado con simples rayas doradas. ¡Genial! "Como se esperaba de Tokio", pensé.


Cuando doblé la esquina, un par de estudiantes de secundaria se estaban besando. Como era de esperar, dudé en pasar por allí, pero parece que retroceder fue intencional. Caminé del otro lado de la calle tanto como pude, pero no hay forma de que no me diera cuenta. Pero coquetearon a pesar de todo. Como era de esperar de Tokio, pensé.


Así que, según Google Maps, son menos de 14 km y tardan unas 2 o 3 horas. Bueno, creo que eso es todo. Así que, por favor, escúchame. Cuando caminaba así, caminaba por la calle de enfrente. del dormitorio correctamente.


No dije que estaba sudada, pero estaba un poco sudada, así que me bañé temprano, cené y esa noche creo que estaba estudiando inglés o historia mundial. Cerveza y dormí, pero creo que tenía fuerza física. .


(Sección "Colores/Danza - George Winston", final)



預科學校週六有課嗎?“只有上午嗎?”“和普通學校一樣。”

回來的路上,當我從預科學校別院的入口出來時,外苑有些吵鬧,但也有從新宿御苑吹來的微風。



1985年秋天,國鐵同時發生恐怖襲擊,據我記憶,造成人員傷亡的並不是恐怖襲擊,而是山手線的某處,架空線被切斷,國鐵被切斷。鐵路停止了,整個東京交通網絡也停止了。

早上,宿舍的學生們是被同齡偶像堀千惠美的聲音吵醒的,但當天,宿舍管理員的聲音很大,JNR徹底暫停,三田線路是可以的,不過宿舍裡告知去千馱谷或者駒治的公交車比較困難,所以想去的話要抓緊時間。

“嗯,看來學生來的不多,就算去了,也不是一堂課。”

這個國家的講師是個蠻有趣的人,他在附近的一家咖啡廳專門給來的四個學生上了“日本近代左翼史”的課,但是我沒有上,以後再來吧。


“因為那是在我的腦海裡,當時我可能想走回家。”直覺上,這就是為什麼我認為這是在國家電力恐怖主義之後。一個真正輕率的行為。沒有計劃。我走回家的那天完全沒有受到影響受到國家電力恐怖主義的影響。


不要去代代木站,就在山手線之前,在共產黨大樓所在的拐角處轉個彎。明治大街。反正向北走。哦,對了,沒有地圖。方向。

“嗯,國鐵、私鐵、地鐵都有,不用擔心走錯地方,應該也能回家。”


走著走著,偶爾抽煙,然後到了西早稻田左轉,穿過高田馬場立交橋,進入右邊的狹窄道路。之後的細節我不記得了,畢竟那是38年前的事了。


“即使現在看谷歌地圖,我也實在記不起自己走過的地方。”我依稀記得落合下、上板橋等地名,還有,我依稀記得在一家大醫院的東側走下坡路。我其實並沒有擔心,悠閒地走著。


左轉右轉,當我面向北時,我不會立即左轉,我想我是在考慮盡可能沿著路走。

明治通和早稻田通沿線,高樓大廈是東京的典型特徵。不過,偶爾走在寬闊的街道上或穿過其他寬闊的街道時,我會走在安靜的住宅區,人很多,但大多是在白天。交通量不大。


停著一輛經過精心改造的黑色CBX400F。我經常看到售後尾罩上有一個像汽車後擾流板一樣跳起來的板,但我喜歡正常的形狀。CBX只改變了收集管的零件以及頂橋下的夾子,其餘的都是正常的。只是簡單地塗成黑色,並用簡單的金色細條紋裝飾。酷!“不愧是東京,”我想。


拐過街角的時候,有幾個高中生正在接吻,果然我猶豫著要不要過去,但似乎是故意回頭的。我盡量往路的另一邊走,但我不可能不注意到這一點。但他們無論如何都在調情。我想,這不愧是東京。


所以,根據谷歌地圖,不到14公里,大約需要2-3個小時。嗯,我想就是這樣。所以,請聽我說。當我這樣走的時候,我就走在前面的街道上宿舍的正常情況。


我沒說我出汗,但我有點出汗,所以我早點洗澡,吃晚飯,那天晚上我以為我在學習英語或世界歷史。啤酒和睡眠,但我認為我有體力。


(“顏色/舞蹈 - 喬治溫斯頓”部分,結束)



Hade förskolan lördagslektioner? "Var det bara på morgonen?" "Det är samma sak som en vanlig skola."

På vägen tillbaka, när jag kom ut från ingången till den separata byggnaden till förberedelseskolan, var Gaien på något sätt bullrigare, men det kommer också en skön bris från Shinjuku Gyoen.

 

Hösten 1985 skedde en samtidig terrorattack mot nationella järnvägar, och så vitt jag minns var det inte en terrorattack som dödade människor, utan någonstans på Yamanote-linjen skars luftledningen och den nationella järnvägen stannade, och hela Tokyos transportnätverk.

På morgonen väcktes elevhemsstudenterna av ett band med rösten från Chiemi Hori, en idol i samma ålder, men den dagen var elevens chefs röst hög, och JNR var helt avstängd, och Mita Linje kunde användas, men det meddelades i sovsalen att det skulle bli svårt att åka till Sendagaya eller Komabari med buss, så om du vill åka, skynda dig.

"Tja, det verkar som att eleverna inte kom så mycket att även om de gick så skulle det inte vara en klass."

Föreläsaren i det här landet är en ganska intressant person, och han gav en speciell klass om "modern japansk vänsterhistoria" på ett närliggande kafé till endast fyra studenter som kom, men jag tog det inte.


"Eftersom det var i mitt huvud kanske jag kände för att gå hem på den tiden." Intuitivt, det är därför jag tror att det var efter den nationella elektriska terrorismen. En riktigt tanklös handling. Ingen planering. Dagen jag gick hem var helt opåverkad av den nationella elektriska terrorismen.


Gå inte till Yoyogi Station, strax före Yamanote-linjen, sväng hörnet där kommunistpartiets byggnad ligger. Meijigatan. Gå norrut i alla fall. Åh, förresten, det finns ingen karta. riktning.

"Tja, det finns nationella tåg, privata järnvägar och tunnelbanor, så det finns ingen anledning att oroa sig för att gå till fel plats, och du borde kunna återvända hem."


Jag gick, gick, rökte då och då, svängde sedan vänster vid Nishi-Waseda, passerade under Takadanobaba överfart och gick in på den smala vägen direkt till höger. Jag minns inte detaljerna efter det. Det var trots allt 38 år sedan .


"Även om jag tittar på Google Maps nu kommer jag verkligen inte ihåg var jag gick." Jag minns vagt ortnamn som Shimo Ochiai och Kamiitabashi. Jag minns också vagt när jag gick nedför på östra sidan av ett stort sjukhus. , Jag var inte riktigt orolig och gick lugnt.


Sväng vänster och sväng höger och när jag står norrut svänger jag inte direkt vänster, jag tror att jag tänkte följa vägen så mycket som möjligt.

Längs Meiji-dori och Waseda-dori var höga byggnader typiska för Tokyo, men när jag då och då gick längs eller över andra breda gator gick jag i lugna bostadsområden där det var mycket folk, men mest på dagarna när det det var inte mycket trafik.


En svart CBX400F som man manipulerat på ett bra sätt stod parkerad.Jag såg ofta en eftermarknadsstjärtkåpa med en plåt som hoppade upp som en bils bakspoiler, men jag gillade den normala formen.CBX har bytt delar endast för uppsamlingsröret och clip-on under den översta bron, och resten är normalt. Den var helt enkelt svartmålad och dekorerad med enkla guldkantränder. Coolt! "Som förväntat av Tokyo," tänkte jag.


När jag vände hörnet kysstes ett par gymnasieelever. Som väntat tvekade jag att gå förbi den, men det verkar som att det var avsiktligt att vända tillbaka. Jag gick på andra sidan vägen så mycket jag kunde, men Det finns inget sätt att jag inte skulle märka det. Men de flirtade oavsett. Som förväntat av Tokyo, tänkte jag.


Så enligt Google Maps är det mindre än 14 km och tar ungefär 2-3 timmar. Tja, jag tror att det var vad det var. Så lyssna på mig. När jag gick så gick jag på gatan framför av sovsalen ordentligt.


Jag sa inte att jag var svettig men jag var lite svettig så jag badade tidigt, åt middag och den kvällen tror jag att jag pluggade engelska eller världshistoria öl och sömn men jag tror att jag hade fysisk styrka .


(Avsnitt "Färger/dans - George Winston", slut)


8047 CBX400F _7

 

8047 CBX400F _7